Wilhelm och Anna Nyström, Conrad Fristedt, Karlstads första bil och en skjuten orangutang.

Wilhelm och Anna Nyström i Karlstads första bil ute vid villan i Skattkärr

En webbplats som jag återkommer till gång efter annan är Värmlandsarkivs fantastiska fotodatabas med oändliga mängder historiska Karlstadbilder. Bland arkivbildarna finns Thyra Hane, vars man Axel Hane ägnade tid åt att dokumentera ”sitt” Karlstad, inte sällan utan en viss bitterhet över vad han upplevde var en skövling och förändring till det sämre.

Bilden ovan kommer från hans samlingar och av Hanes noteringar kan vi utläsa att paret i bilen, för övrigt Karlstads allra första, är direktör Wilhelm Nyström och hustrun Anna och att bilden är tagen vid deras vackra villa i Skattkärr. Övriga på bilden är bl a barnen Bo Nyström (i skolmössa) samt dottern Elesif. (Jag tror att familjen ägde och drev Nyströms Orgel- & Pianofabrik, men jag får återkomma om detta.)

Vänner på besök hos familjen Nyström i Skattkärr

I samma samling hittar jag ytterligare en bild tagen ute vid villan. I Hanes notering står ”Segerborg längst åt vänster, den tjocka damen är gamla fru Nyström, Wilhelm Nyström längst åt höger, i mitten står Conrad Fristedt, det var han som sköt orangutangen som fanns en gång på Gymnasiemuséet”.

Segerborg, till vänster på bilden, googlar jag mig till, hette Karl Hugo i förnamn och var bl a teckningslärare på Karlstad Högre Allmäna Läroverk, dvs dagens Tingvallagymnasium. Och känd Karlstad Karlstadprofil vid denna tid. Sedermera blev han överlärare och seminarieföreståndare vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm – numera Konstfack. När Segerborg 1949 firade sin 85-årsdag skrev tidskriften Teckningen, det officiella organet för Teckningslärarnas riksförbund, bl a ”Ingen torde ha haft ett så starkt inflytande på svensk teckningsundervisning som Hugo Segerborg.”

Mannen i mitten, Conrad Fristedt, orangutangskytten, var lektor och kollega till Segerborg på läroverket och undervisade bl a i biologi och kemi. Fristedts blivande svärfar, den rike markägaren Jonas Andersson från Trossnäs, lät 1899 bygga Sockerslottet i Karlstad då han fick vetskap om att dottern Ida skulle gifta sig med Fristedt. Anderssons ville ju att hans nygifta dotter skulle bo ståndsmässigt. Det unga paret blev sålunda det nyuppförda Sockerslottets första hyresgäster.

Men Conrad Fristedt var också zoolog, reste vida omkring och skrev böcker, som t ex ”På forskningsfärd. Minnen från en tvåårig vistelse bland Ceylons tamiler och singhaleser, Australiens kannibaler och Nya Zeelands maorer” utgiven 1891 på Bonniers förlag.

Månne det var då han fick sikte på orangutangen?

Gåtan är löst. Hotell Kung Carl under uppförande, fotograferat av Anna Ollson.

Hotel Kung Carl, idag Duvanhuset, under uppförande. Foto Anna Ollson.

Fotografiet ovan fann jag på Tradera. Det visar en ännu icke helt färdigställd fastighet någonstans i Karlstad kring sekelskiftet. Men var? Jag lät frågan gå till bloggens läsare och vips kom svaret, från den skarpögde Claes Gustafsson. Detta är det idag rivna och oerhört vackra Hotel Kung Carl, i hörnet av Hamngatan och Järnvägsgatan, under byggnation. Idag står här det något mindre pampiga Duvanhuset.

Samma hus, Hotel Kung Carl, färdigställt. En pampig syn för hitresta tågresenärer.

