Knuttarna John och Sture framför ordenshuset vid Malmtorget i Klara år 1931

John Stålhed och Sture Kleve framför Klara Ordenshus år 1931. Klicka för stor bild.

På denna charmiga bild från år 1931 ser vi de tvenne studentmösseprydda Karlstadgrabbarna John Stålhed och Sture Kleve posera stolt på sina motorcyklar framför Klara Ordenshus på Malmtorgsgatan i Karlstad. Kamraterna John och Sture var båda tekniskt intresserade och gjorde sig kända som några av stadens pionjärer inom amatörradio och byggde bl a egna radioapparater.

Klara Ordenshus uppfördes redan 1885 och var hemvist för IOGT. Huset revs 1950 men monterades faktiskt ner timmerstock för timmerstock, och återanvändes vid bygget av Råtorpskyrkan, som står kvar än idag. Kretsloppstänk år 1950 alltså. Hur ofta sker det idag?

Sture Kleve, född på Eriksbergs Gård utanför Karlstad år 1911, studerade senare på Chalmers och blev sedermera framgångsrik flygplanskonstruktör på SAAB i Malmslätt, där han bl a var med om att konstruera succéplanet Viggen. Så framgångsrik blev han att han belönades med en utmärkelse från självaste kung Gustav VI Adolf. Inte illa.

John Stålhed var inte sämre han. Han flyttade till Stockholm, studerade till överingenjör i mineralogi och blev framgångsrik industriman inom Stora Kopparberg och LKAB. För dessa framgångar belönades även han med en utmärkelse av konungen när han tilldelades den sk Vasaorden och sålunda blev Riddare av Vasorden. John, som för övrigt kan nämnas var släkt med karlstadflickan och sedermera världsberömda operastjärnan Zarah Leander, levde ett långt liv och gick bort 2003, hela 93 år gammal.

Bokhandlare Anton Åströms sondotter Birgit i en snödriva på Klara 1935

Birgit Åström, senare gift Peters, i en snödriva på Klara 1935. Klicka för stor bild.

Trots att Karlstad hela tiden förändras och byter ansikte, finns det ännu delar av staden som fått stå relativt orörda och där man fortfarande kan andas in doften från det gamla Karlstad. Villkvarteret kring den sk Tysta Parken i Klara är en sådan plats.

På bilden ovan, tagen i februari 1935, ser vi Birgit Åström, bördig från Valdemarsvik, kisa mot oss från en snödriva framför farfar Anton Åsbergs hus på Norra Klaragatan 8. Farfar Anton var bokhandlare och drev tillsammans med kompanjonen Åke Nerman bokhandeln Hjalmar Petterssons i hörnet av Kungsgatan och Västra Torggatan i Karlstad. Både bokhandeln och de tvenne bokhandlarna tillhör idag historieböckerna.

Men hur gick det för lilla Birgit då? Jo hon flyttade till Stockholm, gifte sig och tog efternamnet Peters. Och där bor hon kvar än idag, välbekant för många som kunnig Stockholmskännare, expert på PerAnders Fogelström och än idag flitigt anlitad ciceron på uppskattade stadsvandringar på Kungsholmen och i Gamla Stan.

Här kommer en hälsning från soliga Karlstad till dig Birgit!

Karlstad, de förlorade tornspirornas stad

Katolska kyrkan på Drottningatan 38. Huset står kvar. Tornspiran är borta.

Karlstad var vid tiden kring 1920 en synnerligen vacker stad. Gatorna var fyllda av pampiga sten- och trähus, alla uppförda under årtiondena efter branden 1865. Inte sällan var husen rikt dekorerade och med både tinnar och torn. Av vissa ansågs staden, med sin enhetliga arkitektur och sitt vackra läge, vara en av de vackraste i Skandinavien.

Hamngatan 16 är ytterligare ett hus som berövats sina vackra tornspiror

Idag har den dominerande merparten av de pampiga husen tyvärr fallit offer för decenniers urskiljningslöst rivningsraseri, något som drabbat Karlstad sjusärdeles hårt. Och på de hus som klarat sig undan lyser de en gång så vackra tornspirorna så gott som undantagslöst med sin frånvaro. Sockerslottet är ett exempel. Katolska kyrkan på den övre bilden och det vackra huset på Hamngatan 16 på den nedre är två andra. Det är trist. Och staden förlorar därigenom litet av sin stolthet.

