Hagalunds gård, Stensborgs Handelsträdgård och en skövlad Rhodondendronskog.

ddd

Entrén till Hagalunds Herrgård, uppförd på 1700-talet. Foto: Värmlands Museum

Ibland både frustreras och bedrövas jag av hur vårdlöst Karlstads Kommun historiskt hanterat, och tyvärr än idag hanterar, stadens kulturhistoriska minnesmärken. Staden blir ju i så många avseenden fattigare utan dem. Ointresset för denna typ av frågor från dem som har makten förvånar mig. Ett exempel är den forna herrgården Hagalund, den gård som givit namn åt den stadsdel som idag bär dess namn. Herrgården uppfördes redan under 1700-talet och hade om den fått stå kvar sålunda varit en av Karlstads äldsta byggnader.

För de som idag ännu minns gården förknippas den sannolikt med Stenborgs Handelsträdgård. Företaget grundades i Västerås av Frans Abdon Johansson, som 1918 flyttades det till Karlstad. Handelsträdgården sålde träd, bärbuskar och blommor över hela Sverige och till och med utomlands, och kunde under högsäsong sysselsätta ett 40-tal personer. Hundratusentals träd och buskar producerades och såldes via en egen katalog som trycktes upp i 10 000 exemplar. Stensborgs Handelsträdgård kunde till och med stoltsera med att vara utvalda Kungliga Hovleverantörer.

Mest kända var man kanske ändå för sin unika rhodondendronsamling, som byggdes upp av Frans Johanssons son Erland. I den så kallade rhododendronskogen fanns till slut över ofattbara 300 arter.

ddd

Hagalunds Herrgård. Länken till stadsdelen Hagalunds namn. Foto: Värmlands Museum

1965 tvingade Karlstads Kommun, som behövde marken för villabeyggelse, den motvilliga familjen att sälja anläggningen till byggbolaget L E Lundberg. Familjen, som drev verksamheten vidare en tid efter försäljningen, ville att den vackra och ståtligt inredda gården skulle bevaras och användas för någon form av barnverksamhet, men det ville varken kommunen eller Lundberg, utan de lät den förfalla.

1971 brändes huvudbyggnaden så slutligen ner i vad som omskrevs som en mordbrand, bara dagarna innan (!) den skulle rivas. Under 1970-talet exploaterades marken av L E Lundberg och de kvarvarande odlingarna från den forna trädskolan skövlades urskiljningslöst av grävskoporna när de nya villaområdena skulle byggas.

ddd

Ur bokverket Svenska Gods och gårdar från 1940-talets slut.

Idag är spåren efter den forna herrgården, liksom av den stora trädgårdsskolans omfattande odlingar, därför få. Synligast är den flotta ekallén som ursprungligen ledde fram till gården och som av någon outgrundlig anledning faktiskt tack och lov skonades. Allén skär idag tvärs igenom bostadsområdet där spåren i övrigt inskränker sig till det faktum att alla gatorna fått blomsternamn.

I en skogsdunge intill den bevarade Hagalundsallén lär man dock kunna finna välmående rhodondendronbuskar och en vattenledning med kran. Kanske är de trots allt en sista bevarad rest av Stensborgs en gång internationellt beryktade rhodondendronskog?

PS. Personligen tycker jag det vore trevligt med några kulturhistoriska minnesskyltar på platsen, som berättar om platsens historia. Om Hagalunds Gård, handelsträdgården, ekallén och så, Rhodondendronskogen förstås. Den senare borde inventeras och skyddas. Varför inte dessutom låta göra en offentlig Rhodondendronpark av dungen. DS

Mysteriet med den okända jättevillan. Kan du hjälpa oss lösa det?

ddd

Villa någonstans i Värmland på 1920-talet. Så lyder den knapphändiga…..