Nu när vi klarat ut den saken så låt mig berätta litet om fotografen, Anna Ollson, en av stadens allra största och flitigaste fotografer. Anna Ollson föddes 1841 i Grava församling och började inom fotografyrket vid 23 års ålder. Hon var sedan verksam som fotograf under större delen av sitt liv. I en artikel införd i Nya Wermlands-Tidningen 1924 skriver Carl Wilhelm Bromander ”Ännu är fröken Ollson dagligen flitigt sysselsatt i sin atelier och är vid sina 83 år helt säkert den äldsta utövaren av fotografyrket i vårt land, kanske i hela världen”.

Läs mer om Anna Ollson här. Läs mer om Hotel Kung Carl här.

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914.

Då och då roar jag mig med att botanisera bland vykortsauktionerna på Tradera. Ibland köper jag ett och annat. Men mest kikar jag jag bara runt för mitt eget höga nöjes skull. Och för att hitta nya foton att skriva  om här på bloggen förstås. Bilden ovan är ett alldeles nytt fynd. Ett slitet, men, tycker i alla fall jag, väldigt vackert fotografi.

Av informationen på auktionen kan jag utläsa att den härrör från ett möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914. 13 kvinnor och en man blickar mot oss, eller fotografen, detta år för snart 100 år sedan. Samma år som första världskriget bryter ut i Europa. Vem som tog bilden eller vem människorna på bilden är framgår inte. Inte heller i vilken lokal det är taget. Kanske vet du mer?

Nycklar till stadens förflutna. Karta över Karlstad strax före förra sekelskiftet.

Karlstad i slutet av 1800-talet. Klicka för större format.

Gamla kartor fascinerar mig. De är ovärderliga nycklar till kunskap om stadens förflutna. Senaste fyndet jag gjort i den vägen är kartan ovan, ur Nordisk Familjebok, som visar hur Karlstad såg ut i slutet av 1800-talet. Här är alla stadens offentliga byggnader vid denna tid utmärkta. Liksom större fabriksanläggningar. Och parker.

Här kan också stadens tänkta framväxt utläsas. Fyllda grå kvarter visar sådana som redan är utbyggda. Streckade men inte ifyllda visar planerade. Så kan man t ex se hur hela Klara var tänkt att byggas ut som en levande stadsdel i kvartersform. En alldeles naturlig och bra stadsplanetanke som tyvärr aldrig genomfördes fullt ut. Istället drogs stora infarten rätt genom området och så byggdes Karolinen. Och i ett enda trollslag begränsades Karlstads utbyggnadsmöjligheter i denna intressanta riktning radikalt.

Gasverket och gasklockorna på Kvarnberget. Vy mot dagens Karolinen..

Vidare kan man se den ursprungliga omfattningen på Stadsträdgården som vid denna tid sträckte sig långt in på dagens Tullholmen. Rester av den långa alléns sträckning på Tullholmen kapades helt okänsligt så sent som här om året. Här syns också parken framför Wåxnäs Herrgård med sina vindlande, grusade (kan man anta) gångar samt Vågmästarbostaden med sin många gånger genom åren omskrivna stora trädgård. Även här skövlades de sista resterna av den gamla trädgården märkligt nog så sent som här om året.

Jag kan inte låta bli att fundera över över dessa saker samt kring hur staden sett ut om fler av de pampiga och välbyggda offentliga byggnaderna och fabrikslokalerna som redovisas på kartan bevarats in i vårt tid. Som Gasverket med gasklockorna på Kvarnberget och vid Sjötullen, Elverket i Haga, Vattenverket på Sandgrund, Södra skolan och Folkskoleseminariet på Drottninggatan, Mejeriet på Våxnäsgatan, Karlstads Bryggeri på Herrgårdsgatan, Tullhuset i Inre Hamn eller Östra Station på Herrhagen.

Bergsons klädvaruhus på Herrhagen

Det forna Bergsonhuset i hörnet av Värmlandsgatan och Herrhagsgatan.

På den utmärkta FacebooksidanHerrhagen in my heart” samlar medlemmarna minnen i text och bild från sin tid på Herrhagen och ett besök på sidan rekommenderas varmt. I gruppens fantastiska bildarkiv snubblar jag över bilden ovan, på Bergsons Klädvaruhus, beläget i hörnet Herrhagsgatan och Värmlandsgatan.