Våxnäsgatan mittemot teatern. En gång ett av Karlstads vackraste hus. Idag totalförstört

Allra mest medfaret och illa behandlat är nog ändå huset mittemot Teatern på Våxnäsgatan, en gång ett av Karlstads pampigaste hus med tinnar och torn, ornamenterade smidesbalkonger och en rikt dekorerad fasad. Idag står huset vanärat och skamfilat efter om- och tillbyggnader som helt berövat det dess forna glans. Hur en sådan våldtäkt på ett hus kunnat tillåtas är fullkomligt begripligt.

Tänk om vi kunde få igång ett projekt för att återställa tornspirorna i sitt ursprungliga skick. I Sundsvall har man haft ett liknande projekt med framgång. Det skulle ge innerstaden och de gamla husen åtminstone en del av sin forna glans åter.

Att återge huset på Växnäsgatan sitt ursprungliga utseende skulle kräva en ansenlig insats från dagens fastighetsägare, Klövern Fastighets AB. Men om det gjordes skulle det onekligen innebära ett enormt lyft för den byggnadsminnesmärkta miljön runt teatern.

Jag har framfört detta som en from önskan till Staffan Gustafsson, projektchef på Klövern i Karlstad. Så vem vet? Kanske står det där en dag igen, i all sin forna prakt. Undrens tid är inte förbi.

Strands Herrgård. En snart 150-årig kulturmiljöpärla har nyligen fått nya ägare

Strands Herrgård före den senaste tillbyggnaden.

Ett av Karlstads riktiga kulturmiljöpärlor är den idylliska Strands Herrgård, uppförd 1866, ett år efter den stora branden, av garvaren Petter Lindgren. Gården har sedan den uppfördes byggts både om och till ett par gånger, men här får man ändå en känsla av tiden skruvats tillbaka hundra år i tiden. På den gamla grusade gårdsplanen, omgärdad av uthus och under hundraåriga trädkronor, råder en sällsam stämning.

Ekipage med kapten John D A Kuylenstierna, hustrun Karin samt två småflickor kring år 1910

Den omsorgsfullt skötta gården har nyligen fått nya ägare och genomgår just nu en pietetsfull upprustning och anpassning. De senaste som bodde där var disponenten på Färjestads bryggeri, Sven Jansson och hans hustru Gerd. De hade bott i gården i över femtio år, ända sedan 1956. Vid tiden kring förra sekelskiftet beboddes gården av ett annat prominent Karlstadpar, kapten John D A Kuylenstierna och hans hustru Karin.

Storslagen interiör från salongen på Strands Herrgård kring 1910. Klicka för stor bild

Interiörbilder som jag hittar i Carlstadgillets samlingar på Värmlandsarkiv visar hur storslagen och påkostad interiören och möblemanget var vid den tid då paret Kuylenstierna bebodde gården. Helt i enlighet med den tidens högre ståndsideal.

Hembiträden, bl a trotjänarinnan Maria Eriksson, matar ankor och kalkoner på Strands Herrgård

Vid sekelskiftet låg dock Strands Herrgård en bit utanför staden. Och bortom gården låg mestadels öppna ängar och betesmark. Trots närheten till järnvägen, som brutalt drogs fram rakt genom egendomen år 1870, präglades det dagliga livet av lantlig idyll och stillhet.

Vi önskar de nya ägarna mycket nöje i sin nya bostad. En av Karlstads kulturhistoriska pärlor adderar därmed ytterligare ett kapitel till sin långa historia.

Hagatorget. Innan HSB slog klorna i kvarteret.

Hagatorget med Martins färghandel. Innan HSB slog klorna i det och hela kvarteret.

I Axel Hanes bildsamling på Värmlandsarkivs databas hittar jag följande bild från Hagatorget, som det såg ut innan HSB slog klorna i det. Framlidne Axel Hahne skildrade redan 1970 i sin bildtext vad som skedde:

Husen vid Hagatorget, Martins med färghandel och slaktare Nyman med sin affär, samt i hörnet Nygatan-Åttkantgatan L.J. Strandlunds hus. Men nu är allt borta. HSB bygger nytt över hela kvarteret.

Hagatorget, ja hela Haga faktiskt, lider än idag av sviterna efter HSBs och stadsbyggnadskontorets huvudlösa omvandling av stadsdelen och miljön runt Hagatorget, en gång tänkt att vara Karlstads andra torg. Frågan är om det någonsin hämtar sig. Jag hoppas det.