Värmlands Museums digitala bildarkiv är en plats dit jag ofta återkommer, för att bege mig på upptäcktsfärd i det gamla Karlstads historia. Här kan jag förlora mig i timmar i det förflutnas värld, bland gator, gränder, hus och människor som inte längre finns. Ibland bär det iväg även utanför Karlstads gränser. Som i fallet med den mystiska villan i detta inlägg. Åtminstone tror jag det.

ddd

…informationen om den här sagolika villan. Synnerligen påkostad och….

Av bildtexten framgår nämligen inte var villan är, eller var, belägen. Jag vet nämligen inte om den finns kvar än idag. Bara att bilden är tagen av den Karlstadbördige hovfotografen Karl Nyström, någonstans i Värmland, kring år 1920. Att villan är okänd tycks mig märkligt, givet att den är sagolikt pampig, och således borde vara uppförd av någon känd, rik person.

ddd

..och vackert belägen på en udde, omgiven av vatten. Men vart låg den vackra…

Nyttjar man bildarkivets förnämliga zoomfunktion kan man studera den rikt detaljerade fasaden på riktigt nära håll. Och här har sannerligen inte sparats på krutet. Här finns allt man kan önska sig av den tidens panelarkitektur med ett formspråk som härstammar i rakt nerstigande led från de gamla grekernas och romarnas arkitektur. Tänk vad de kunde rita och konstruera en gång i tiden.

ddd

..villan? Och vems var den? Detta mysterium hoppas vi att bloggens läsare…

Men vad är det då för ett hus? Och vart låg det? Om vi tittar närmare på bilden kanske vi kan hitta detaljer som hjälper oss på traven. Framför huset står två rock – och hattprydda herrar. Den ene tycks bjuda den andre på en cigarett. Det hela ser som så ofta på bilder tagna vid denna tid, litet stelt och uppställt ut. Och husets bottenvåning har något institutionellt över sig. Något slutet. Eller hur?

ddd

…kan hjälpa oss lösa. Finns den kanske rent av kvar än idag. Dess arkitektur….

Låter vi blicken vandra längs husets bottenvåning mot bildens vänsterkant skymtar vi två små barn mellan träden. Det ser ut som en pojke och en flicka. Inga entréer. Inga blommor. Inga trädgårdsmöbler. Nog ser det märkligt kalt ut jämfört med många andra bilder på villor från denna tid. Åtminstone reflekterar jag över detta faktum.

ddd

…signalerar rikedom. Men är det inte något i bilden som känns lite ödsligt? Lite…

Huset tycks vara beläget på en udde, och omgivet av vatten. Flott. Zoomar vi in på verandasidan, som märkligt nog tycks vända bort från vattnet, dyker de bägge hattprydda männen upp igen. Nu har mannen med käppen fått fyr på sin cigarett. Verandan är vackert formgiven, som verandor ofta var vid denna tid, men har ändå något märkligt ödsligt över sig. Träden är lövfria. Signalerande tidig vår eller sen höst.

ddd

..öde. Som i avsaknad av kärlek och omsorg? Kan du hjälpa oss lösa gåtan?

Låter vi blicken vandra uppför fasaden, till det rikt dekorerade fönsterpartiet ovanför verandan, skymtar en suddig gestalt upp i det vänstra fönstret. Där står vad som ser ut att vara en kvinna, med något som tycks mig vara ett husdjur i famnen. Men det kan också vara ett litet barn. Inga blommor. Hmm. Är det en villa enkom för sommarbruk månne?

Men vem är människorna på bilden? Vart låg, eller ligger, huset? Och vad har det för historia? Kanske kan du, käre läsare, hjälpa oss på traven med detta mysterium.

Vem var hon. Flickan med det magiska håret?

Blondie_1

Allt som oftast. Även när jag egentligen inte alls har tid. Och faktiskt, om jag ska vara riktigt ärlig, oftast just vid sådana tillfällen, ger jag mig på upptäcktsfärd i Värmlands Museums fantastiska bildarkiv. Här kan man förlora sig i timmar i det förflutnas landskap. Vandra gata upp och ner. Och se hur staden förändrats. Förtjusas. Men också förfäras.

