Hagalunds gård, Stensborgs Handelsträdgård och en skövlad Rhodondendronskog.

Entrén till Hagalunds Herrgård, uppförd på 1700-talet. Foto: Värmlands Museum

Ibland både frustreras och bedrövas jag av hur vårdlöst Karlstads Kommun historiskt hanterat, och tyvärr än idag hanterar, stadens kulturhistoriska minnesmärken. Staden blir ju i så många avseenden fattigare utan dem. Ointresset för denna typ av frågor från dem som har makten förvånar mig. Ett exempel är den forna herrgården Hagalund, den gård som givit namn åt den stadsdel som idag bär dess namn. Herrgården uppfördes redan under 1700-talet och hade om den fått stå kvar sålunda varit en av Karlstads äldsta byggnader.

För de som idag ännu minns gården förknippas den sannolikt med Stenborgs Handelsträdgård. Företaget grundades i Västerås av Frans Abdon Johansson, som 1918 flyttades det till Karlstad. Handelsträdgården sålde träd, bärbuskar och blommor över hela Sverige och till och med utomlands, och kunde under högsäsong sysselsätta ett 40-tal personer. Hundratusentals träd och buskar producerades och såldes via en egen katalog som trycktes upp i 10 000 exemplar. Stensborgs Handelsträdgård kunde till och med stoltsera med att vara utvalda Kungliga Hovleverantörer.

Mest kända var man kanske ändå för sin unika rhodondendronsamling, som byggdes upp av Frans Johanssons son Erland. I den så kallade rhododendronskogen fanns till slut över ofattbara 300 arter.

Hagalunds Herrgård. Länken till stadsdelen Hagalunds namn. Foto: Värmlands Museum

1965 tvingade Karlstads Kommun, som behövde marken för villabeyggelse, den motvilliga familjen att sälja anläggningen till byggbolaget L E Lundberg. Familjen, som drev verksamheten vidare en tid efter försäljningen, ville att den vackra och ståtligt inredda gården skulle bevaras och användas för någon form av barnverksamhet, men det ville varken kommunen eller Lundberg, utan de lät den förfalla.

1971 brändes huvudbyggnaden så slutligen ner i vad som omskrevs som en mordbrand, bara dagarna innan (!) den skulle rivas. Under 1970-talet exploaterades marken av L E Lundberg och de kvarvarande odlingarna från den forna trädskolan skövlades urskiljningslöst av grävskoporna när de nya villaområdena skulle byggas.

Ur bokverket Svenska Gods och gårdar från 1940-talets slut.

Idag är spåren efter den forna herrgården, liksom av den stora trädgårdsskolans omfattande odlingar, därför få. Synligast är den flotta ekallén som ursprungligen ledde fram till gården och som av någon outgrundlig anledning faktiskt tack och lov skonades. Allén skär idag tvärs igenom bostadsområdet där spåren i övrigt inskränker sig till det faktum att alla gatorna fått blomsternamn.

I en skogsdunge intill den bevarade Hagalundsallén lär man dock kunna finna välmående rhodondendronbuskar och en vattenledning med kran. Kanske är de trots allt en sista bevarad rest av Stensborgs en gång internationellt beryktade rhodondendronskog?

PS. Personligen tycker jag det vore trevligt med några kulturhistoriska minnesskyltar på platsen, som berättar om platsens historia. Om Hagalunds Gård, handelsträdgården, ekallén och så, Rhodondendronskogen förstås. Den senare borde inventeras och skyddas. Varför inte dessutom låta göra en offentlig Rhodondendronpark av dungen. DS

Mysteriet med den okända jättevillan. Kan du hjälpa oss lösa det?

Villa någonstans i Värmland på 1920-talet. Så lyder den knapphändiga…..

