Det stora fiskafänget 1924

Råtorp 1925. Alice med mamma och syskon utanför huset på Råtorpsvägen.

Med sorg i hjärtat har jag hört om Klarälvens svåra översvämningar. Då erinrar jag mig en mer lustbetonad händelse i samband med en översvämning år 1924. Jag var då 13 år och bodde med mina föräldrar och syskon i Råtorp (Karlstad) vid Klarälvens strand.

Såväl grönsaksland som potatisland och torrdass låg under vatten. Ekan med metspön och mask hade vi rott närmare villan. En dag hörde och såg vi ett stim med stora fiskar som vid närmare betraktande visade sig var braxen. Fort på med mask och alla metspön!

Från verandan metade två av mina yngre syskon tillsammans med tre av sina kamrater. Själv höll jag till i ett fönster som jag öppnat i sängkammaren. Oj, vad det nappade. Masken tog snart slut. Då kom vår mamma  till undsättning. Hon gjorde i ordning en gröt av vatten och mjöl. Fiskarna var så glupska så hon fick fullt sjå med tillagningen.

Men ett, tu, tre så var det roliga slut. Inte ett enda litet napp mer. Men hela verandan full med fisk. Vi gav bort till grannar och traktens alla hönsägare. På Nickebos restaurang, som vi bodde närmaste granne med, blev det inkokt braxen på menyn. Jag minns att ägarinnan, den snälla tant Kässel, betalade oss barn styckvis för firrarna. Veckopengen var ej uppfunnen då, så vi var ju jätteglada att få en slant till godis.

Ett par dagar efter vårt fiskeäventyr steg vattnet ytterligare. Det var spännande men inte så roligt. Det flöt mindre hus och uthus förbi på älven, men värst av allt var det med djuren. Det var grisar, kor och kalvar, även hästar och en fölunge såg vi en gång.

Älven steg dock inte så högt som 1916. Vi hade en stor gran på tomten. Högt uppe på stammen var målat en röd ring samt årtalet 1916. Vi bodde ej där då men fick omtalat att till det märket var vattenståndet detta år. Pappa målade en ring för år 1924. Undrar om de röda ringarna finns kvar?

Kanske blir det en ny ring i år? Men allt är nog borta, både träd och vattenmärken. Jag som undrar och minns är en värmlandstös, född 1911, som i 65 år bott i Stockholmstrakten, men till Värmland mitt kära barndomsland jag längtar ännu ibland!

Kommentar: Denna fantastiska berättelse skrevs på 1980-talet av Alice Allstrand (1911-2005), då bosatt i Enebyberg utanför Stockholm, som en insändare till Hemmets Veckotidning. Här på den Historiska Karlstadbloggen hamnade den i november 2011 tack vare Alices döttrar Anita Andersson och Siv Hermansson. Via dem har jag också fått veta att huset de bodde i, liksom de vackra grannhusen, i synnerligen smakfullt designad tidstypisk jugendstil, var uppförda av Alice pappa, byggmästaren Anders Valfrid Andersson. Jag tackar för denna information och för den målande berättelsen och hoppas ni hör av er till mig nästa gång ni besöker er mammas barndomsstad. Än nappar braxen i  Råtorp och under stundom stiger den mäktiga Klarälven än idag över sina brädder. Dock inte i den omfattning som innan regleringarna i begynnelsen av 1900-talet.

Karlstad. Översvämning vid Ladugårdsbacken å Herrgården. Men vilken är Herrgården?

Översvämning på ladugårdsbacken någon gång i 1900-talets början. Men var?

På Traderas vykortsauktioner snubblar jag ständigt över nya intressanta pusselbitar som hjälper mig forma bilden av det gamla Karlstad. Bilden ovan har rubriken ”Översvämning vid Ladugårdsbacken å Herrgården”. Men vilken herrgård är det månne vi befinner oss på?

Genom århundradena har det i Karlstad med omnejd funnits mängder av sk Herrgårdar. Inte sällan var de benämningar vi idag ser som stadsdelar, som Marieberg, Strand, Sundsta och Romstad, ursprungligen namn på stora gårdar, sk Herrgårdar. Somliga finns kvar än idag. Andra är försvunna. Rivna eller nedbrunna.

Men vilken är då den herrgård vars gårdsplan vi ser översvämmad av vårfloden på bilden ovan? Och vem är personerna på bilden? Kanske kan någon av bloggens läsare hjälpa oss att lösa den gåtan. Klicka på bilden för att se den i större format.