Blondie_2

När jag idag, vid just ett sådant tillfälle, begav mig dit, snubblade jag över två bilder på en liten flicka med ett magiskt, vitt hår. Bilderna är tagna av fotograf Arvid Kjerling, som jag skrivit om flera gånger tidigare här på bloggen, någon gång mellan 1892 och 1917. Vem var flickan? Vad hette hon? Var kom hon från? Och hur kom hennes liv att se ut? Det tänkte jag forska litet i vid tillfälle och skriva ett inlägg om. Kanske vet du något? Hör av dig.

Skattkärrs Station. Anno 1869.

cgipict-img-1

Skattkärrs Station. Foto: Samlingsportalen.se

Om Karlstads historia är bristfälligt skildrad i bild, så är det än värre ställt med Skattkärrs. Så, på önskemål från en av bloggens läsare söker vi här så smått råda bot på den saken. Denna gång med ett inlägg från Skattkärrs Station.

cgipict-img

Skattkärrs Station. Foto: Samlingsportalen.se

Skattkärrs Station invigdes 1869 och var en till formatet ganska anspråkslös, men vacker, tegelbyggnad med en taktäckt perrong framför. Enligt uppgift var den snarlik Väse Station, som trots att rivningshot vilar över den, finns kvar än idag. Stationen i Väse har dock enligt samma uppgifter byggts på ytterligare en våning.

cgipict-img-4

Skattkärrs Station. Foto: Vykort

Som alla järnvägsbyggnader var Skattkärrs station gedigen och välbyggd. Taket var klätt av stora skifferplattor och fönstren i trafikvåningen var stora för att släppa in rikligt ljus. Vid den tid huset byggdes fann ju ännu så länge inte elektriskt ljus. Av taköjden att döma drar jag slutsatsen att övre våningen, den som döljer sig bakom de vackra, valvbågade fönstren, endast var ett vindsutrymme.

cgipict-img-3

Skattkärrs Station. Foto: Samlingsportalen.se

Till stationen hörde som sig bör en rad andra funktionsbyggnader. Här fanns allt från mindre utedass och tvättstugor till godsmagasin och en personalbostad.  Inne i stationerna fanns vid denna tid ofta separata väntsalar. En lite finare för 1/2-klass och en enklare för 3/4-klass.

AD3_081_web

Skattkärrs Station. Foto: Vykort, Alsterdalens hembygdsförening

Några stenkast från stationen låg ortens stora industrier. Sågverk och tegelbruk. Gigantiska fabriksanläggningar som sjöd av liv och gav arbete åt många ortsbor. Än idag finns vissa spår kvar av dessa anläggningar. Men av de pampiga husen på bilden återstår intet.

000888

Bostadshus för trafikpersonal i Skattkärr. Via Banvakt.se

Strax väster om stationshuset låg ett sk boställhus, ett bostadshus för trafikpersonal. I folkmun kom denna typ hus ofta att kallas banvaktsstugor. För några år sedan fanns en sådan stuga ännu kvar längs stationsgatan i Skattkärr. Om det var denna och om den finns kvar idag, vet jag inte.

000889

Skattkärrs sista stationsmästare Gösta Andersson. Via Banvakt.se

Däremot vet jag att Skattkärrs Station tyvärr revs 1969 efter att ha tagits ur bruk några år dessförinnan. Jag vet också, tack vare den utmärkta sidan Banvakt, att den siste stationsmästaren hette Gösta Andersson, och ses på bilden ovan.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Rallarnas raststuga Futten. Foto: Okänd (via Banvakt.se)

På samma sida läser jag att samhällets äldsta byggnad år 1983 var den s.k. Futten, där rallarna på 1860-talet fick mat och dryck och en stunds vila mellan arbetspassen. Hur det står till med Futten idag, dryga 30 år senare, känner jag inte till. Givet det faktum att kulturmiljövård och värnandet av våra samhällens historia milt sagt inte står så högt i kurs här i trakten, har jag tyvärr litet hopp om att det finns kvar. Men jag hoppas.