Dalmers, Bäckmanska Villan och färgare Anderssons tre trähus längs älven

Direktör Albert Bäckmans (1862-1938) villa, uppförd 1906-1907.

När man kikar på bilder av Karlstad för hundra år sedan slås man av hur staden i mycket högre grad än idag vände sig mot vattnet. Och hur vattnet var mer tillgängligt för dåtidens karlstadbor.

Ett sådant exempel var längs den västra älvfåran vid dagens Våxnäsgatan. Tomterna ned mot vattnet kallades vid denna tid för Dalmers tomter efter deras forne ägare, fabrikör Martin Dalmer. Här låg en lång rad av magnifika träslott med stora balkonger där man kunde sitta och njuta av utsikten mot vattenspegeln. Mitt i centrala Karlstad.

Flertalet av husen är idag rivna. De flesta av dem revs för att ge plats åt bron till den nya motorvägsinfarten på 1960-talet. Ett av exemplen ser du på bilden ovan, direktör Albert Bäckmans (1862-1938) villa, uppförd 1906-1907. En sagolikt pampig, och som tidens ideal förepråkade, rikt dekorerad och tornprydd villa i nationalromatisk stil.

Färgare Anderssons vackra trävillor längs älven, fotograferade år 1904

De två husen till vänster på bilden ovan finns dock faktiskt kvar än idag, framför Karolinen. Det mindre i mitten uppfördes 1875 av en färgare Andersson, och de flankerande trevåningshusen byggdes 1904 av hans driftiga hustru Emma. Materialet till dessa byggnader kom till största delen från den stora Värmlandsutställningen som 1903 ägde rum på det utställningsområde som låg där Karolinen idag ligger.

Ryktet förtäljer att det fanns de som tyckte att den vackra villan till vänster skymde utsikten från nybyggda Karolinens restaurang, och att den därför borde rivas. Men tack och lov finns det gränser för galenskapen även i Karlstad.

Den vackra och pampiga trävillan till höger revs däremot i slutet av 1980-talet för att ge plats för Riksbankens bunkerliknande byggnad. De moderna stadsplanerarna i Karlstad hade då sedan länge anammat ett nytt sätt att se på hur vattennära lägen skulle bebyggas.

Tidholmska gården och Skutbyggaregatan. En idyll som borde återuppväckas.

Tidholmska gården låg på adressen Drottningatan 32.

I kvarteret Almén i änden av dagens Fredsgatan, en gata som tidigare hade det mer maritimt klingande namnet Skutbyggaregatan, ligger några av de sista kvarvarande uthusen i centrala Karlstad från före branden. Här låg en gång också den Tidholmska Gården som ses på bilderna i detta inlägg, med adressen Drottningatan 32. Gården revs för att marken där den stod skulle användas till ett stenupplag under bygget av Stadshuset.

Tidholmska gården och magasinen, sedda från norr.

Där gården stod är det idag en milt sagt malplacerad parkeringsplats. Personligen skulle jag gärna se att man skippade parkeringen, återuppbyggde en kopia av Tidholmska gården och öppnade Fredsgatan som en kullerstensbelagd gågata ner mot vattnet. Och avslutade den med en liten park ner mot älven. Varför inte med ett Café med uteservering i den gamla bokhandeln på hörnet?

Tidholmska gården med entrén till bageriet

De gamla magasinen används idag mestadels som cykelförråd åt kommunens anställda. Tillsammans med en nyuppbyggda gården skulle de istället med fördel kunna användas till t ex turistbyrå, gallerier och caféer. Innergårdsmiljön mot Stadshusets baksida är fantastisk och kvarteret Almén, vår egen gamla stad, skulle därmed levandegöras på ett sätt som jag tror skulle uppskattas varmt såväl av Karlstadborna själva som av hitresta besökare.

Bilderna i inlägget är hämtade ur Axel Hahnes samlingar på Värmlandsarkivs databas.

Karlstad forna stolthet. Inre hamn. En hamn mitt inne i staden.

Puls och liv i Karlstads inre hamn på 1950-talet. Innan den delvis fylldes igen.