PS. Stort tack till Göran Heijtz på Nova Stamps i Stockholm som generöst scannade och skickade bilden till mig. Förhoppningsvis dyker den även upp i en planerad framtida publikation med historiska Karlstadsbilder. DS

Vem kan motstå denna charmiga uppsyn? Gammalt fotografi tagit av Arvid Kjerling

På loppisar och auktioner, både fysiska sådana och på webben, dyker det med jämna mellanrum upp gamla fotografier, tagna i någon av de fotoateljéer som funnits i Karlstad under åren. I synnerhet de riktigt gamla fotona, monterade på tjock kartong och med fotografens namn i sirlig skrift, inte sällan i silver eller guld, fortsätter att attrahera köpare. Varför? Kan man undra.

Kanske är det fotografiernas lyxiga utformning. Eller kanske är det för att de gamla bilderna sätter igång vår fantasi. Vem var människorna på bilderna? De som tittar mot oss uppklädda för fototillfället. Hur gick det för dem? Hur blev deras liv? Människor har i alla tider varit intresserade av foton på andra människor. Då som nu. Som bilden på den charmige lille rackaren på bilden ovan, förevigad i fotograf Arvid Kjerlings fotografi-atelier på Drottningatan 5 i Karlstad någon gång i början av 1900-talet.

10 bilder av Wermlandsbanken. Ett bankpalats som gör skäl för sitt epitet.

Mitt för stora torget i Karlstad tronar en av de pampigaste byggnader som staden skådat, den gamla Wermlandsbanken. Banken uppfördes 1906-1908 efter ritningar av den skicklige arkitekten Ernst Stenhammar. Som traditionen bjöd vid denna tid blev den ett formligt inferno av överdåd. Inte för inte kallas bankhusen från denna tid för bankpalats. Få gör i så hög grad skäl för namnet som just Wermlandsbanken.

I mitten på 1990-talet lämnade banken lokalerna och Universitet fick ta över dem. Den pampiga bankhallen har sedan dess genomgått en ganska radikal ombyggnad till föreläsningssal. En ganska dålig sådan, om jag tillåts säga min egen mening. Mycket av den forna prakten finns emellertid bevarad. Som t ex de storslagna väggpanelerna i specialimporterad Hondurasmahogny.

1993 klassades byggnaden som Byggnadsminne. Starkare skydd kan en byggnad inte få mot förvanskning. Men, som vi vet här i Karlstad så betyder det tyvärr föga. På vår vackra Teater, jämte Kungliga Operan i Stockholm en av få intakta teatrar ritade av den kände arkitekten Axel Anderberg, har man nu tillåtit radikal exteriöra förändringar trots att även denna är Byggnadsminnesmärkt. Kulturmiljöer har tyvärr ingen hög status i Karlstad, trots att de vackra husen uppskattas stort såväl av Karlstadbor som turister.

I dagarna pratas det nu om planer på en saluhall i gamla Wermlandsbanken. Personligen är jag absolut för att öppna upp de vackra lokalerna för allmänheten att beskåda och njuta av. Men kanske lämpar den sig bättre för t ex klädbutik, typ Urban Outfitters underbara butik i av en gammal biosalong i Stockholm, eller som restaurang. Oavsett vad är det dock av yttersta vikt att byggnaden behandlas respektfullt och behålls intakt.

Bilderna i det här inlägget, tagna av den kände Karlstadfotografen Arvid Kjerling (kul länk), kommer från en gammal bildmapp som jag nyligen till min stora glädje fann på Tradera. Inom kort hoppas jag kunna återkomma med nytagna bilder ur samma vyer som dessa. Så får vi tillsammans chansen att göra en bedömning av hur väl man hittilldags lyckats med ambitionen att bevara denna ovärderliga del av Karlstads kulturhistoriska arv. Med en tydlig doft från de gamla bankpalatsens tid.

Wilhelm och Anna Nyström, Conrad Fristedt, Karlstads första bil och en skjuten orangutang.

Wilhelm och Anna Nyström i Karlstads första bil ute vid villan i Skattkärr

En webbplats som jag återkommer till gång efter annan är Värmlandsarkivs fantastiska fotodatabas med oändliga mängder historiska Karlstadbilder. Bland arkivbildarna finns Thyra Hane, vars man Axel Hane ägnade tid åt att dokumentera ”sitt” Karlstad, inte sällan utan en viss bitterhet över vad han upplevde var en skövling och förändring till det sämre.

Bilden ovan kommer från hans samlingar och av Hanes noteringar kan vi utläsa att paret i bilen, för övrigt Karlstads allra första, är direktör Wilhelm Nyström och hustrun Anna och att bilden är tagen vid deras vackra villa i Skattkärr. Övriga på bilden är bl a barnen Bo Nyström (i skolmössa) samt dottern Elesif. (Jag tror att familjen ägde och drev Nyströms Orgel- & Pianofabrik, men jag får återkomma om detta.)

