Category Archives: Uncategorized

Hagalunds gård, Stensborgs Handelsträdgård och en skövlad Rhodondendronskog.

ddd

Entrén till Hagalunds Herrgård, uppförd på 1700-talet. Foto: Värmlands Museum

Ibland både frustreras och bedrövas jag av hur vårdlöst Karlstads Kommun historiskt hanterat, och tyvärr än idag hanterar, stadens kulturhistoriska minnesmärken. Staden blir ju i så många avseenden fattigare utan dem. Ointresset för denna typ av frågor från dem som har makten förvånar mig. Ett exempel är den forna herrgården Hagalund, den gård som givit namn åt den stadsdel som idag bär dess namn. Herrgården uppfördes redan under 1700-talet och hade om den fått stå kvar sålunda varit en av Karlstads äldsta byggnader.

För de som idag ännu minns gården förknippas den sannolikt med Stenborgs Handelsträdgård. Företaget grundades i Västerås av Frans Abdon Johansson, som 1918 flyttades det till Karlstad. Handelsträdgården sålde träd, bärbuskar och blommor över hela Sverige och till och med utomlands, och kunde under högsäsong sysselsätta ett 40-tal personer. Hundratusentals träd och buskar producerades och såldes via en egen katalog som trycktes upp i 10 000 exemplar. Stensborgs Handelsträdgård kunde till och med stoltsera med att vara utvalda Kungliga Hovleverantörer.

Mest kända var man kanske ändå för sin unika rhodondendronsamling, som byggdes upp av Frans Johanssons son Erland. I den så kallade rhododendronskogen fanns till slut över ofattbara 300 arter.

ddd

Hagalunds Herrgård. Länken till stadsdelen Hagalunds namn. Foto: Värmlands Museum

1965 tvingade Karlstads Kommun, som behövde marken för villabeyggelse, den motvilliga familjen att sälja anläggningen till byggbolaget L E Lundberg. Familjen, som drev verksamheten vidare en tid efter försäljningen, ville att den vackra och ståtligt inredda gården skulle bevaras och användas för någon form av barnverksamhet, men det ville varken kommunen eller Lundberg, utan de lät den förfalla.

1971 brändes huvudbyggnaden så slutligen ner i vad som omskrevs som en mordbrand, bara dagarna innan (!) den skulle rivas. Under 1970-talet exploaterades marken av L E Lundberg och de kvarvarande odlingarna från den forna trädskolan skövlades urskiljningslöst av grävskoporna när de nya villaområdena skulle byggas.

ddd

Ur bokverket Svenska Gods och gårdar från 1940-talets slut.

Idag är spåren efter den forna herrgården, liksom av den stora trädgårdsskolans omfattande odlingar, därför få. Synligast är den flotta ekallén som ursprungligen ledde fram till gården och som av någon outgrundlig anledning faktiskt tack och lov skonades. Allén skär idag tvärs igenom bostadsområdet där spåren i övrigt inskränker sig till det faktum att alla gatorna fått blomsternamn.

I en skogsdunge intill den bevarade Hagalundsallén lär man dock kunna finna välmående rhodondendronbuskar och en vattenledning med kran. Kanske är de trots allt en sista bevarad rest av Stensborgs en gång internationellt beryktade rhodondendronskog?

PS. Personligen tycker jag det vore trevligt med några kulturhistoriska minnesskyltar på platsen, som berättar om platsens historia. Om Hagalunds Gård, handelsträdgården, ekallén och så, Rhodondendronskogen förstås. Den senare borde inventeras och skyddas. Varför inte dessutom låta göra en offentlig Rhodondendronpark av dungen. DS

Annonser

Mysteriet med den okända jättevillan. Kan du hjälpa oss lösa det?

ddd

Villa någonstans i Värmland på 1920-talet. Så lyder den knapphändiga…..

Värmlands Museums digitala bildarkiv är en plats dit jag ofta återkommer, för att bege mig på upptäcktsfärd i det gamla Karlstads historia. Här kan jag förlora mig i timmar i det förflutnas värld, bland gator, gränder, hus och människor som inte längre finns. Ibland bär det iväg även utanför Karlstads gränser. Som i fallet med den mystiska villan i detta inlägg. Åtminstone tror jag det.

ddd

…informationen om den här sagolika villan. Synnerligen påkostad och….