Värmlands Museums digitala bildarkiv är en plats dit jag ofta återkommer, för att bege mig på upptäcktsfärd i det gamla Karlstads historia. Här kan jag förlora mig i timmar i det förflutnas värld, bland gator, gränder, hus och människor som inte längre finns. Ibland bär det iväg även utanför Karlstads gränser. Som i fallet med den mystiska villan i detta inlägg. Åtminstone tror jag det.

…informationen om den här sagolika villan. Synnerligen påkostad och….

Av bildtexten framgår nämligen inte var villan är, eller var, belägen. Jag vet nämligen inte om den finns kvar än idag. Bara att bilden är tagen av den Karlstadbördige hovfotografen Karl Nyström, någonstans i Värmland, kring år 1920. Att villan är okänd tycks mig märkligt, givet att den är sagolikt pampig, och således borde vara uppförd av någon känd, rik person.

..och vackert belägen på en udde, omgiven av vatten. Men vart låg den vackra…

Nyttjar man bildarkivets förnämliga zoomfunktion kan man studera den rikt detaljerade fasaden på riktigt nära håll. Och här har sannerligen inte sparats på krutet. Här finns allt man kan önska sig av den tidens panelarkitektur med ett formspråk som härstammar i rakt nerstigande led från de gamla grekernas och romarnas arkitektur. Tänk vad de kunde rita och konstruera en gång i tiden.

..villan? Och vems var den? Detta mysterium hoppas vi att bloggens läsare…

Men vad är det då för ett hus? Och vart låg det? Om vi tittar närmare på bilden kanske vi kan hitta detaljer som hjälper oss på traven. Framför huset står två rock – och hattprydda herrar. Den ene tycks bjuda den andre på en cigarett. Det hela ser som så ofta på bilder tagna vid denna tid, litet stelt och uppställt ut. Och husets bottenvåning har något institutionellt över sig. Något slutet. Eller hur?

…kan hjälpa oss lösa. Finns den kanske rent av kvar än idag. Dess arkitektur….

Låter vi blicken vandra längs husets bottenvåning mot bildens vänsterkant skymtar vi två små barn mellan träden. Det ser ut som en pojke och en flicka. Inga entréer. Inga blommor. Inga trädgårdsmöbler. Nog ser det märkligt kalt ut jämfört med många andra bilder på villor från denna tid. Åtminstone reflekterar jag över detta faktum.

…signalerar rikedom. Men är det inte något i bilden som känns lite ödsligt? Lite…

Huset tycks vara beläget på en udde, och omgivet av vatten. Flott. Zoomar vi in på verandasidan, som märkligt nog tycks vända bort från vattnet, dyker de bägge hattprydda männen upp igen. Nu har mannen med käppen fått fyr på sin cigarett. Verandan är vackert formgiven, som verandor ofta var vid denna tid, men har ändå något märkligt ödsligt över sig. Träden är lövfria. Signalerande tidig vår eller sen höst.

..öde. Som i avsaknad av kärlek och omsorg? Kan du hjälpa oss lösa gåtan?

Låter vi blicken vandra uppför fasaden, till det rikt dekorerade fönsterpartiet ovanför verandan, skymtar en suddig gestalt upp i det vänstra fönstret. Där står vad som ser ut att vara en kvinna, med något som tycks mig vara ett husdjur i famnen. Men det kan också vara ett litet barn. Inga blommor. Hmm. Är det en villa enkom för sommarbruk månne?

Men vem är människorna på bilden? Vart låg, eller ligger, huset? Och vad har det för historia? Kanske kan du, käre läsare, hjälpa oss på traven med detta mysterium.

Vem kan motstå denna charmiga uppsyn? Gammalt fotografi taget av Arvid Kjerling

På loppisar och auktioner, både fysiska sådana och på webben, dyker det med jämna mellanrum upp gamla fotografier, tagna i någon av de fotoateljéer som funnits i Karlstad under åren. I synnerhet de riktigt gamla fotona, monterade på tjock kartong och med fotografens namn i sirlig skrift, inte sällan i silver eller guld, fortsätter att attrahera köpare. Varför? Kan man undra.