PS. Bilder och fakta på dessa sidor kommer från Nyeds Hembygdsförenings bildarkiv Wermlandsbilder, från sidan Banvakt.se och från tågentusiasten Stig Lundin.

Enigheten som gick in i evigheten. Västra Torggatan mellan Kungsgatan och Herrgårdsgatan.

Västra Torggatan mellan Kungsgatan och Herrgårdsgatan. Klicka för stor bild. Bilder från 1930-talet.

Hörnet Västra Torggatan-Herrgårdsgatan år 1947. Klicka för stor bild. Foto: Dan Gunner

Än en gång beger jag mig på utflykt i Värmlands Museums fantastiska digitala bildarkiv, i jakt på inspiration till nya historiska inlägg här på sidan. Och jag fastnar denna gång för bilden ovan. En bild på ett av många gatuavsnitt i Karlstad som helt bytt ansikte i modern tid. Gatan är idag en gågata och alla hus vi ser på dessa bilder är rivna. Några av dem så sent som på 1980-talet.

Text.

Samma gatuavsnitt. Sett från torgsidan. Klicka för stor bild. Foto: Dan Gunner

När dessa bilder togs, på 1930- och 40-talet kantades gatorna mestadels av hus i den gamla skalan, ofta äldre hus i två plan med trästomme och putsfasad med mängder av vackra detaljer. De flesta av dem uppförda efter branden 1865. Men mitt detta kvarter fanns vid denna tid också en representant för den nya skala som bröt fram på det tidiga 1900-talet. Nu som då växte staden på höjden.

Text

Herman Geijers Järnhandel AB. Klicka för stor bild. Foto: Dan Gunner

Men låt oss starta denna historiska Karlstadpromenad på hörnet ut mot torget, framför Herman Geijers Järnhandel, som flyttat hit från att tidigare under lång tid ha legat vid Hagatorget. Här, på paradplats vid Stora Torget, råder ett stillsamt småstadsgemyt denna soliga sommardag på 1930-talet. Som vanligt väcker fotografens närvaro stor uppmärksamhet, och tilldrar sig nyfikna blickar.

OT_06

En fotograf med kamera väckte uppmärksamhet. Klicka för stor bild. Foto: Dan Gunner

Med hjälp av arkivets förnämliga zoomfunktion kan vi utforska detaljer, som vid en snabb titt är svåra att upptäcka. Klicka på bilderna i inlägget så får du se. Här kan vi t ex möta de nyfikna blickar som studerar fotograf Dan Gunner i arbete. Och studerar vi skyltarna kan vi se att det inte längre står Herman Geijer utan Ehrnlunds Järnhandel. Ehrnlund köpte nämligen 1934 rörelsen av Geijer.

Text

Ser du affischen från Palladium? Inte? Klicka på bilden. Foto: Dan Gunner.

Följer vi fasaden längs Kungsgatan ser vi fler nyfikna blickar. Välklädda herrar i kostym, slips och hatt som samtalar i den svalkande skuggan från träden. Norsk Vice Konsulat står det på en skylt, Göteborgs-Banken på en annan. Och i ett reklamskåp på väggen hänger en poster med reklam för filmen ”Resan till Monte Carlo” som spelas på den vackra biografen Palladium på Drottningatan.

Text

Paul Lukas i Resan till Monte Carlo, eller Bt Candlelight, som den hette i original.

Huvudrollen i filmen innehades av Paul Lukas, eller Pál Lukács, som han egentligen hette. Lukács var född i Budapest och blev en firad stjärna, först i sitt hemland Ungern, och sedan i Hollywood, dit han kom 1927. 1943 belönades han med en Oscar för sin roll i filmen ”En dag ska komma” där han spelade mot storstjärnan Bette Davis. Hon med ögonen ni vet. Men nåväl. Det är historia. Så vi fortsätter tillbaka till hörnet, och vandrar nerför Västra Torggatan.