Karlstads stolthet, inre hamn, i början på seklet. Hamnen låg mitt i staden. Ingen annan stad i Sverige kunde skryta med något dylikt. Det var, som framgår av bilden, en sevärdhet. På 1920-1930 talet när vi växte upp, var det full fart i hamnen. Nu ligger den så gott som död. Halva hamnen är igenfylld och en plåtburksfabrik ligger där istället. Och Löfbergs kaffeskrapa har uppförts på den gamla fina lastkajen. Så nu är allt förstört. Varför?

Texten är skriven av Axel Hahne på 1970-talet. Och bilden är hämtad från Värmlandsarkivs hemsida. Och visst är det lätt att både förstå och dela Hahnes frustration. Den vattennärhet som präglade Karlstads innerstad på 1920-talet har stadsplanerarna sedan länge gjort sitt bästa för att bygga bort. Både i Inre hamn och längs de bägge älvgrenarna.

Men kanske kan det återvinnas med lite rekonstruktiv stadsplanering? Vad sägs t ex om att bygga lite fler offentligt tillgängliga bryggor i gammaldags stil, längs Strandvägen, Älvgatan, Våxnäsgatan och Romstadvägen?

Historisk bildskatt från Carlstadgillets samlingar nu tillgänglig via Värmlandsarkivs hemsida

Spets-Stina, Lell-Kerstin, Janne Olsson och Gustaf Olsson framför kvarnen på Kvarnberget.

Fotografen på Värmlandsarkiv , Börje Holmén, har gjort en enorm insats och scannat in ett stort antal Karlstadbilder ur Carlstad Gillets samlingar, och lagt ut dem på en sökbar databas, öppen för alla och envar att botanisera i. Ett formligt eldorado för dig som liksom mig är intresserad av hur det gamla Karlstad såg ut. I många fall med informativa och intressanta bildtexter. Initiativet är lysande och jag inser redan nu att detta kommer att sluka ett oförsvarligt stort antal timmar av mitt liv.

Ett exempel är bilden ovan, hämtad ur Axel Hanes samlingar, där vi ser resterna av den gamla kvarnen på Kvarnberget, ursprungligen byggd 1788. Till vänster huset där Svärda, spågumman bodde. Framför kvarnen Spets-Stina, Lell-Kerstin, Janne Olsson och Gustaf Olsson. Till höger Knutte-Petters stuga. Informationen om detta tackar vi Axel Hane för. Som arkivbildare är hans hustru Thyra Hane angiven.

Grand Hotels matsal och sommarmatsalen. Sic transit gloria mundi.

Grand Hotells Matsal

Grand Hotel var när det uppfördes ett av stadens mest storslagna och påkostade hotell. Hotellets stolthet var de två matsalarna, dels Grand Hotels Matsal med sina magnifika väggmålningar, belägna direkt i entréplan, dels Sommarmatsalen som låg, och ligger, på översta våningen.

Matsalen med väggmålningarna fanns intakta fram på 1980-talets mitt men är idag helt skövlade. Man skulle kunna tro att det var nattklubbsåren som var den största boven i dramat. Men den skada de åstadkom var intet jämfört med det som skedde när nuvarande hyresgästen Cubus skulle flytta in. Då blåste fastighetsägaren helt sonika lokalen helt ren. Idag finns därför inte ett endaste spår kvar av den pompa och ståt som här en gång rådde.

Grand Hotells Sommarmatsal

Sommarmatsalen på övre plan står däremot kvar än idag mer eller mindre intakt och är en praktfull lokal. Även denna hotas nu dock av exploatering och skävling. Nuvarande fastighetsägaren vill stycka upp lokalen och bygga om den till ett antal exklusiva bostadsrätter. Något som vore djupt sorgligt.

Interiören i Grands Sommarmatsal borde istället Q-märkas och skyddas från förvanskning. Rimligen borde det gå att använda lokalerna i denna form även framledes. Allra bäst vore det naturligtvis om lokalen kunde förbli restaurang eller nöjeslokal, öppen för allmänheten.

Läs också ”Varför har inte kommunen ingripit mot skövlingen av Grand Hotell?” från Operation Karlstads Stadsmiljöblogg 28 nov 2008.

PS: Sic transit gloria mundi är latin och betyder ”så förgås världens ära”. Det uttrycket lärde jag mig när jag läste historien om det pampiga Long Slott i Grums, och hur kommunen på 1940-talet misskötte hanteringen av det enda slott som någonsin stått i Värmland. Men det är en annan historia. Även om den tycks upprepa sig hela tiden. DS

Mästerskapstävlingar på isbanan vid teatern 1908

OBS! Panoramabild. Klicka för stort format.