Vänner på besök hos familjen Nyström i Skattkärr

I samma samling hittar jag ytterligare en bild tagen ute vid villan. I Hanes notering står ”Segerborg längst åt vänster, den tjocka damen är gamla fru Nyström, Wilhelm Nyström längst åt höger, i mitten står Conrad Fristedt, det var han som sköt orangutangen som fanns en gång på Gymnasiemuséet”.

Segerborg, till vänster på bilden, googlar jag mig till, hette Karl Hugo i förnamn och var bl a teckningslärare på Karlstad Högre Allmäna Läroverk, dvs dagens Tingvallagymnasium. Och känd Karlstad Karlstadprofil vid denna tid. Sedermera blev han överlärare och seminarieföreståndare vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm – numera Konstfack. När Segerborg 1949 firade sin 85-årsdag skrev tidskriften Teckningen, det officiella organet för Teckningslärarnas riksförbund, bl a ”Ingen torde ha haft ett så starkt inflytande på svensk teckningsundervisning som Hugo Segerborg.”

Mannen i mitten, Conrad Fristedt, orangutangskytten, var lektor och kollega till Segerborg på läroverket och undervisade bl a i biologi och kemi. Fristedts blivande svärfar, den rike markägaren Jonas Andersson från Trossnäs, lät 1899 bygga Sockerslottet i Karlstad då han fick vetskap om att dottern Ida skulle gifta sig med Fristedt. Anderssons ville ju att hans nygifta dotter skulle bo ståndsmässigt. Det unga paret blev sålunda det nyuppförda Sockerslottets första hyresgäster.

Men Conrad Fristedt var också zoolog, reste vida omkring och skrev böcker, som t ex ”På forskningsfärd. Minnen från en tvåårig vistelse bland Ceylons tamiler och singhaleser, Australiens kannibaler och Nya Zeelands maorer” utgiven 1891 på Bonniers förlag.

Månne det var då han fick sikte på orangutangen?

Gåtan är löst. Hotell Kung Carl under uppförande, fotograferat av Anna Ollson.

Hotel Kung Carl, idag Duvanhuset, under uppförande. Foto Anna Ollson.

Fotografiet ovan fann jag på Tradera. Det visar en ännu icke helt färdigställd fastighet någonstans i Karlstad kring sekelskiftet. Men var? Jag lät frågan gå till bloggens läsare och vips kom svaret, från den skarpögde Claes Gustafsson. Detta är det idag rivna och oerhört vackra Hotel Kung Carl, i hörnet av Hamngatan och Järnvägsgatan, under byggnation. Idag står här det något mindre pampiga Duvanhuset.

Samma hus, Hotel Kung Carl, färdigställt. En pampig syn för hitresta tågresenärer.

Nu när vi klarat ut den saken så låt mig berätta litet om fotografen, Anna Ollson, en av stadens allra största och flitigaste fotografer. Anna Ollson föddes 1841 i Grava församling och började inom fotografyrket vid 23 års ålder. Hon var sedan verksam som fotograf under större delen av sitt liv. I en artikel införd i Nya Wermlands-Tidningen 1924 skriver Carl Wilhelm Bromander ”Ännu är fröken Ollson dagligen flitigt sysselsatt i sin atelier och är vid sina 83 år helt säkert den äldsta utövaren av fotografyrket i vårt land, kanske i hela världen”.

Läs mer om Anna Ollson här. Läs mer om Hotel Kung Carl här.

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914.

Då och då roar jag mig med att botanisera bland vykortsauktionerna på Tradera. Ibland köper jag ett och annat. Men mest kikar jag jag bara runt för mitt eget höga nöjes skull. Och för att hitta nya foton att skriva  om här på bloggen förstås. Bilden ovan är ett alldeles nytt fynd. Ett slitet, men, tycker i alla fall jag, väldigt vackert fotografi.

Av informationen på auktionen kan jag utläsa att den härrör från ett möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914. 13 kvinnor och en man blickar mot oss, eller fotografen, detta år för snart 100 år sedan. Samma år som första världskriget bryter ut i Europa. Vem som tog bilden eller vem människorna på bilden är framgår inte. Inte heller i vilken lokal det är taget. Kanske vet du mer?

Nycklar till stadens förflutna. Karta över Karlstad strax före förra sekelskiftet.

Karlstad i slutet av 1800-talet. Klicka för större format.

Gamla kartor fascinerar mig. De är ovärderliga nycklar till kunskap om stadens förflutna. Senaste fyndet jag gjort i den vägen är kartan ovan, ur Nordisk Familjebok, som visar hur Karlstad såg ut i slutet av 1800-talet. Här är alla stadens offentliga byggnader vid denna tid utmärkta. Liksom större fabriksanläggningar. Och parker.