Text

Geijers Motoraffär var stadens Chevrolethandlare. Märket som knäckte T-Forden.

Vi vandrar fram till mitten av kvarteret, till det nyaste huset vid denna tid. Det höga i mitten. Det är ett pampigt och välbyggt hus. I bottenvåningen inhyser det Geijers Motoraffär som bl a säljer det amerikanska märket Chevrolet, ser vi på skylten. Och om jag inte är helt ute och cyklar så är det en Chevrolet, möjligen en Master Sedan, som står på gatan. Och ännu en som skymtar inne i butiken.

Text

Entréportaler av bästa jugendmärke på Västra Torggatan 18. Klicka för stor bild.

Är man, som jag, arkitekturintresserad, är åsynen av entredörrarna, av bästa jugendmärke med svängda linjer och gott om spröjs, en njutning att skåda. Säkert var de målade i engelskt rött och skänkte kunglig glans åt den som klev genom den. Tyvärr är de gamla hus som återstår i Karlstad nästan undantagslöst plundrade på sina gamla originaldörrar. Vill man se sådana får man åka besöka Stockholm. Där finns nästan varenda originaldörr kvar. Märkligt. Eller hur?

Text

Burspråk, sirliga smidesräcken och dekorerade fasader. Klicka för stor bild.

Låter man ögat följa fasaden uppåt blir man inte mindre glad. Utom möjligen över bristen på underhåll. Det nya huset gifter sig väl med de äldre i dekoration och utsmyckning. Burspråk och sirliga smidesräcken är en fröjd för ögat. Man tror sig för ett ögonblick förflyttad till sydligare nejder. Men icke. Karlstad var vid denna tid fylld av påkostade hus, just av denna typ. Det är stundtals svårt att förstå när man idag vandrar gatan ner.

Text

Margit Wallin-Holm Damfrisering, Karlstad Kostympress och Boråshörnan.

Vi avslutar vår vandring där vi började den. Vid huset på hörnet mot Herrgårdsgatan. Snarlikt det mot torget. Rikt dekorerat med pilastrar och joniska kapitäl. Som ett romerskt palats. Och fullt av affärsverksamhet. Margit Wallin-Holm Damfrisering,  Karlstad Kostympress och så Boråsboden på hörnet, ser vi på denna bild. På en äldre även Ludvig Thiessen Herr- och Damskrädderi samt inne på gården Malmborgs Sadelmakeri.

Tiderna förändras. Och stadsbilden med dem. Till det bättre eller sämre? Det får du själv avgöra. De gamla husen i kvarteret som bär namnet Enigheten gick i alla fall ironiskt nog snabbast av alla centralt belägna in i evigheten. Sin ståtlighet till trots. Detsamma gjorde de där verksamma företagarna Ludvig Thiessen och Margit Wallin-Holm. På det globala informationsnätverket internet fanns inte ett spår av dem. I alla fall inte förrän jag skrev detta inlägg.

Köttbesiktningsbyrån, Hugo Nilssons Konditori och Mjölkbaren. Folkliv på Tingvallagatan öster om torget.

Köttbesiktningsbyrån på Tingvallagatan 1, ca 1920. Foto: Karl Nyström

Tingvallagatan öster om torget är idag en gata som ligger märkligt öde till följd av en besynnerlig trafikplanering som skär av den från naturlig kontakt med torget. Innan så skedde var detta en gata fylld av butiker och levande folkliv. Moderna stadsplanerare har sålunda förminskat staden. Vilket kan tyckas märkligt då deras uppdrag borde vara det motsatta.

Tingvallagatan 1939, fylld av butiker och folkliv. Foto: Dan Gunner

På norra sidan av denna gatudel ligger det gamla Tingvallagymnasiet, gymnastiksalen och Saluhallen som en vacker fond. Komministergården mitt i backen är den södra sidans äldsta kvarvarande hus. Övriga tillkom med start en bit in på 1900-talet. Som till exempel det pampiga tabernaklet på hörnet, ritat av dåvarande stadsarkitekten Carl Crispin, i mina ögon den skickligaste arkitekt som någonsin verkat i staden.