Under första halvan av 1980-talet bodde jag själv på Värmlandsgatan och jag minns därför det vackra huset med sin karaktäristiska avskurna gavel mycket väl. Bland annat besökte jag en gång ett segelmakeri, Waernhoff tror jag det hette, som – om jag inte fullkomligt missminner mig – höll till på fastighetens gigantiska och synnerligen vackra vind.

Bergsons – eller AB B. Bergson & Söner – som firman egentligen hette, hade verksamhet åren 1900–1968, och var under sin tid en av landets största konfektionsfabriker för herr- och damkläder. Kvaliteten var i toppklass och varumärkena ”Örnkläder” och ”Eagle” var välkända långt utanför provinsen. Mer än 350 personer arbetade i företaget vid andra världskrigets början. Firman gick i arv i tre generationer av Bergsons och flera av dem var välbekanta namn i det dåtida Karlstad, som t ex Isak Bergson, känd revyförfattare samt agent och nära vän med konstären Gustav Fjæstad.

HSBs nybygge på platsen där Bergsonhuset stod. Bild från hitta.se

Av någon outgrundlig anledning lät man kring 1990 riva det vackra och sällsynt gediget byggda Bergsonhuset och lät istället uppföra en till den yttre formen påminnande ny byggnad, innehållande bostadsrätter. Den nya, som står där än idag, är dock fjärran från lika ståtlig som sin föregångare på platsen. Åtminstone i mina ögon.

Vatten. Stan är full av vatten….

Översvämningen 1916. Södra Klaragatan/Sandbäcksgatan. Klicka för större bild.

I dessa tider av miljöhot och klimatförändringar talas det mycket om översvämningsrisk här i Karlstad. Och visst är just risken för översvämning en del av priset man betalar för vattennärheten. Karlstad har genom historien drabbats svårt av flera stora översvämningar. Senast var det under 1950-talet då två stora översvämningar lade stora delar av Karlstad under vatten 1957 och 1959.

Den största i mannaminne drabbade dock staden i maj år 1916 och det är från den som hovfotograf Karl Nyströms bild ovan härstammar. Bilden visar Södra Klaragatans östra ände ut mot Sandbäcksgatan och vi kan se hur Klarälven svämmat över sina bräddar och rinner en bra bit in i kvarteret, till barnens förtjusning och de vuxnas förfäran.

Hagaborg 1916. Båt var enda sättet att ta sig fram. Klicka för större bild.

Och även om innerstaden drabbades hårt så var det ändå några av stadens mer perifera områden som led störst skada. I vissa av dem lades gatorna helt under vatten. Bilden ovan är tagen på Hagaborg, från Kroppkärrsvägen ner mot Vänerslundsgatan, där enda sättet att ta sig fram var med båt. Inte sällan var det just denna i mina ögon lite speciella typ av flatbottnade ekor man tog sig fram med.

Vill du läsa fler inlägg om översvämningen 1916? Klicka här.

Barnen Nyström framför järnvägsbron på Klara år 1913.

Barnen Carl-Axel och Eva Nyström framför järnvägsbron på Wåxnäsgatan år 1913.

På denna vackra bild tagen av hovfotograf Karl Nyström kring år 1913 ser vi två av fotografens fyra barn, Carl-Axel (född 1905) och Eva (född 1907), uppställda framför järnvägsbron vid Wåxnäsgatan i Karlstad. Att barnen eller hustrun Asta (född Nerman) agerade som modeller på Nyströms fotografier var alls inte ovanligt.

Carl-Axel ärvde faderns estetiska talang och blev en efterfrågad inredningsdesigner i egna firman ”Firma Interiör” med kontor i barndomshemmet på Södra Klaragatan 2. Eva gifte sig med en ingenjör vid namn Nobel och flyttade sedermera till Vänersborg. Både Carl-Axel och Eva levde långa liv och blev 95 respektive 97 år gamla.