Bergsons klädvaruhus på Herrhagen

Det forna Bergsonhuset i hörnet av Värmlandsgatan och Herrhagsgatan.

På den utmärkta FacebooksidanHerrhagen in my heart” samlar medlemmarna minnen i text och bild från sin tid på Herrhagen och ett besök på sidan rekommenderas varmt. I gruppens fantastiska bildarkiv snubblar jag över bilden ovan, på Bergsons Klädvaruhus, beläget i hörnet Herrhagsgatan och Värmlandsgatan.

Under första halvan av 1980-talet bodde jag själv på Värmlandsgatan och jag minns därför det vackra huset med sin karaktäristiska avskurna gavel mycket väl. Bland annat besökte jag en gång ett segelmakeri, Waernhoff tror jag det hette, som – om jag inte fullkomligt missminner mig – höll till på fastighetens gigantiska och synnerligen vackra vind.

Bergsons – eller AB B. Bergson & Söner – som firman egentligen hette, hade verksamhet åren 1900–1968, och var under sin tid en av landets största konfektionsfabriker för herr- och damkläder. Kvaliteten var i toppklass och varumärkena ”Örnkläder” och ”Eagle” var välkända långt utanför provinsen. Mer än 350 personer arbetade i företaget vid andra världskrigets början. Firman gick i arv i tre generationer av Bergsons och flera av dem var välbekanta namn i det dåtida Karlstad, som t ex Isak Bergson, känd revyförfattare samt agent och nära vän med konstären Gustav Fjæstad.

HSBs nybygge på platsen där Bergsonhuset stod. Bild från hitta.se

Av någon outgrundlig anledning lät man kring 1990 riva det vackra och sällsynt gediget byggda Bergsonhuset och lät istället uppföra en till den yttre formen påminnande ny byggnad, innehållande bostadsrätter. Den nya, som står där än idag, är dock fjärran från lika ståtlig som sin föregångare på platsen. Åtminstone i mina ögon.

Vatten. Stan är full av vatten….

Översvämningen 1916. Södra Klaragatan/Sandbäcksgatan. Klicka för större bild.

I dessa tider av miljöhot och klimatförändringar talas det mycket om översvämningsrisk här i Karlstad. Och visst är just risken för översvämning en del av priset man betalar för vattennärheten. Karlstad har genom historien drabbats svårt av flera stora översvämningar. Senast var det under 1950-talet då två stora översvämningar lade stora delar av Karlstad under vatten 1957 och 1959.

Den största i mannaminne drabbade dock staden i maj år 1916 och det är från den som hovfotograf Karl Nyströms bild ovan härstammar. Bilden visar Södra Klaragatans östra ände ut mot Sandbäcksgatan och vi kan se hur Klarälven svämmat över sina bräddar och rinner en bra bit in i kvarteret, till barnens förtjusning och de vuxnas förfäran.

Hagaborg 1916. Båt var enda sättet att ta sig fram. Klicka för större bild.

Och även om innerstaden drabbades hårt så var det ändå några av stadens mer perifera områden som led störst skada. I vissa av dem lades gatorna helt under vatten. Bilden ovan är tagen på Hagaborg, från Kroppkärrsvägen ner mot Vänerslundsgatan, där enda sättet att ta sig fram var med båt. Inte sällan var det just denna i mina ögon lite speciella typ av flatbottnade ekor man tog sig fram med.

Vill du läsa fler inlägg om översvämningen 1916? Klicka här.

Barnen Nyström framför järnvägsbron på Klara år 1913.

Barnen Carl-Axel och Eva Nyström framför järnvägsbron på Wåxnäsgatan år 1913.

På denna vackra bild tagen av hovfotograf Karl Nyström kring år 1913 ser vi två av fotografens fyra barn, Carl-Axel (född 1905) och Eva (född 1907), uppställda framför järnvägsbron vid Wåxnäsgatan i Karlstad. Att barnen eller hustrun Asta (född Nerman) agerade som modeller på Nyströms fotografier var alls inte ovanligt.

Carl-Axel ärvde faderns estetiska talang och blev en efterfrågad inredningsdesigner i egna firman ”Firma Interiör” med kontor i barndomshemmet på Södra Klaragatan 2. Eva gifte sig med en ingenjör vid namn Nobel och flyttade sedermera till Vänersborg. Både Carl-Axel och Eva levde långa liv och blev 95 respektive 97 år gamla.

Jag är förälskad. I Gunnar Karlssons vackra villa på Råtorp.

En villa att förälska sig i. Gunnar Karlssons villa i Råtorp. Bild från Värmlandsarkiv.