Här kan också stadens tänkta framväxt utläsas. Fyllda grå kvarter visar sådana som redan är utbyggda. Streckade men inte ifyllda visar planerade. Så kan man t ex se hur hela Klara var tänkt att byggas ut som en levande stadsdel i kvartersform. En alldeles naturlig och bra stadsplanetanke som tyvärr aldrig genomfördes fullt ut. Istället drogs stora infarten rätt genom området och så byggdes Karolinen. Och i ett enda trollslag begränsades Karlstads utbyggnadsmöjligheter i denna intressanta riktning radikalt.

Gasverket och gasklockorna på Kvarnberget. Vy mot dagens Karolinen..

Vidare kan man se den ursprungliga omfattningen på Stadsträdgården som vid denna tid sträckte sig långt in på dagens Tullholmen. Rester av den långa alléns sträckning på Tullholmen kapades helt okänsligt så sent som här om året. Här syns också parken framför Wåxnäs Herrgård med sina vindlande, grusade (kan man anta) gångar samt Vågmästarbostaden med sin många gånger genom åren omskrivna stora trädgård. Även här skövlades de sista resterna av den gamla trädgården märkligt nog så sent som här om året.

Jag kan inte låta bli att fundera över över dessa saker samt kring hur staden sett ut om fler av de pampiga och välbyggda offentliga byggnaderna och fabrikslokalerna som redovisas på kartan bevarats in i vårt tid. Som Gasverket med gasklockorna på Kvarnberget och vid Sjötullen, Elverket i Haga, Vattenverket på Sandgrund, Södra skolan och Folkskoleseminariet på Drottninggatan, Mejeriet på Våxnäsgatan, Karlstads Bryggeri på Herrgårdsgatan, Tullhuset i Inre Hamn eller Östra Station på Herrhagen.

Bergsons klädvaruhus på Herrhagen

Det forna Bergsonhuset i hörnet av Värmlandsgatan och Herrhagsgatan.

På den utmärkta Facebooksidan ”Herrhagen in my heart” samlar medlemmarna minnen i text och bild från sin tid på Herrhagen och ett besök på sidan rekommenderas varmt. I gruppens fantastiska bildarkiv snubblar jag över bilden ovan, på Bergsons Klädvaruhus, beläget i hörnet Herrhagsgatan och Värmlandsgatan.

Under första halvan av 1980-talet bodde jag själv på Värmlandsgatan och jag minns därför det vackra huset med sin karaktäristiska avskurna gavel mycket väl. Bland annat besökte jag en gång ett segelmakeri, Waernhoff tror jag det hette, som – om jag inte fullkomligt missminner mig – höll till på fastighetens gigantiska och synnerligen vackra vind.

Bergsons – eller AB B. Bergson & Söner – som firman egentligen hette, hade verksamhet åren 1900–1968, och var under sin tid en av landets största konfektionsfabriker för herr- och damkläder. Kvaliteten var i toppklass och varumärkena ”Örnkläder” och ”Eagle” var välkända långt utanför provinsen. Mer än 350 personer arbetade i företaget vid andra världskrigets början. Firman gick i arv i tre generationer av Bergsons och flera av dem var välbekanta namn i det dåtida Karlstad, som t ex Isak Bergson, känd revyförfattare samt agent och nära vän med konstären Gustav Fjæstad.

HSBs nybygge på platsen där Bergsonhuset stod. Bild från hitta.se

Av någon outgrundlig anledning lät man kring 1990 riva det vackra och sällsynt gediget byggda Bergsonhuset och lät istället uppföra en till den yttre formen påminnande ny byggnad, innehållande bostadsrätter. Den nya, som står där än idag, är dock fjärran från lika ståtlig som sin föregångare på platsen. Åtminstone i mina ögon.

Vatten. Stan är full av vatten….

Översvämningen 1916. Södra Klaragatan/Sandbäcksgatan. Klicka för större bild.

I dessa tider av miljöhot och klimatförändringar talas det mycket om översvämningsrisk här i Karlstad. Och visst är just risken för översvämning en del av priset man betalar för vattennärheten. Karlstad har genom historien drabbats svårt av flera stora översvämningar. Senast var det under 1950-talet då två stora översvämningar lade stora delar av Karlstad under vatten 1957 och 1959.

Den största i mannaminne drabbade dock staden i maj år 1916 och det är från den som hovfotograf Karl Nyströms bild ovan härstammar. Bilden visar Södra Klaragatans östra ände ut mot Sandbäcksgatan och vi kan se hur Klarälven svämmat över sina bräddar och rinner en bra bit in i kvarteret, till barnens förtjusning och de vuxnas förfäran.

Hagaborg 1916. Båt var enda sättet att ta sig fram. Klicka för större bild.