I gamla tider var det vanligare att isen frös även på älven vintertid. Och en isbana anlades därför varje vinter på isen mellan Sockerslottet och Telegrafen (älvgatan 5). Banan användes flitigt av såväl unga som gamla karlstadbor som ville prova sina talanger på hal is. På bilden ovan (panoramabild, klicka på bilden för stort format) anordnas mästerskapstävlingar på isbanan och året är 1908. Bilden är en i en hel serie intressanta panoramabilder från denna tid, tagna av den kända Karlstadfotografen Anna Ollsson.

Kvarnen, vattentornet och gasklockan på Kvarnberget. Tre plumpar i rivningsprotokollet.

Tre rivningsförsyndelser. Kvarnen, vattentornet och gasklockan.

Karlstad är tyvärr en av de orter i Sverige där rivningshysterin fått härja som värst. En titt i backspegeln blir en deprimerande exposé över huvudlösa rivningsförsyndelser. Mängder av fantastiska byggnader och historiska miljöer har fallit offer för det urskiljningslösa rivningsraseri som tyvärr pågår än i våra dagar.

Kvarnberget är bara ett exempel på en stadsdel som sopats näst intill kliniskt ren på sitt historiska arv. Med sin oordnade täta trähusbebyggelse kallades det på 1950-talet för Karlstads Mont Martre. Och här stod dessutom de tre byggnaderna på bilden ovan – resterna av den kvarn som gav stadsdelen sitt namn, det sagolika vattentornet med bostäder i nedre halvan och så den gigantiska gasklockan. Allesammans välkända siluetter i Karlstads skyline.

På 1960-talet sopade saneringens kvastar urskiljningslöst rent på Kvarnberget. Att man inte hade förstånd att åtminstone spara de tre byggnaderna på bilden ovan är i mina ögon obegripligt. Att värna det bebyggda kulturmiljöarvet stod uppenbarligen inte högt i kurs på den politiska agendan i Karlstad. Och gör det tyvärr inte heller idag.

Fyra bilder av Karlstads bryggeri

Karlstads bryggeri. Utfyllnaden för anläggande av Sandgrundsgatan har just påbörjats.

Karlstads Bryggeri, uppfört 1890, var en väldig anläggning, belägen i änden av Herrgårdsgatan, ner mot älven. Bryggeriet fyllde hela kvarteret, från Västra torggatan ner mot älven, och bestod av ett flertal pampiga huskroppar. Sannolikt var flertalet av dem ritade av stadens dåvarande stadsarkitekt Carl Crispin.

Karlstads bryggeri. Sandgrundsgatan är anlagd och bryggeriet är tillbyggt.

Vid sekelskiftet gick älvfåran alldeles bakom bryggeriet och Biskopsgården, som då hade huvudentré ut mot älven. I början av 1900-talet bestämde man sig för att göra utfyllnadsarbeten och skapa dagens Sandgrundsgatan, med den rad av vackra patriciervillor som står där idag. Också bryggeriet byggdes till med en borgliknande tillbyggnad mot älven.

Först ut i raden av patriciervillor var det hus som ses på bilden ovan. Det hus som är under uppförande på bilden byggdes 1916 som en privatvilla åt bryggeridisponenten Albert Egnell, och hans initialer kan fortfarande skönjas som reliefer i putsen. Fastigheten övergick senare i Wermlandsbryggeriers ägo som tjänstebostad och användes som sådan till dess att disponent Sven Jansson ca år 1950 flyttade till Strands herrgård.

Karlstads Bryggeri, sett från älven, efter tillbyggnaden ritad av Carl Crispin. Klicka för stor bild.

Sammantaget var bryggeriet ett minst sagt uppseendeväckande byggnadsverk. Bryggeriverksamheten hade under åren flera olika ägare. Karlstads Bryggeri hette det fram till 1939 då det övertogs av Wermlandsbryggerier. 1951 köptes det av P-L bryggerier och 1964 av Pripps Bryggerier. Pripps drev bryggeriet i endast fyra år varefter verksamheten lades ner och bryggeriet kom att stå tomt. Röster som såg värdet i de gamla byggnaderna ville spara det och göra det till ett kulturhus. Men inte politikerna.