Av bildtexten framgår nämligen inte var villan är, eller var, belägen. Jag vet nämligen inte om den finns kvar än idag. Bara att bilden är tagen av den Karlstadbördige hovfotografen Karl Nyström, någonstans i Värmland, kring år 1920. Att villan är okänd tycks mig märkligt, givet att den är sagolikt pampig, och således borde vara uppförd av någon känd, rik person.

ddd

..och vackert belägen på en udde, omgiven av vatten. Men vart låg den vackra…

Nyttjar man bildarkivets förnämliga zoomfunktion kan man studera den rikt detaljerade fasaden på riktigt nära håll. Och här har sannerligen inte sparats på krutet. Här finns allt man kan önska sig av den tidens panelarkitektur med ett formspråk som härstammar i rakt nerstigande led från de gamla grekernas och romarnas arkitektur. Tänk vad de kunde rita och konstruera en gång i tiden.

ddd

..villan? Och vems var den? Detta mysterium hoppas vi att bloggens läsare…

Men vad är det då för ett hus? Och vart låg det? Om vi tittar närmare på bilden kanske vi kan hitta detaljer som hjälper oss på traven. Framför huset står två rock – och hattprydda herrar. Den ene tycks bjuda den andre på en cigarett. Det hela ser som så ofta på bilder tagna vid denna tid, litet stelt och uppställt ut. Och husets bottenvåning har något institutionellt över sig. Något slutet. Eller hur?

ddd

…kan hjälpa oss lösa. Finns den kanske rent av kvar än idag. Dess arkitektur….

Låter vi blicken vandra längs husets bottenvåning mot bildens vänsterkant skymtar vi två små barn mellan träden. Det ser ut som en pojke och en flicka. Inga entréer. Inga blommor. Inga trädgårdsmöbler. Nog ser det märkligt kalt ut jämfört med många andra bilder på villor från denna tid. Åtminstone reflekterar jag över detta faktum.

ddd

…signalerar rikedom. Men är det inte något i bilden som känns lite ödsligt? Lite…

Huset tycks vara beläget på en udde, och omgivet av vatten. Flott. Zoomar vi in på verandasidan, som märkligt nog tycks vända bort från vattnet, dyker de bägge hattprydda männen upp igen. Nu har mannen med käppen fått fyr på sin cigarett. Verandan är vackert formgiven, som verandor ofta var vid denna tid, men har ändå något märkligt ödsligt över sig. Träden är lövfria. Signalerande tidig vår eller sen höst.

ddd

..öde. Som i avsaknad av kärlek och omsorg? Kan du hjälpa oss lösa gåtan?

Låter vi blicken vandra uppför fasaden, till det rikt dekorerade fönsterpartiet ovanför verandan, skymtar en suddig gestalt upp i det vänstra fönstret. Där står vad som ser ut att vara en kvinna, med något som tycks mig vara ett husdjur i famnen. Men det kan också vara ett litet barn. Inga blommor. Hmm. Är det en villa enkom för sommarbruk månne?

Men vem är människorna på bilden? Vart låg, eller ligger, huset? Och vad har det för historia? Kanske kan du, käre läsare, hjälpa oss på traven med detta mysterium.

Vem kan motstå denna charmiga uppsyn? Gammalt fotografi taget av Arvid Kjerling

På loppisar och auktioner, både fysiska sådana och på webben, dyker det med jämna mellanrum upp gamla fotografier, tagna i någon av de fotoateljéer som funnits i Karlstad under åren. I synnerhet de riktigt gamla fotona, monterade på tjock kartong och med fotografens namn i sirlig skrift, inte sällan i silver eller guld, fortsätter att attrahera köpare. Varför? Kan man undra.

