Etikettarkiv: Oscarspaviljongen

Oscarspaviljongen på Lilla Våxnäs

1895 års paviljong vid Lilla Våxnäs, uppförd till Kung Oscar II:s besök.

Pratar jag idag om Våxnäs Herrgård så är det knappt någon som vet vilken byggnad jag avser. Inte blir de klokare av dess gamla namn, Lilla Våxnäs. Men att reda ut bakgrunden till detta ber jag att få återkomma till. Herrgården ligger i alla fall på Klara, längst in i parken alldeles jämte Karolinen.

Här befinner vi oss på historisk mark. Benämningen Våxnäs lär ha varit omnämnt redan på 1400-talet. Själva fastigheten, Lilla Våxnäs, uppfördes kring 1820 som ett större, rödmålat envåningshus. Något decennium senare byggde dåvarande ägaren, greve Gustaf Wachtmeister, överstelöjtnant vid Värmlands regemente, på en våning och gården fick dagens utseende.

Benämningen herrgård fick den emellertid först när Otto August Malmborg, sedermera generallöjtnant och adlad, flyttade in 1831. Malmborg, som fick inte mindre än 12 döttrar, var en av stadens populäraste gestalter. Ytterligare detaljer om Lilla Våxnäs historia ber jag också om att få återkomma till, då dessa förtjänar en längre utläggning.

Avsikten var ju, som rubriken antyder, att i detta inlägg berätta kort om en av stadens märkligare lokaler – den sk Oscarspaviljongen. Den rikt dekorerade och påkostade paviljongen, magnifik enligt dåtidens smak, ligger som en utbyggnad framför herrgårdens sydvästra hörn, och tillkom inför ett kungabesök (Oscar II) i september 1895. Avsikten var att den skulle fungera som matsal för den kungliga festen. Hur det blev med den saken känner jag dock inte till.

Oscarpaviljongen står där än idag, 2010, men är okänd av de flesta i Karlstad. Anledningen är sannolikt det faktum att den idag, av en eller annan märklig anledning, byggts om till och tjänstgör som kontor. Den rikliga dekoren lär dock sitta dold bakom billiga påspikade spånskivor och laminatgolv. Att åtminstone delar är intakta har jag själv konstaterat vid ett besök för några år sedan. Då fann jag dock dessutom ett fult arkivskåp insågat mitt i den pampiga kakelugnen som idag står i förrådsdelen av kontoret.

Att behandla och använda en kulturmiljö som denna på detta vis känns i mina ögon som ett onödigt slöseri och nästan lite föraktfullt. Nog vore det trevligt om paviljongen kunde återställas, och hitta nya och bättre användningsområden. Kanske som ett sommarcafé.