Och även om innerstaden drabbades hårt så var det ändå några av stadens mer perifera områden som led störst skada. I vissa av dem lades gatorna helt under vatten. Bilden ovan är tagen på Hagaborg, från Kroppkärrsvägen ner mot Vänerslundsgatan, där enda sättet att ta sig fram var med båt. Inte sällan var det just denna i mina ögon lite speciella typ av flatbottnade ekor man tog sig fram med.

Vill du läsa fler inlägg om översvämningen 1916? Klicka här.

Barnen Nyström framför järnvägsbron på Klara år 1913.

Barnen Carl-Axel och Eva Nyström framför järnvägsbron på Wåxnäsgatan år 1913.

På denna vackra bild tagen av hovfotograf Karl Nyström kring år 1913 ser vi två av fotografens fyra barn, Carl-Axel (född 1905) och Eva (född 1907), uppställda framför järnvägsbron vid Wåxnäsgatan i Karlstad. Att barnen eller hustrun Asta (född Nerman) agerade som modeller på Nyströms fotografier var alls inte ovanligt.

Carl-Axel ärvde faderns estetiska talang och blev en efterfrågad inredningsdesigner i egna firman ”Firma Interiör” med kontor i barndomshemmet på Södra Klaragatan 2. Eva gifte sig med en ingenjör vid namn Nobel och flyttade sedermera till Vänersborg. Både Carl-Axel och Eva levde långa liv och blev 95 respektive 97 år gamla.

Jag är förälskad. I Gunnar Karlssons vackra villa på Råtorp.

En villa att förälska sig i. Gunnar Karlssons villa i Råtorp. Bild från Värmlandsarkiv.

För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura när jag hittade bilden på Gunnar Karlssons vackra villa i Råtorp. Det nätta formatet till trots utstrålar villan med sin detaljomsorg all den stolhet och hantverksmässighet som präglade det tidiga 1900-talets arkitektur.

De vackra takvinklarna, den växelvis lagda fasadpanelen, burspråket, de vackert spröjsade fönstren med de tidstypiskt utformade markiserna, de likaledes vackra entrédörrarna med överljus, trappräckena och de vackert utformade balkongerna, flaggstången – som var självklar vid denna tid, den lummiga trädgården med grusade gårdsgångar och så fika i en vackert svängd trädgårdsgrupp. Idyllen är total.

Villan uppvisar klara arkitektoniska likheter med min egen villa på Strand, byggd 1909. Jag skulle faktiskt till och med kunna gissa att den är uppförd av samma byggmästare, den synnerligen skicklige Jöran Magnusson. Vem Gunnar Karlsson var och om huset fortfarande finns kvar vet jag inte. Men kanske kan någon av bloggens läsare hjälpa mig med den saken?

Karlstads Mekaniska Werkstad och dess grundare Gustav Adolf Andersson.

KMWs industrilokaler i Karlstad, en få kvarvarande industrimiljöer från 1800-talets Karlstad.

I kvarteret Gjutaren på Herrhagen finns några av de gamla industribyggnaderna från Karlstads Mekaniska Werkstad (KMW) kvar, men idag med nytt innehåll. I det som en gång var det gamla gjuteriet huserar t ex idag Nöjesfabriken. Och i en annan kulturföreningen Gjuteriet.

KMWs kontor och gjuteri på Herrhagen. Till höger KMWs vackra disponentbostad som revs 1924.

När KMW grundades 1860 av fabrikören Gustaf Adolf Andersson, som f ö står staty på Hagatorget, var Karlstad en liten stad med ca 4 500 innevånare. Verksamheten bestod från början av en repslagarbana (därav Repslagargatan) och en mindre smedja med gjuteri där man tillverkade kokkärl, stekpannor, kaminer, spisar, takfönster, trädgårdssoffor och liknande gjutgods.

KMWs kontorspersonal på ett gruppfoto framför tjänstemannakontoret år 1925.

Verkstäderna byggdes successivt ut och år 1900 var antalet arbetare över 300 och produktionen innefattade även ångbåtarna ”Selma Lagerlöf” och ”Gösta Berling” som kom att trafikera Fryken. 1902 specialicerade KMW sig enbart på maskiner för trämasse- och pappersindustrin och 1916-1917 utvidgades verkstaden med laboratorium för utveckling av nya maskintyper.

KMW var arbetsplats för mängder av Karlstadbor. Här ett gruppfoto från 1925.

Att ha en så omfattande industri mitt i den framväxande staden blev emellertid med tiden både olämpligt och opraktiskt. 1949 flyttade man till nyinvigda lokaler på Lamberget. Och Gustav Adolf Anderssons företag växte vidare till en gigantisk koncern. Men först 1970 lämnade man lokalerna på Herrhagen helt och Karlstad Kommun köpte dem.