Kanske är det fotografiernas lyxiga utformning. Eller kanske är det för att de gamla bilderna sätter igång vår fantasi. Vem var människorna på bilderna? De som tittar mot oss uppklädda för fototillfället. Hur gick det för dem? Hur blev deras liv? Människor har i alla tider varit intresserade av foton på andra människor. Då som nu. Som bilden på den charmige lille rackaren på bilden ovan, förevigad i fotograf Arvid Kjerlings fotografi-atelier på Drottningatan 5 i Karlstad någon gång i början av 1900-talet.

10 bilder av Wermlandsbanken. Ett bankpalats som gör skäl för sitt epitet.

Mitt för stora torget i Karlstad tronar en av de pampigaste byggnader som staden skådat, den gamla Wermlandsbanken. Banken uppfördes 1906-1908 efter ritningar av den skicklige arkitekten Ernst Stenhammar. Som traditionen bjöd vid denna tid blev den ett formligt inferno av överdåd. Inte för inte kallas bankhusen från denna tid för bankpalats. Få gör i så hög grad skäl för namnet som just Wermlandsbanken.

I mitten på 1990-talet lämnade banken lokalerna och Universitet fick ta över dem. Den pampiga bankhallen har sedan dess genomgått en ganska radikal ombyggnad till föreläsningssal. En ganska dålig sådan, om jag tillåts säga min egen mening. Mycket av den forna prakten finns emellertid bevarad. Som t ex de storslagna väggpanelerna i specialimporterad Hondurasmahogny.

1993 klassades byggnaden som Byggnadsminne. Starkare skydd kan en byggnad inte få mot förvanskning. Men, som vi vet här i Karlstad så betyder det tyvärr föga. På vår vackra Teater, jämte Kungliga Operan i Stockholm en av få intakta teatrar ritade av den kände arkitekten Axel Anderberg, har man nu tillåtit radikal exteriöra förändringar trots att även denna är Byggnadsminnesmärkt. Kulturmiljöer har tyvärr ingen hög status i Karlstad, trots att de vackra husen uppskattas stort såväl av Karlstadbor som turister.

I dagarna pratas det nu om planer på en saluhall i gamla Wermlandsbanken. Personligen är jag absolut för att öppna upp de vackra lokalerna för allmänheten att beskåda och njuta av. Men kanske lämpar den sig bättre för t ex klädbutik, typ Urban Outfitters underbara butik i av en gammal biosalong i Stockholm, eller som restaurang. Oavsett vad är det dock av yttersta vikt att byggnaden behandlas respektfullt och behålls intakt.

Bilderna i det här inlägget, tagna av den kände Karlstadfotografen Arvid Kjerling (kul länk), kommer från en gammal bildmapp som jag nyligen till min stora glädje fann på Tradera. Inom kort hoppas jag kunna återkomma med nytagna bilder ur samma vyer som dessa. Så får vi tillsammans chansen att göra en bedömning av hur väl man hittilldags lyckats med ambitionen att bevara denna ovärderliga del av Karlstads kulturhistoriska arv. Med en tydlig doft från de gamla bankpalatsens tid.

Wilhelm och Anna Nyström, Conrad Fristedt, Karlstads första bil och en skjuten orangutang.

Wilhelm och Anna Nyström i Karlstads första bil ute vid villan i Skattkärr

En webbplats som jag återkommer till gång efter annan är Värmlandsarkivs fantastiska fotodatabas med oändliga mängder historiska Karlstadbilder. Bland arkivbildarna finns Thyra Hane, vars man Axel Hane ägnade tid åt att dokumentera ”sitt” Karlstad, inte sällan utan en viss bitterhet över vad han upplevde var en skövling och förändring till det sämre.

Bilden ovan kommer från hans samlingar och av Hanes noteringar kan vi utläsa att paret i bilen, för övrigt Karlstads allra första, är direktör Wilhelm Nyström och hustrun Anna och att bilden är tagen vid deras vackra villa i Skattkärr. Övriga på bilden är bl a barnen Bo Nyström (i skolmössa) samt dottern Elesif. (Jag tror att familjen ägde och drev Nyströms Orgel- & Pianofabrik, men jag får återkomma om detta.)