Karlstads Bryggeri, sett från hörnet Västra Torggatan och Herrgårdsgatan. Klicka för stor bild.

Så hela klabbet revs på 1970-talet och det blev sedan en ful parkeringsplats under nästan 20 år. Innan dagens tre punkthus på tomten byggdes. Och Karlstad förlorade därmed ännu ett av sina allra märkligaste historiska byggnadsverk.

Carlstads Gästgifveri och Floyds Hamburgerbar

Fram till 1959 låg det hus som en gång var Carlstads Gästgifveri, på Drottninggatan 20

Fram till 1959, samma år som Ingo tog världsmästartiteln från Floyd (hör radioreferat), låg en rest av det gamla Karlstad kvar på Drottninggatan 20, nämligen den fastighet som en gång rymde Carlstads Gästgifveri. Den gamla gästgiverifastigheten hade nästan hundra år på nacken när det slutligen revs.

Gästgiveriet uppfördes nämligen 1866, direkt efter branden 1865, av gästgivaren Nils Andersson. Andersson hade två år tidigare övertagit de rättigheter och skyldigheter som gästgiveriåtagandet medförde. Gästgiveriverksamheten pågick ett tjugotal år på innan den flyttade vidare och nya verksamheter flyttade in i huset på Drottninggatan 20.

På bilden huserar skräddarmästare Lars Skarin samt Expressbyrån i lokalen, men här har under åren inrymts en rad verksamheter. Sista hyresgästen i det gamla gästgiveriets fastighet var Bilfirma Harry Est, föregångaren till BilEst, stadens Fordhandlare. Och det gamla huset stod då som en udda fågel i ett Karlstad som successivt bytt ansikte från en 1800-tals småstad till en mer stadslik stenstad med slutna kvarter.

Det gamla gårdshuset i bakgrunden, med telefonledningarna på taket, låg dock kvar in på 2000-talet men revs för att bereda plats för stadens senaste galleriaprojekt – Mitt i City.

Som kuriosa kan nämnas att samme Floyd som slogs ner det år som Gästgiveriet revs, på slutet av 1970-talet gav namn åt en statlig Hamburgerkedja – ”Floyds” – som etablerade sin Karlstadrestaurang just på denna plats. Jag var själv där när Floyd Patterson var i Karlstad och invigde restaurangen. Hamburgerrestaurangen bytte senare namn till Clock (tack Agnetha för info, se kommentarer) och hade därefter ytterligare några namn som jag inte minns, men på den punkten kanske någon som är minnesstarkare än jag är kan hjälpa mig på traven….

Idag ligger Pressbyrån ungefär på den plats där Carlstads Gästgifveri en gång låg. Till namnet snarlikt Expressbyrån som låg där när kortet ovan togs. Expressbyrån blev sedermera Karlstad Express och existerar än idag.

Första maj år 1950

Första maj-tåget passerar förbi Centralhotellet i Karlstad, f d Hotel Kung Carl, år 1950.

På 1950-talet var folkrörelsen stark och Karlstadborna gick man ur huse för att delta i det årliga första maj-tåget. På bilderna tågar man, anförda av en poliskonstapel, Järnvägsgatan ner, förbi Stadskällaren och det ståtliga Centralhotellet, f d Hotel Kung Carl och Temperance, beläget på hörnet Järnvägsgatan/Hamngatan. Hotellet uppfördes 1895-96 av byggmästaren C.J.Brunzell och trävaruhandlaren Karl Olsson. På den tid bilden ovan togs ägdes och drevs hotellet av källarmästareparet Hellborn.

Det påkostade sekelskifteshotellet var ett värdigt första möte för hitresta tågresenärer

Centralhotellet var rikligt dekorerat med tinnar och torn i bästa sekelskiftesstil och gav ett minst sagt värdigt första intryck av Karlstad till hitresta tågresenärer. Men flera ägarbyten senare var det fordom så stolta hotellet en skugga av sitt forna jag, vanskött och plundrat på sin stolthet. 1986 revs det, tillsammans med Stadskällaren, anrika Café Royal och i stort sett hela kvarteret med innergårdar och allt, för att bereda plats för gallerian Duvanhuset. Ett, kan man kanske tycka, något mindre värdigt möte för hitresta tågresenärer.