För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura när jag hittade bilden på Gunnar Karlssons vackra villa i Råtorp. Det nätta formatet till trots utstrålar villan med sin detaljomsorg all den stolhet och hantverksmässighet som präglade det tidiga 1900-talets arkitektur.

De vackra takvinklarna, den växelvis lagda fasadpanelen, burspråket, de vackert spröjsade fönstren med de tidstypiskt utformade markiserna, de likaledes vackra entrédörrarna med överljus, trappräckena och de vackert utformade balkongerna, flaggstången – som var självklar vid denna tid, den lummiga trädgården med grusade gårdsgångar och så fika i en vackert svängd trädgårdsgrupp. Idyllen är total.

Villan uppvisar klara arkitektoniska likheter med min egen villa på Strand, byggd 1909. Jag skulle faktiskt till och med kunna gissa att den är uppförd av samma byggmästare, den synnerligen skicklige Jöran Magnusson. Vem Gunnar Karlsson var och om huset fortfarande finns kvar vet jag inte. Men kanske kan någon av bloggens läsare hjälpa mig med den saken?

Karlstads Mekaniska Werkstad och dess grundare Gustav Adolf Andersson.

KMWs industrilokaler i Karlstad, en få kvarvarande industrimiljöer från 1800-talets Karlstad.

I kvarteret Gjutaren på Herrhagen finns några av de gamla industribyggnaderna från Karlstads Mekaniska Werkstad (KMW) kvar, men idag med nytt innehåll. I det som en gång var det gamla gjuteriet huserar t ex idag Nöjesfabriken. Och i en annan kulturföreningen Gjuteriet.

KMWs kontor och gjuteri på Herrhagen. Till höger KMWs vackra disponentbostad som revs 1924.

När KMW grundades 1860 av fabrikören Gustaf Adolf Andersson, som f ö står staty på Hagatorget, var Karlstad en liten stad med ca 4 500 innevånare. Verksamheten bestod från början av en repslagarbana (därav Repslagargatan) och en mindre smedja med gjuteri där man tillverkade kokkärl, stekpannor, kaminer, spisar, takfönster, trädgårdssoffor och liknande gjutgods.

KMWs kontorspersonal på ett gruppfoto framför tjänstemannakontoret år 1925.

Verkstäderna byggdes successivt ut och år 1900 var antalet arbetare över 300 och produktionen innefattade även ångbåtarna ”Selma Lagerlöf” och ”Gösta Berling” som kom att trafikera Fryken. 1902 specialicerade KMW sig enbart på maskiner för trämasse- och pappersindustrin och 1916-1917 utvidgades verkstaden med laboratorium för utveckling av nya maskintyper.

KMW var arbetsplats för mängder av Karlstadbor. Här ett gruppfoto från 1925.

Att ha en så omfattande industri mitt i den framväxande staden blev emellertid med tiden både olämpligt och opraktiskt. 1949 flyttade man till nyinvigda lokaler på Lamberget. Och Gustav Adolf Anderssons företag växte vidare till en gigantisk koncern. Men först 1970 lämnade man lokalerna på Herrhagen helt och Karlstad Kommun köpte dem.

KMW, vackra grannhuset Mariedal 8 samt den nybyggda Ankersbroa.

Idag finns tyvärr få av Karlstads en gång många, ofta pampiga industribyggnader från 1800-talet kvar. Stadens mejerier, bryggerier, vattenverk, vattentorn, gasverk, gasklockor, tobaksfabriker och tågstationer har nästan undantagslöst fallit offer för grävskopornas käftar. KMWs gamla industrilokaler på Herrhagen är ett glädjande undantag. Trots att de i vissa avseenden behandlats ganska okänsligt så står de där, än idag, och påminner oss stressade 2000-talsmänniskor om hur en svindlande industriepok en gång tog sin början i 1800-talets Karlstad.

I år, 2010, firar KMW sitt 150-årsjubileum. Och vi har den stora äran att få gratulera.

Årtal i KMW:s/Metsos historia:
• 1860 startar Gustaf Adolf Andersson en verkstad på Herrhagen.
• 1871 bildas AB Carlstads Mekaniska Werkstad.
• 1895 levereras den första yankeecylindern till Göteborgs Pappersbruk.
• 1897 köper KMW Kristinehamns Mekaniska Werkstad.
• 1936 köps KMW av Johnson-koncernen.
• 1949 byggs företagets nya gjuteri på Lamberget.
• 1984 invigs nya huvudkontoret på Lamberget.
• 1986 delas KMW och finska Valmet köper pappersmaskindelen.
• 1999 företagen Valmet och Rauma slås samman och bildar Metso.
• 2001 byter Karlstadsdelen namn till Metso Paper Karlstad AB.
• 2010 firar KMW/Metso 150-årsjubileum.