KMW, vackra grannhuset Mariedal 8 samt den nybyggda Ankersbroa.

Idag finns tyvärr få av Karlstads en gång många, ofta pampiga industribyggnader från 1800-talet kvar. Stadens mejerier, bryggerier, vattenverk, vattentorn, gasverk, gasklockor, tobaksfabriker och tågstationer har nästan undantagslöst fallit offer för grävskopornas käftar. KMWs gamla industrilokaler på Herrhagen är ett glädjande undantag. Trots att de i vissa avseenden behandlats ganska okänsligt så står de där, än idag, och påminner oss stressade 2000-talsmänniskor om hur en svindlande industriepok en gång tog sin början i 1800-talets Karlstad.

I år, 2010, firar KMW sitt 150-årsjubileum. Och vi har den stora äran att få gratulera.

Årtal i KMW:s/Metsos historia:

• 1860 startar Gustaf Adolf Andersson en verkstad på Herrhagen.

• 1871 bildas AB Carlstads Mekaniska Werkstad.

• 1895 levereras den första yankeecylindern till Göteborgs Pappersbruk.

• 1897 köper KMW Kristinehamns Mekaniska Werkstad.

• 1936 köps KMW av Johnson-koncernen.

• 1949 byggs företagets nya gjuteri på Lamberget.

• 1984 invigs nya huvudkontoret på Lamberget.

• 1986 delas KMW och finska Valmet köper pappersmaskindelen.

• 1999 företagen Valmet och Rauma slås samman och bildar Metso.

• 2001 byter Karlstadsdelen namn till Metso Paper Karlstad AB.

• 2010 firar KMW/Metso 150-årsjubileum.

Bilderna kommer från Värmlandsarkivs bildarkiv samt Facebooksidan ”Herrhagen in my heart”

Oscarspaviljongen på Lilla Våxnäs

1895 års paviljong vid Lilla Våxnäs, uppförd till Kung Oscar II:s besök.

Pratar jag idag om Våxnäs Herrgård så är det knappt någon som vet vilken byggnad jag avser. Inte blir de klokare av dess gamla namn, Lilla Våxnäs. Men att reda ut bakgrunden till detta ber jag att få återkomma till. Herrgården ligger i alla fall på Klara, längst in i parken alldeles jämte Karolinen.

Här befinner vi oss på historisk mark. Benämningen Våxnäs lär ha varit omnämnt redan på 1400-talet. Själva fastigheten, Lilla Våxnäs, uppfördes kring 1820 som ett större, rödmålat envåningshus. Något decennium senare byggde dåvarande ägaren, greve Gustaf Wachtmeister, överstelöjtnant vid Värmlands regemente, på en våning och gården fick dagens utseende.

Benämningen herrgård fick den emellertid först när Otto August Malmborg, sedermera generallöjtnant och adlad, flyttade in 1831. Malmborg, som fick inte mindre än 12 döttrar, var en av stadens populäraste gestalter. Ytterligare detaljer om Lilla Våxnäs historia ber jag också om att få återkomma till, då dessa förtjänar en längre utläggning.

Avsikten var ju, som rubriken antyder, att i detta inlägg berätta kort om en av stadens märkligare lokaler – den sk Oscarspaviljongen. Den rikt dekorerade och påkostade paviljongen, magnifik enligt dåtidens smak, ligger som en utbyggnad framför herrgårdens sydvästra hörn, och tillkom inför ett kungabesök (Oscar II) i september 1895. Avsikten var att den skulle fungera som matsal för den kungliga festen. Hur det blev med den saken känner jag dock inte till.

Oscarpaviljongen står där än idag, 2010, men är okänd av de flesta i Karlstad. Anledningen är sannolikt det faktum att den idag, av en eller annan märklig anledning, byggts om till och tjänstgör som kontor. Den rikliga dekoren lär dock sitta dold bakom billiga påspikade spånskivor och laminatgolv. Att åtminstone delar är intakta har jag själv konstaterat vid ett besök för några år sedan. Då fann jag dock dessutom ett fult arkivskåp insågat mitt i den pampiga kakelugnen som idag står i förrådsdelen av kontoret.

Att behandla och använda en kulturmiljö som denna på detta vis känns i mina ögon som ett onödigt slöseri och nästan lite föraktfullt. Nog vore det trevligt om paviljongen kunde återställas, och hitta nya och bättre användningsområden. Kanske som ett sommarcafé.

Karlstadbröderna Nils och Alf Juhlin på två ateljéfoton av hovfotograf Karl Nyström

Syskonen Alf och Nils Juhlin från Karlstad, på foton av Karl Nyström.