Med trummor, trumpeter och röda fanor passerar tåget Drott Hotell på Hamngatan

Flera av stadens äldre hotellbyggnader, som Drott, Stadshotellet, Grand, Carlton och Terminus, finns dock glädjande nog kvar än idag, om än i varierande grader av ombyggt och förvanskat skick. Hotell Drott, på bilden ovan, är ett av de bättre bevarade och firar i år 100-årsjubileum. Trots att fasadens utsmyckningar slätats ut, och fönster och tak bytts ut till okänsligt anpassade kopior, är det anrika hotellet än idag ett av Karlstads pampigare hus. Och det var när det uppfördes ett av de första i den nya högre skala som med start kring sekelskiftet successivt kom att ersätta den gamla tvåvåningsskalan som gällt sedan efter branden 1865. Den förtätning kommunalpolitikerna idag pratar så mycket om har varit en ständigt pågående process i Karlstad, och är ingalunda något nytt.

Bildserien är tagen av den fantastiske Karlstadsfotografen Dan Gunner.

Översvämningen år 1916

Roddbåt på Hantverkargatan vid översvämningen i Karlstad år 1916

Innan Höljesdammen byggdes på 1960-talet var översvämningar i samband med vårfloden ett vanligt förekommande fenomen för Karlstadborna. En av de mest dramatiska översvämningarna inträffade 1916 då stora delar av staden ställdes helt under vatten, bl a Hagaborg och Viken.

Korsningen Kroppkärrsvägen/Vänerslundsgatan på Hagaborg år 1916

Liknelsen mellan Karlstad och Venedig har väl aldrig varit mer träffande än då. Gatorna förvandlades till farleder, då båtar var enda sättet att ta sig fram mellan husen. Bilden ovan är tagen i dagens Hagaborg, då en brokig stadsdel med mängder av charmiga trähus. Många av dem pampiga och rikt dekorerade. Vackra som fula föll de alla offer när stadsdelen ”sanerades” under 1970-talet.

Flatbottnade ekor angör framför K G Svenssons orgelfabrik på Hagaborg år 1916

På bilden ovan ser vi några av de typiska flatbottnade ekorna, specialbyggda för att framföras på grunt vatten kan man anta, angöra framför K G Svensson Orgelfabrik år 1916. K G Svenssons släktingar drev vid samma tid Walfrid Svenssons Möbelfabrik på Hagaborg, sedan 1908 med en för ändamålet byggd butik på Kungsgatan 4 i centrala Karlstad. Butiken på Kungsgatan lever och frodas på samma plats än idag, 101 år senare.

Tills sist en stadsbyggnadstanke. Som synes på bilderna var det gamla Hagaborg en pulserande, levande stadsdel med traditionella kvarter och genomfartsgator samt en blandning av butiker, affärsverksamheter och bostäder. I ett enda trollslag raderade man så ut allt liv i stadsdelen och förvandlade den till en sluten sovstad, enkom avsedd för dem som bor där. Utan genomfartsgator och utan affärsliv. I ett enda slag blev Karlstads centrum en hel stadsdel fattigare. Är det verkligen så vi vill utveckla Karlstad?

Förberedelser för bygget av Hotel Savoy år 1960

Förberedelser för bygget av Savoy Hotel i kvarteret Duvan år 1960

På bilden ovan ser vi en välklädd herre posera på den tomt där bygget av Savoy Hotel just ska påbörjas. Det var nämligen Karlstad Fabriks- och hantverksförening, företrätt av ”hotelldirektörerna” Curt Wennberg, brodern Olov Wennberg, Torsten Sonnelid och Sven Frisack som lät uppföra det anrika hotellet som står intakt än i våra dagar. Samtidigt uppfördes Scalabiografen, idag hemvist för Värmlandsteatern. Året bör vara kring 1960 då Savoy stod färdigt 1962.

I det pampiga, vackert dekorerade sekelskifteshuset i fonden på bilden, adress Västra Torggatan 4, bättre synligt på bilden nedan, huserade i bottenplan under många år Robert Liljegrens Cykel & Motor. Och på den trevliga innergården drev Åke Wennberg, den tredje brodern i den namnkunniga Wennbergsfamiljen, en större tvättinrättning, om jag inte missminner mig kallad Karlstad Tvätt & Press.

Sveas Café & Matsal på Västra Torggatan, närmast i bild. I korsningen längre ner, Grand Hotell.