Mjölkbaren på Tingvallagatan 5 ca år 1930. Minns du den? Foto: Dan Gunner

Snart fylldes gatan på med flera pampiga hus, fyllda med butiker. På bild nummer två, från evenemanget Lingiaden 1939, ser vi gatan fylld av folkliv och butiksskyltar. Damfrisering Frida Ahlstedt, Singer Symaskiner, Atelje Gunner Hovfotograf, Mjölkbaren, Motorcentrum och Konditori Hugo Nilsson är några av de skyltnamn vi kan utläsa. En interiör från Mölkbaren ser du på bilden ovan.

Hugo Nilssons Konditori på Tingvallagatan 3, ca 1930. Foto: Dan Gunner

De avslutande två bilderna visar interiörer från Hugo Nilssons Konditori på Tingvallagatan 3. I hörnet ut mot Östra Torggatan låg ännu ett konditori och café, Jernbergs Konditori. Säkert är det många som minns just dessa som sin ungdoms mötesplats. Kanske var det platsen för den första dejten. Idag är de båda, liksom i princip alla gamla cafémiljöer i det rivningsglada Karlstad, ett minne blott. Visst har de gamla cafémiljöerna en särskild charm.

Hugo Nilssons Konditori på Tingvallagatan 3, ca 1930. Foto: Dan Gunner

Och visst skulle både staden och stadsmiljön tjäna på att man åter öppnade upp denna del av Tingvallagatan för trafik och kontakt med Östra Torggatan. Och öppnade upp husens bottenvåningar för att skapa möjligheter för butiker och handel. Om detta tycker åtminstone jag bildsviten ovan bär tydligt vittnesmål.

Barnens dag i Klara 1906. Förtjusning förstås. Men också en gnutta skepsis.

Utsmyckat ekipage på Barnens Dag i Klara 1906. Klicka för stor bild.

Barnens Dag är namnet på en svensk välgörenhetsorganisation som har sitt ursprung i en satsning på barnkolonier sommartid i syfte att ge fattiga stadsbarn möjlighet till en tids sommarvistelse på landsbygden. Idén föddes i Roslagen år 1884 på initiativ av folkskollärarinnan Agnes Lagerstedt, efter schweizisk förebild. Året därpå, 1885, bildades på initiativ av kronprinsessan Victoria Föreningen för skollovskolonier.

Nyfikna blickar från de församlade. Kolla noga. Klicka för stor bild.

För att möjliggöra sommarkolonier även på fler platser började man på olika orter arrangera festligheter och aktiviteter för att få in medel till detta. En första Barnens Dagsfest anordnades 11-12 maj 1901 i Casselska parken i Grängesberg. Efterhand växte flera lokala Barnens Dag-föreningar fram runtom i Sverige. Karlstad var snabba att haka på tåget. Och den dag vi ser på bilderna i detta inlägg torde vara en av de första i staden. Och aktiviteten väckte naturligtvis stort intresse. Både bland gamla och unga.

Men också en rejäl gnutta skepsis. Både mot hästarna och fotografen.

Tittar man närmare på ansiktena på de församlade (klicka på bilderna) ser man dock många sammanbitna miner, både hos de tvenne unga damerna i kortegevagnen som bland åskådarna. Säkert bidrar närvaron av fotografen Karl Nyström, själv boende ett stenkast bort i Klara, där han hade sin fotoatelje. Bilderna är tagna på Malmtorget och i bakgrunden ser vi den relativt nybyggda Karlstad Teater, den store svenske teaterarkitekten Axel Anderbergs förstlingsverk som invigdes bara 13 år tidigare, år 1893.

Bilder från Värmlands Museums fantastiska bildarkiv som successivt fylls på med allt fler bilder ur deras enorma bildskatt.