Wilhelm och Anna Nyström, Conrad Fristedt, Karlstads första bil och en skjuten orangutang.

Wilhelm och Anna Nyström i Karlstads första bil ute vid villan i Skattkärr

En webbplats som jag återkommer till gång efter annan är Värmlandsarkivs fantastiska fotodatabas med oändliga mängder historiska Karlstadbilder. Bland arkivbildarna finns Thyra Hane, vars man Axel Hane ägnade tid åt att dokumentera ”sitt” Karlstad, inte sällan utan en viss bitterhet över vad han upplevde var en skövling och förändring till det sämre.

Bilden ovan kommer från hans samlingar och av Hanes noteringar kan vi utläsa att paret i bilen, för övrigt Karlstads allra första, är direktör Wilhelm Nyström och hustrun Anna och att bilden är tagen vid deras vackra villa i Skattkärr. Övriga på bilden är bl a barnen Bo Nyström (i skolmössa) samt dottern Elesif. (Jag tror att familjen ägde och drev Nyströms Orgel- & Pianofabrik, men jag får återkomma om detta.)

Vänner på besök hos familjen Nyström i Skattkärr

I samma samling hittar jag ytterligare en bild tagen ute vid villan. I Hanes notering står ”Segerborg längst åt vänster, den tjocka damen är gamla fru Nyström, Wilhelm Nyström längst åt höger, i mitten står Conrad Fristedt, det var han som sköt orangutangen som fanns en gång på Gymnasiemuséet”.

Segerborg, till vänster på bilden, googlar jag mig till, hette Karl Hugo i förnamn och var bl a teckningslärare på Karlstad Högre Allmäna Läroverk, dvs dagens Tingvallagymnasium. Och känd Karlstad Karlstadprofil vid denna tid. Sedermera blev han överlärare och seminarieföreståndare vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm – numera Konstfack. När Segerborg 1949 firade sin 85-årsdag skrev tidskriften Teckningen, det officiella organet för Teckningslärarnas riksförbund, bl a ”Ingen torde ha haft ett så starkt inflytande på svensk teckningsundervisning som Hugo Segerborg.”

Mannen i mitten, Conrad Fristedt, orangutangskytten, var lektor och kollega till Segerborg på läroverket och undervisade bl a i biologi och kemi. Fristedts blivande svärfar, den rike markägaren Jonas Andersson från Trossnäs, lät 1899 bygga Sockerslottet i Karlstad då han fick vetskap om att dottern Ida skulle gifta sig med Fristedt. Anderssons ville ju att hans nygifta dotter skulle bo ståndsmässigt. Det unga paret blev sålunda det nyuppförda Sockerslottets första hyresgäster.

Men Conrad Fristedt var också zoolog, reste vida omkring och skrev böcker, som t ex ”På forskningsfärd. Minnen från en tvåårig vistelse bland Ceylons tamiler och singhaleser, Australiens kannibaler och Nya Zeelands maorer” utgiven 1891 på Bonniers förlag.

Månne det var då han fick sikte på orangutangen?

Karlstad, de förlorade tornspirornas stad

Katolska kyrkan på Drottningatan 38. Huset står kvar. Tornspiran är borta.

Karlstad var vid tiden kring 1920 en synnerligen vacker stad. Gatorna var fyllda av pampiga sten- och trähus, alla uppförda under årtiondena efter branden 1865. Inte sällan var husen rikt dekorerade och med både tinnar och torn. Av vissa ansågs staden, med sin enhetliga arkitektur och sitt vackra läge, vara en av de vackraste i Skandinavien.

Hamngatan 16 är ytterligare ett hus som berövats sina vackra tornspiror

Idag har den dominerande merparten av de pampiga husen tyvärr fallit offer för decenniers urskiljningslöst rivningsraseri, något som drabbat Karlstad sjusärdeles hårt. Och på de hus som klarat sig undan lyser de en gång så vackra tornspirorna så gott som undantagslöst med sin frånvaro. Sockerslottet är ett exempel. Katolska kyrkan på den övre bilden och det vackra huset på Hamngatan 16 på den nedre är två andra. Det är trist. Och staden förlorar därigenom litet av sin stolthet.

Våxnäsgatan mittemot teatern. En gång ett av Karlstads vackraste hus. Idag totalförstört

Allra mest medfaret och illa behandlat är nog ändå huset mittemot Teatern på Våxnäsgatan, en gång ett av Karlstads pampigaste hus med tinnar och torn, ornamenterade smidesbalkonger och en rikt dekorerad fasad. Idag står huset vanärat och skamfilat efter om- och tillbyggnader som helt berövat det dess forna glans. Hur en sådan våldtäkt på ett hus kunnat tillåtas är fullkomligt begripligt.

Tänk om vi kunde få igång ett projekt för att återställa tornspirorna i sitt ursprungliga skick. I Sundsvall har man haft ett liknande projekt med framgång. Det skulle ge innerstaden och de gamla husen åtminstone en del av sin forna glans åter.

Att återge huset på Växnäsgatan sitt ursprungliga utseende skulle kräva en ansenlig insats från dagens fastighetsägare, Klövern Fastighets AB. Men om det gjordes skulle det onekligen innebära ett enormt lyft för den byggnadsminnesmärkta miljön runt teatern.

Jag har framfört detta som en from önskan till Staffan Gustafsson, projektchef på Klövern i Karlstad. Så vem vet? Kanske står det där en dag igen, i all sin forna prakt. Undrens tid är inte förbi.

Allmänhetens åkning på Klarälven år 1915

Allmänhetens åkning på Klarälven mitt i Karlstad ca år 1915

När vi idag talar om allmänhetens åkning så avser vi de öppna timmarna på Tingvalla Isstadion. När 1900-talet var ungt frös Klarälven ofta helt under vintrarna och isytan framför kvarteret Ugglan, med bl a Sockerslottet, var en populär skridskobana. Här hölls till och med SM i konståkning vid något tillfälle.