Kanske är det fotografiernas lyxiga utformning. Eller kanske är det för att de gamla bilderna sätter igång vår fantasi. Vem var människorna på bilderna? De som tittar mot oss uppklädda för fototillfället. Hur gick det för dem? Hur blev deras liv? Människor har i alla tider varit intresserade av foton på andra människor. Då som nu. Som bilden på den charmige lille rackaren på bilden ovan, förevigad i fotograf Arvid Kjerlings fotografi-atelier på Drottningatan 5 i Karlstad någon gång i början av 1900-talet.

10 bilder av Wermlandsbanken. Ett bankpalats som gör skäl för sitt epitet.

Mitt för stora torget i Karlstad tronar en av de pampigaste byggnader som staden skådat, den gamla Wermlandsbanken. Banken uppfördes 1906-1908 efter ritningar av den skicklige arkitekten Ernst Stenhammar. Som traditionen bjöd vid denna tid blev den ett formligt inferno av överdåd. Inte för inte kallas bankhusen från denna tid för bankpalats. Få gör i så hög grad skäl för namnet som just Wermlandsbanken.

I mitten på 1990-talet lämnade banken lokalerna och Universitet fick ta över dem. Den pampiga bankhallen har sedan dess genomgått en ganska radikal ombyggnad till föreläsningssal. En ganska dålig sådan, om jag tillåts säga min egen mening. Mycket av den forna prakten finns emellertid bevarad. Som t ex de storslagna väggpanelerna i specialimporterad Hondurasmahogny.

1993 klassades byggnaden som Byggnadsminne. Starkare skydd kan en byggnad inte få mot förvanskning. Men, som vi vet här i Karlstad så betyder det tyvärr föga. På vår vackra Teater, jämte Kungliga Operan i Stockholm en av få intakta teatrar ritade av den kände arkitekten Axel Anderberg, har man nu tillåtit radikal exteriöra förändringar trots att även denna är Byggnadsminnesmärkt. Kulturmiljöer har tyvärr ingen hög status i Karlstad, trots att de vackra husen uppskattas stort såväl av Karlstadbor som turister.

I dagarna pratas det nu om planer på en saluhall i gamla Wermlandsbanken. Personligen är jag absolut för att öppna upp de vackra lokalerna för allmänheten att beskåda och njuta av. Men kanske lämpar den sig bättre för t ex klädbutik, typ Urban Outfitters underbara butik i av en gammal biosalong i Stockholm, eller som restaurang. Oavsett vad är det dock av yttersta vikt att byggnaden behandlas respektfullt och behålls intakt.

Bilderna i det här inlägget, tagna av den kände Karlstadfotografen Arvid Kjerling (kul länk), kommer från en gammal bildmapp som jag nyligen till min stora glädje fann på Tradera. Inom kort hoppas jag kunna återkomma med nytagna bilder ur samma vyer som dessa. Så får vi tillsammans chansen att göra en bedömning av hur väl man hittilldags lyckats med ambitionen att bevara denna ovärderliga del av Karlstads kulturhistoriska arv. Med en tydlig doft från de gamla bankpalatsens tid.

Wilhelm och Anna Nyström, Conrad Fristedt, Karlstads första bil och en skjuten orangutang.

Wilhelm och Anna Nyström i Karlstads första bil ute vid villan i Skattkärr

En webbplats som jag återkommer till gång efter annan är Värmlandsarkivs fantastiska fotodatabas med oändliga mängder historiska Karlstadbilder. Bland arkivbildarna finns Thyra Hane, vars man Axel Hane ägnade tid åt att dokumentera ”sitt” Karlstad, inte sällan utan en viss bitterhet över vad han upplevde var en skövling och förändring till det sämre.