På auktionssajten Tradera samt på loppisar hittar jag med jämna mellarum gamla porträttfoton tagna av några av fotograferna som varit verksamma i Karlstad. Jag har tidigare skrivit om Arvid Kjerling, Dan Gunner och Sigfrid Lindholm. Denna gång snubblar jag över två fina foton tagna av en av stadens riktigt stora fotografer kring förra sekelskiftet, Karl Nyström.

Av ateljéfotonas baksida framgår att de är tagna i ateljén på Klara 4.

Om syskonen på bilderna, brödraparet Alf och Nils Juhlin, vet jag tyvärr inget annat än att Nils kan ha bott eller haft en yrkesmässig koppling till Klaraborg. Av kortens framsida framgår dock att de är tagna i Karl Nyströms atelje i hans fastighet på Södra Klaragatan 2, eller Klara 4, som adressen var vid denna tid.

Karl Nyström fastighet och ateljé, se takfönstren, på Södra Klaragtan 2, eller Klara 4.

Nyström föddes år 1874 i Karlstad och började sin fotografbana 21 år gammal. Bortsett från ett år som fotoelev hos Dahllövs Eftr i Stockholm förblev Nyström därefter sin födelsestad trogen. Sin första ateljé öppnade han 1897, nyss hemkommen från Stockholm, på området Mariedahl på Haga.

Karl Nyströms atelje på Mariedahl i dagens Haga. Här var han verksam år 1897-1900.

Nyström, som under sin verksamhetstid var Värmlands enda fotograf som förärats titeln ”Hovfotograf”, levde ett långt liv och avled först 1963, 89 år gammal. I Karlstad förstås. Idag är bägge de vackra hus där han verkade, liksom merparten av husen från denna tid i Karlstad, tyvärr rivna.

En bild från det gamla Skattkärr. Fler efterlyses.

Fyra småkillar i ett vintrigt snölandskap i Skattkärr kring förra sekelskiftet.

Skattkärr hör kanske inte direkt till Karlstad, utan förtjänar i ärlighetens namn en egen historisk hemsida här på webben. Precis som Karlstad har Skattkärr berövats allt för många av sina vackra sekelskifteshus. En del av naturliga skäl. Andra helt i onödan. Idag tycks det dock som om merparten av dem som har nöjet att få äga och bo i ett av de kvarvarande husen vårdar dem med varm hand, vilket är glädjande att se.

Bilden ovan hittade jag på Tradera. En bild från det gamla Skattkärr. Fyra smågrabbar i en vintrigt snölandskap strax efter förra sekelskiftet. Lever de idag lär de vara kring de hundra. Tyvärr vet jag inget om varken dem eller husen. Kanske vet du?

Fotbollsmatch på Malmtorget i Klara vid förra sekelskiftet

Fotbollsmatch på Malmtorget mellan Karlstad och Örebro år 1904. Klicka för stor bild.

Malmtorgsparken i Klara var en gång stadens största torg. Och här samlades Karlstadborna vid tiden kring förra sekelskiftet för allehanda begivenheter, som militärparader, marknader och – faktiskt, fotbollsmatcher. Vid denna tid hade stadsdelen just börjat få ett mer stadslikt utseende, med höga, pampiga stenhus med tinnar och torn enligt tidens senaste arkitektoniska ideal.

Ännu en fotbollsmatch i Malmtorgsparken. Året år 1906. Klicka för stor bild.

På den övre bilden ser vi ett av dessa under byggnation år 1904. På den nedre bilden, tagen två år senare, år 1906, är huset färdigbyggt så som det ser ut idag, 104 år senare. Nåja. Inte riktigt kanske. Som så många av våra kvarvarande tornprydda hus från denna tid, och de är tyvärr inte så många, så har det berövats sin vackra tornspira. Men tornspiror går att återskapa. Så vem vet. Kanske sitter den där igen en vacker dag.

Hotell Ritz. En gång ett av landsortens mest moderna hotell.

Hotell Ritz i Karlstad. På 1930-talet ett av landsortens mest moderna hotell. Foto: Dan Gunner

På 1930-talet uppfördes på Västra Torggatan 20 i Karlstad ett resandehotell i högsta klass och i tidens moderna arkitekturstil, funkis. Hotellet fick namnet Ritz och det blev snabbt känt som ett av landsortens mest moderna hotell, bl a med eget badrum i nästan alla rum.

Hotell Ritz by Night. Fotograferat år 1936 av Karlstadfotografen Dan Gunner.

Hotell Ritz har sedan dess bytt namn och byggts om många gånger. Nu för tiden heter det Hotell Ibis och av det en gång så läckra funkishusets fasad och interiör återstår idag intet. Som så många andra gamla vackra karlstadhus har det tyvärr genom okänsligt genomförda ombyggnader helt berövats sin forna karaktär och arkitektoniska tids- och särprägel. Visst är det lite trist att det ska behöva vara så?