Bilderna kommer från Värmlandsarkivs bildarkiv samt Facebooksidan ”Herrhagen in my heart

Oscarspaviljongen på Lilla Våxnäs

1895 års paviljong vid Lilla Våxnäs, uppförd till Kung Oscar II:s besök.

Pratar jag idag om Våxnäs Herrgård så är det knappt någon som vet vilken byggnad jag avser. Inte blir de klokare av dess gamla namn, Lilla Våxnäs. Men att reda ut bakgrunden till detta ber jag att få återkomma till. Herrgården ligger i alla fall på Klara, längst in i parken alldeles jämte Karolinen.

Här befinner vi oss på historisk mark. Benämningen Våxnäs lär ha varit omnämnt redan på 1400-talet. Själva fastigheten, Lilla Våxnäs, uppfördes kring 1820 som ett större, rödmålat envåningshus. Något decennium senare byggde dåvarande ägaren, greve Gustaf Wachtmeister, överstelöjtnant vid Värmlands regemente, på en våning och gården fick dagens utseende.

Benämningen herrgård fick den emellertid först när Otto August Malmborg, sedermera generallöjtnant och adlad, flyttade in 1831. Malmborg, som fick inte mindre än 12 döttrar, var en av stadens populäraste gestalter. Ytterligare detaljer om Lilla Våxnäs historia ber jag också om att få återkomma till, då dessa förtjänar en längre utläggning.

Avsikten var ju, som rubriken antyder, att i detta inlägg berätta kort om en av stadens märkligare lokaler – den sk Oscarspaviljongen. Den rikt dekorerade och påkostade paviljongen, magnifik enligt dåtidens smak, ligger som en utbyggnad framför herrgårdens sydvästra hörn, och tillkom inför ett kungabesök (Oscar II) i september 1895. Avsikten var att den skulle fungera som matsal för den kungliga festen. Hur det blev med den saken känner jag dock inte till.

Oscarpaviljongen står där än idag, 2010, men är okänd av de flesta i Karlstad. Anledningen är sannolikt det faktum att den idag, av en eller annan märklig anledning, byggts om till och tjänstgör som kontor. Den rikliga dekoren lär dock sitta dold bakom billiga påspikade spånskivor och laminatgolv. Att åtminstone delar är intakta har jag själv konstaterat vid ett besök för några år sedan. Då fann jag dock dessutom ett fult arkivskåp insågat mitt i den pampiga kakelugnen som idag står i förrådsdelen av kontoret.

Att behandla och använda en kulturmiljö som denna på detta vis känns i mina ögon som ett onödigt slöseri och nästan lite föraktfullt. Nog vore det trevligt om paviljongen kunde återställas, och hitta nya och bättre användningsområden. Kanske som ett sommarcafé.

Karlstadbröderna Nils och Alf Juhlin på två ateljéfoton av hovfotograf Karl Nyström

Syskonen Alf och Nils Juhlin från Karlstad, på foton av Karl Nyström.

På auktionssajten Tradera samt på loppisar hittar jag med jämna mellarum gamla porträttfoton tagna av några av fotograferna som varit verksamma i Karlstad. Jag har tidigare skrivit om Arvid Kjerling, Dan Gunner och Sigfrid Lindholm. Denna gång snubblar jag över två fina foton tagna av en av stadens riktigt stora fotografer kring förra sekelskiftet, Karl Nyström.

Av ateljéfotonas baksida framgår att de är tagna i ateljén på Klara 4.

Om syskonen på bilderna, brödraparet Alf och Nils Juhlin, vet jag tyvärr inget annat än att Nils kan ha bott eller haft en yrkesmässig koppling till Klaraborg. Av kortens framsida framgår dock att de är tagna i Karl Nyströms atelje i hans fastighet på Södra Klaragatan 2, eller Klara 4, som adressen var vid denna tid.

Karl Nyström fastighet och ateljé, se takfönstren, på Södra Klaragtan 2, eller Klara 4.

Nyström föddes år 1874 i Karlstad och började sin fotografbana 21 år gammal. Bortsett från ett år som fotoelev hos Dahllövs Eftr i Stockholm förblev Nyström därefter sin födelsestad trogen. Sin första ateljé öppnade han 1897, nyss hemkommen från Stockholm, på området Mariedahl på Haga.

Karl Nyströms atelje på Mariedahl i dagens Haga. Här var han verksam år 1897-1900.

Nyström, som under sin verksamhetstid var Värmlands enda fotograf som förärats titeln ”Hovfotograf”, levde ett långt liv och avled först 1963, 89 år gammal. I Karlstad förstås. Idag är bägge de vackra hus där han verkade, liksom merparten av husen från denna tid i Karlstad, tyvärr rivna.