Etikettarkiv: Glasberget

Här bor jag! Vy från hamnen mot Herrhagsberget vid 1900-talets början

Turbåten Vålösund i hamnbassängen med träslotten på Herrhagsberget i bakgrunden

Turbåten Vålösund i hamnbassängen med träslotten på Herrhagsberget i bakgrunden.

På det här underbara vykortet ser vi turbåten Vålösund stäva ut genom hamnbassängen i Inre Hamn, på väg ut mot Vänern och öppet vatten någon gång i början av 1900-talet. Kanske på väg just mot Vålösundet. Vem vet.

Herrhagsbergets sluttning ner mot Pråmkanalen var vid denna tid en idyll i Karlstad, med mängder av vackra villor med tomter som sträckte sig ner mot vattnet. Ofta avslutades med en båtbrygga ut i vattnet. Dagens Strandvägen drogs fram först långt senare, och skilde då fastigheterna från vattenkontakten.

På bilden ser vi från vänster den Olsénska Tobaksfabriken uppförd 1865/66 och riven 1956. Sedan uppe på Herrhagsbergets topp Vattentornet från 1888 som fick detta, dagens, utseende efter en höjning med 8,2 meter år 1904 i samband med uppförandet av vattenverket på Sandgrund (idag rivet).

Snett nedanför och framför ligger det enormt vackra träslottet som brutalt revs i mitten av 1980-talet, trots att det var alldeles nyutpekat som kulturhistoriskt intressant och bevaransvärt i Karlstad Kommuns rykande färska kulturmiljöinventering från 1984. Där hade vykortets avsändare uppenbarligen privilegiet att bo i en av tornlägenheterna. Tyvärr vet jag i skrivande stund väldigt lite om huset.

Allt jag vet är att det byggdes 1903 och att det under 1960-talet ägdes av byggmästare John Westlund som fått det på köpet när han köpte tomten ovanför Nermanska villan (se nedan). John Westlund var son till Olof Westlund som en gång startade Kanikenässågen. Själv minns jag hur jag hjälpte två trevliga äldre systrar, Erna och Svea Sjöberg, att flytta ut från Ernas lägenhet där i mitten på 1980-talet, när jag själv som 20-åring var ute och letade lägenhet. De var då, om jag inte minns fel, de sista hyresgästerna.

Karlstad var en gång rikt på pampiga träslott som detta, men idag finns, efter att allt för hårdhänta rivningar tillåtits, endast en knapp handfull kvar, utspridda i olika stadsdelar.

Ytterligare till höger, längre ner i slänten, ligger ett hus som ursprungligen kallades Dalmanska Villan efter kartografen C.E.Dahlman som lät uppföra huset 1861. Senare ägdes huset av flera namnkunniga Karlstadbor och kallade en tid även för Hedbäckska Slottet efter ingenjören A.M. Hedbäck som bebodde det en tid.

Från 1933 beboddes det av konsul Åke Nerman som lät kosta på huset rejält. Huset kallades vid denna tid följdaktligen för Nermanska Villan. I samarbete med bl a trädgårdsdirektör Edvard Jacobson byggde Åke Nerman upp blomsteranläggningar, gräsmattor och terrasser runt huset, och ner mot pråmkanalen, något som sedan bl a livligt beundrades av deltagarna i den internationella trädgårdskongressen i Karlstad i juli 1952. Senare byggdes även en swimmingpool till och nog hade det vid denna tid något slottslikt över sig.

Några decennier senare hade huset till många Karlstadbors förfäran tyvärr förfallit svårt. Det ägdes då av Åkes son Måns Nerman och hyrdes bland annat ut som ungkarlshotell. Efter att under en period ha stått tomt eldhärjades det till slut, varefter det revs. Och en av Karlstads genom tiderna allra vackraste och mest beundrade villor gick i graven.

Glasbruket på Herrhagen.

Glasbruket på Herrhagen.

På bilden ovan, och längst till höger på det översta kortet i detta inlägg ser vi så glasbruket, ursprungligen uppfört av Karlstads Glasbruks AB år 1897. Bruket eldhärjades emellertid redan på midsommarafton 1904 och det dröjde ett helt år innan det ”nya glasbruket” stod på plats. Och det är detta bruk vi ser på bilden.

Glasbruket köptes 1918, tillsammans med allt vad glasbruk hette här i landet, upp av en enda stor koncern, AB Svenska Fönsterglasfabriken. Redan 1922 gick koncernen dock i konkurs. Glasbruket drevs sedan vidare i privat ägo fram till 1929 då konkurrensen från utländskt, maskinellt tillverkat glas slog ut det inhemska manuellt tillverkade glaset. Namnet Glasberget lever dock kvar än i våra dagar och härstammar just från glasbrukets dagar.

Så nu vet du det 🙂

Annonser

Historien om Karamellen och Kolan, och om tändsticksfabriken på Herrhagen

På en alldeles utmärkt sida skriven av tändstickshistorieexperten Thore Gustavsson i Åkersberga hittar jag den spännande historien om tändsticksfabriken på Herrhagen. Carlstad Tändsticksfabrik AB startades 1874 och fabriken byggdes på Herrhagsberget, där höghusen på glasberget idag står, och var en pampig tvåvåningsbyggnad i bränt tegel med höga vackra fönster. Initiativtagare till tändsticksfabriken var Gustaf Adolf Andersson, mera känd som grundare av Karlstads Mekaniska Verkstad.

Tillverkningen av säkerhetständstickor kom igång först i slutet av året. Ett av problemen var att få tag i arbetare till fabriken, men genom rekrytering av erfarna tändsticksarbetare från Jönköping och via ett avtal med myndigheterna som innebar att även fångarna på länsfängelset kunde hjälpa till med asktillverkningen, löste man den problematiken under fabrikens första år. Även hemmafruar anlitades efter hand. Det berättas att det i fabriken satt flickor i långa rader och stoppade tändstickor i askarna. Arbetstakten var hög och arbetstiden 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan.

1885 gick den för fulla muggar med över 150 anställda som arbetade i flera skift. Tillverkningen skeppades till ägarna i England och sedan vidare ut i vida världen, bland annat till Japan och Kina. Men, säg det som varar för evigt. Redan samma år fick företaget ekonomiska problem, gick i konkurs och tillverkningen lades ned.

I tändsticksfabrikens lokaler startade några år senare, i mitten på 1890-talet, istället en ny verksamhet – en karamellfabrik. Något som gladde inte minst de yngre Karlstadborna. I början på 1900-talet när även denna tillverkning fått problem och lagts ner byggdes huset istället om till bostäder, med adress Karlagatan 11. I folkmun döptes husen på grund av sin historia snabbt till Karamellen och Kolan.

Många var de generationer av barn som föddes och växte upp i och kring Karamellen och Kolan. Men, allting har ett slut, och 1968 revs den gamla tändsticksfabriken så slutligen när höghusområdet Glasberget projekterades, det område som idag står på platsen. Men historien om Karamellen och Kolan, och om tändsticksfabriken på Herrhagen, den lever än.