Vem var hon. Flickan med det magiska håret?

Blondie_1

Allt som oftast. Även när jag egentligen inte alls har tid. Och faktiskt, om jag ska vara riktigt ärlig, oftast just vid sådana tillfällen, ger jag mig på upptäcktsfärd i Värmlands Museums fantastiska bildarkiv. Här kan man förlora sig i timmar i det förflutnas landskap. Vandra gata upp och ner. Och se hur staden förändrats. Förtjusas. Men också förfäras.

Blondie_2

När jag idag, vid just ett sådant tillfälle, begav mig dit, snubblade jag över två bilder på en liten flicka med ett magiskt, vitt hår. Bilderna är tagna av fotograf Arvid Kjerling, som jag skrivit om flera gånger tidigare här på bloggen, någon gång mellan 1892 och 1917. Vem var flickan? Vad hette hon? Var kom hon från? Och hur kom hennes liv att se ut? Det tänkte jag forska litet i vid tillfälle och skriva ett inlägg om. Kanske vet du något? Hör av dig.

Ett svar till “Vem var hon. Flickan med det magiska håret?

  1. Flickan är jag, Hedvig Ester Eleonora Andersson. Jag föddes 1889 i ett flerfamiljshus på Herrhagen i Karlstad. Mamma dog kort efter att jag föddes, något jag alltid haft dåligt samvete för. Jag bodde i lägenheten med mina tre systrar och min pappa som var lossare på Axet, en numera riven lagerbyggnad som låg på nedre Herrhagen på den tiden. Livet var hårt med dagens mått mätt, huset var kallt och fullt av ohyra, det kryllade om man vek tillbaka en tapetskarv. Men huset var också fyllt av skratt och kärlek. Min faster och hennes familj bodde över gården och vi sprang fritt in till varann.

    Jag växte upp, gick i skolan, flyttade till Göteborg och jobbade på textilfabrik i några år. Sen träffade jag en man som jag gifte mig med. Det var ett tyst och ont äktenskap men jag födde honom två söner. Jag var hemmafru i några år medan de var små, och vi flyttade till ett litet hus i Lilla Edet. Där började jag så småningom att arbeta på pappersbruket. Han föll från en byggnadsställning och dog några år senare, så då blev jag ensam med pojkarna. Jag sjöng i kör och påtade i trädgården. Jag dog i sviterna av en lunginflammation 1934, och ligger begravd på gamla kyrkogården, men min sten är helt mossbeväxt numer.

Lämna en kommentar