Vänner på besök hos familjen Nyström i Skattkärr

I samma samling hittar jag ytterligare en bild tagen ute vid villan. I Hanes notering står ”Segerborg längst åt vänster, den tjocka damen är gamla fru Nyström, Wilhelm Nyström längst åt höger, i mitten står Conrad Fristedt, det var han som sköt orangutangen som fanns en gång på Gymnasiemuséet”.

Segerborg, till vänster på bilden, googlar jag mig till, hette Karl Hugo i förnamn och var bl a teckningslärare på Karlstad Högre Allmäna Läroverk, dvs dagens Tingvallagymnasium. Och känd Karlstad Karlstadprofil vid denna tid. Sedermera blev han överlärare och seminarieföreståndare vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm – numera Konstfack. När Segerborg 1949 firade sin 85-årsdag skrev tidskriften Teckningen, det officiella organet för Teckningslärarnas riksförbund, bl a ”Ingen torde ha haft ett så starkt inflytande på svensk teckningsundervisning som Hugo Segerborg.”

Mannen i mitten, Conrad Fristedt, orangutangskytten, var lektor och kollega till Segerborg på läroverket och undervisade bl a i biologi och kemi. Fristedts blivande svärfar, den rike markägaren Jonas Andersson från Trossnäs, lät 1899 bygga Sockerslottet i Karlstad då han fick vetskap om att dottern Ida skulle gifta sig med Fristedt. Anderssons ville ju att hans nygifta dotter skulle bo ståndsmässigt. Det unga paret blev sålunda det nyuppförda Sockerslottets första hyresgäster.

Men Conrad Fristedt var också zoolog, reste vida omkring och skrev böcker, som t ex ”På forskningsfärd. Minnen från en tvåårig vistelse bland Ceylons tamiler och singhaleser, Australiens kannibaler och Nya Zeelands maorer” utgiven 1891 på Bonniers förlag.

Månne det var då han fick sikte på orangutangen?

Gåtan är löst. Hotell Kung Carl under uppförande, fotograferat av Anna Ollson.

Hotel Kung Carl, idag Duvanhuset, under uppförande. Foto Anna Ollson.

Fotografiet ovan fann jag på Tradera. Det visar en ännu icke helt färdigställd fastighet någonstans i Karlstad kring sekelskiftet. Men var? Jag lät frågan gå till bloggens läsare och vips kom svaret, från den skarpögde Claes Gustafsson. Detta är det idag rivna och oerhört vackra Hotel Kung Carl, i hörnet av Hamngatan och Järnvägsgatan, under byggnation. Idag står här det något mindre pampiga Duvanhuset.

Samma hus, Hotel Kung Carl, färdigställt. En pampig syn för hitresta tågresenärer.

Nu när vi klarat ut den saken så låt mig berätta litet om fotografen, Anna Ollson, en av stadens allra största och flitigaste fotografer. Anna Ollson föddes 1841 i Grava församling och började inom fotografyrket vid 23 års ålder. Hon var sedan verksam som fotograf under större delen av sitt liv. I en artikel införd i Nya Wermlands-Tidningen 1924 skriver Carl Wilhelm Bromander ”Ännu är fröken Ollson dagligen flitigt sysselsatt i sin atelier och är vid sina 83 år helt säkert den äldsta utövaren av fotografyrket i vårt land, kanske i hela världen”.

Läs mer om Anna Ollson här. Läs mer om Hotel Kung Carl här.

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914.

Då och då roar jag mig med att botanisera bland vykortsauktionerna på Tradera. Ibland köper jag ett och annat. Men mest kikar jag jag bara runt för mitt eget höga nöjes skull. Och för att hitta nya foton att skriva  om här på bloggen förstås. Bilden ovan är ett alldeles nytt fynd. Ett slitet, men, tycker i alla fall jag, väldigt vackert fotografi.

Av informationen på auktionen kan jag utläsa att den härrör från ett möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914. 13 kvinnor och en man blickar mot oss, eller fotografen, detta år för snart 100 år sedan. Samma år som första världskriget bryter ut i Europa. Vem som tog bilden eller vem människorna på bilden är framgår inte. Inte heller i vilken lokal det är taget. Kanske vet du mer?