Det vackra huset var sannolikt ritat av stadsarkitekten Carl Crispin och skulle mycket väl kunna ha stått stolt in i våra dagar, men revs istället brutalt i början av 1960-talet, tillsammans med ytterligare två fastigheter längs Drottninggatan, för att ge plats för varuhuset Epas nya lokaler, idag 15-huset. Detta trista öde delade de med mängder av vackra och historiskt intressanta Karlstadshus.

Tvåvåningshuset närmast till höger, uppfört strax efter branden 1865, var bland annat hemvist åt anrika Svea Cafe & Matsal samt åt Park Hotel, innan det drabbades av en vindsbrand i slutet på 1970-talet och revs några år senare för att ge plats åt Carlstad Hotel, föregångaren till dagens Plaza. Denna för staden så typiska hustyp var Karlstad fyllt av ännu en bit in på 1980-talet. Idag finns endast ett litet fåtal av dem kvar. Saneringens ”kvastar” har gjort ett lika grundligt som urskiljningslöst arbete.

Stadsträdgården och orangeriet

Stadsträdgården i Karlstad. Stadens stora nöjespalats fram till branden 1959.

Stadsträdgårdens restaurang var under första halvan av 1900-talet stadens stora nöjesetablissement och stolthet. 1959 brändes den fantastiska byggnaden dock ner till grunden av en pyroman, och staden valde då att inte bygga upp den igen, utan satsade istället på att bygga restaurang Sandgrund i andra änden av stadskärnan. Bilder av Stadsträdgårdens restaurang är sällsynta, men här har jag hittat ett par som visar restaurangen både exteriört och interiört. Se och njut.

Stadsträdgården. Entrén och uteserveringen.

Stadsträdgården. Glasverandan och del av uteserveringen.

Stadsträdgården. Interiör från restaurangdelen.

Stadsträdgården. Interiör från en av glasverandorna.

Inte långt från Stadsträdgårdens restaurang låg stadens växthus, tillika trädgårdsskola, Orangeriet. Och huset står kvar än idag. Om än i kraftigt ombyggt och väl hårdhänt renoverat skick. Med det står där trots allt, i motsats till många andra gamla Karlstadhus som oövertänkt stjälpts över ända av caterpillars. Och med hjälp av följande två bilder kan du få en aning om hur det en gång såg ut. Håll till godo.

Orangeriet, fasaden mot gatan. En vacker byggnad.

Orangeriet. Fasaden mot Stadsträdgården, med växthusen och trädgårdsmästarna.

Stadskällaren, Cecilia, Davy Crocket och räkfrossa

Stadskällaren i Karlstad var ett populärt nöjesställe, från sekelskiftet fram till rivningen 1986.

Stadskällaren i Karlstad låg i sydöstra hörnet av Järnvägsgatan och Drottninggatan, där Kappahl idag ligger, och var ett mycket populärt nöjesställe från sekelskiftet fram tills dess det, och i princip hela kvarteret, revs i samband med bygget av Duvanhuset 1986. Åtskilliga generationer av Karlstadbor har roat sig i dessa lokaler och kring ett bord i restaurangen bildades t ex år 1923 Karlstad Bollklubb, KBK.

På 1980-talet låg restaurangen Davy Crocket i lokalerna och runt hörnet en bit ner på Järnvägsgatan, som då var en återvändsgränd öppen endast från söder, huserade nöjespalatset Cecilia där det ofta bjöds till dans och  serverades räkfrossa, vill jag dra mig till minnes. Har du egna minnesbilder från Stadskällaren eller Cecilia så är du varmt välkommen att dela med dig.

Varför inte återställa seminarieparken i sitt fornstora skick?

Seminarieparken i sitt ursprungliga skick.

Gamla seminariet och dess stora park på Marieberg är i mina ögon en av Karlstads pampigaste miljöer. Parken är dock idag misskött, vildvuxen och en skugga av vad den var i fornstora dar. Här fanns välskötta grusgångar, spegeldammar och flera vackra sittgrupper. Entrén från östra sidan var också den sällsynt vacker, som framgår av vykortet nedan.

Seminarieparkens östra entré anno 1920

Varför inte satsa på att återställa parken i sitt vackra ursprungsskick? För relativt begränsade pengar skulle man skapa ett smycke inte bara för Karlstadsborna själva, utan även för hitresta turister och gäster.