PS. I den översta bildens vänstra kant skymtar det hus på vars innergård den pyroman som härjade i Karlstad 1959 slutligen greps. Läs mer om det här. DS

Arvid Kjerling, Dan Gunner och Sigfrid Lindholm. Tre fotografer i det svunna Karlstad.

"Maja" står det på fotot, taget av fotograf Arvid Kjerling i Karlstad. Klicka för stor bild.

På loppisar, och på Tradera, hittar man då och då vackra gamla porträttfoton tagna på forna fotoateljeér i Karlstad. Som bilden på vackra Maja ovan, tagen av fotograf Arvid Kjerling. Arvid Kjerling var verksam i Karlstad på det tidiga 1900-talet och hade ateljé både på Hamngatan 4 och på Drottningatan 5. Båda husen står glädjande kvar än idag, och på Hamngatan 4 huserar faktiskt fotografer än idag i Kjerlings gamla atelje, Fotografiska Aktiebolaget med flitigt anlitade fotograferna Johan Eklund och Öyvind Lund.

Ateljé Gunner hade från 1931 fram till Dan Gunners pension 1970 sin hemvist på Tingvallagatan 7.

År 1920 övertogs Kjerlings ateljé av en av Karlstads mer kända och aktiva fotografer genom tiderna, hovfotograf Dan Gunner. Inledningsvis drev Gunner ateljén tillsammans med fotograf Sigfrid Lindholm, men efter fyra år gick de skilda vägar och Gunner drev den då vidare i egen regi. 1931 flyttade Gunner ateljen till Tingvallagatan 7, mittemot Tingvallagymnasiet, och på denna plats blev han kvar fram till 1970. Också detta hus står kvar än idag.

Men hur går det egentligen med porträttbilderna som tas i det digitala 2000-talet? När inga bilder längre finns kvar att fynda i loppislådorna, vem berättar då historierna om människorna och fotograferna?

Regementet, soldathemmet, ridhuset och stallarna

Regementet, soldathemmet, ridhuset och stallarna sommaren 1915. Klicka för stor bild.

På följande vykort, uppsnappat från Tradera och sannolikt taget sommaren 1913, ser man en hel mängd spännande fastigheter varav de flesta idag sannolikt fallit i glömska. Välkända är dock Värmlands regementes stolta kaserner, som finns kvar ännu i våra dagar och som nyligen genomgått en smakfull ombyggnad till bostäder. Kasernerna uppfördes ursprungligen 1909-1913 i enlighet med den tidstypiska pampiga kasernarkitekturen.

I slänten nedanför kasernerna ser vi det nybyggda, vackra soldathemmet, med en skinande pärlvit putsfasad, sommaren 1915. Huset var sannolikt ritat och uppfört av det i Karlstad vid denna tid verksamma byggmästarparet Jonson & Pettersson (även Hybelejens gata 4, Kungsgatan 2 B, Sandbäcksgatan 17 m fl). Här fanns café och biograf för soldaterna på regementet. Men här höll soldathemsföreståndaren också söndagsskola för regementsbarnen.

Soldathemmet, en vacker stenbyggnad i två plan med inredd vind. Klicka för stor bild.

På regementsområdet bodde nämligen vid denna tid en mängd av de fastanställda underofficerarna med sina familjer, sammantaget ett drygt 20-tal barn. De bodde i de två fastigheter som än idag står i slänten ned mot Tingvallahallarna. Och i slänten och på ängen nedanför dem hade man stora odlingslotter för husbehov. Det vackra soldathemmet revs så sent som 1971 då det efter motorvägens framdragning 1964-67 ansågs stå allt för nära vägen.

Samma vy som ovan, fast tagen före Soldathemmets uppförande. Klicka för stor bild.

I bildens förgrund ser vi till vänster de vackra stallbyggnaderna som uppfördes i samband med lantbruksutställningen 1903. Och i bildens högerkant ser vi det pampiga ridhuset som uppfördes 1907, en stor och stilig träbyggnad med vackra spröjsade fönster. Ridhusbyggnaden brann tyvärr 1943, samma år som de beryktade Hjerpebränderna. Något samband med dessa fastslogs dock aldrig.

Ridhuset i Klara, en ståtlig byggnad, blev tyvärr lågornas rov 1943.

Stallbyggnaderna användes i samband med olika utställningar ända fram på 1960-talet men kom sedan att stå tomma. Byggnaderna förföll och revs därefter successivt, men delar av de en gång så ståtliga stallarna stod faktiskt kvar ända till slutet av 1970-talet.

På platsen där stallarna stod ligger idag NWTs parkering samt delar av stora infartsvägen och på det gamla ridhusets plats ligger idag kontorskomplexet Karolinen. Staden förändras ständigt.