Bilden ovan kommer från hans samlingar och av Hanes noteringar kan vi utläsa att paret i bilen, för övrigt Karlstads allra första, är direktör Wilhelm Nyström och hustrun Anna och att bilden är tagen vid deras vackra villa i Skattkärr. Övriga på bilden är bl a barnen Bo Nyström (i skolmössa) samt dottern Elesif. (Jag tror att familjen ägde och drev Nyströms Orgel- & Pianofabrik, men jag får återkomma om detta.)

Vänner på besök hos familjen Nyström i Skattkärr

I samma samling hittar jag ytterligare en bild tagen ute vid villan. I Hanes notering står ”Segerborg längst åt vänster, den tjocka damen är gamla fru Nyström, Wilhelm Nyström längst åt höger, i mitten står Conrad Fristedt, det var han som sköt orangutangen som fanns en gång på Gymnasiemuséet”.

Segerborg, till vänster på bilden, googlar jag mig till, hette Karl Hugo i förnamn och var bl a teckningslärare på Karlstad Högre Allmäna Läroverk, dvs dagens Tingvallagymnasium. Och känd Karlstad Karlstadprofil vid denna tid. Sedermera blev han överlärare och seminarieföreståndare vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm – numera Konstfack. När Segerborg 1949 firade sin 85-årsdag skrev tidskriften Teckningen, det officiella organet för Teckningslärarnas riksförbund, bl a ”Ingen torde ha haft ett så starkt inflytande på svensk teckningsundervisning som Hugo Segerborg.”

Mannen i mitten, Conrad Fristedt, orangutangskytten, var lektor och kollega till Segerborg på läroverket och undervisade bl a i biologi och kemi. Fristedts blivande svärfar, den rike markägaren Jonas Andersson från Trossnäs, lät 1899 bygga Sockerslottet i Karlstad då han fick vetskap om att dottern Ida skulle gifta sig med Fristedt. Anderssons ville ju att hans nygifta dotter skulle bo ståndsmässigt. Det unga paret blev sålunda det nyuppförda Sockerslottets första hyresgäster.

Men Conrad Fristedt var också zoolog, reste vida omkring och skrev böcker, som t ex ”På forskningsfärd. Minnen från en tvåårig vistelse bland Ceylons tamiler och singhaleser, Australiens kannibaler och Nya Zeelands maorer” utgiven 1891 på Bonniers förlag.

Månne det var då han fick sikte på orangutangen?

Gåtan är löst. Hotell Kung Carl under uppförande, fotograferat av Anna Ollson.

Hotel Kung Carl, idag Duvanhuset, under uppförande. Foto Anna Ollson.

Fotografiet ovan fann jag på Tradera. Det visar en ännu icke helt färdigställd fastighet någonstans i Karlstad kring sekelskiftet. Men var? Jag lät frågan gå till bloggens läsare och vips kom svaret, från den skarpögde Claes Gustafsson. Detta är det idag rivna och oerhört vackra Hotel Kung Carl, i hörnet av Hamngatan och Järnvägsgatan, under byggnation. Idag står här det något mindre pampiga Duvanhuset.

Samma hus, Hotel Kung Carl, färdigställt. En pampig syn för hitresta tågresenärer.

Nu när vi klarat ut den saken så låt mig berätta litet om fotografen, Anna Ollson, en av stadens allra största och flitigaste fotografer. Anna Ollson föddes 1841 i Grava församling och började inom fotografyrket vid 23 års ålder. Hon var sedan verksam som fotograf under större delen av sitt liv. I en artikel införd i Nya Wermlands-Tidningen 1924 skriver Carl Wilhelm Bromander ”Ännu är fröken Ollson dagligen flitigt sysselsatt i sin atelier och är vid sina 83 år helt säkert den äldsta utövaren av fotografyrket i vårt land, kanske i hela världen”.

Läs mer om Anna Ollson här. Läs mer om Hotel Kung Carl här.

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914

Möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914.

Då och då roar jag mig med att botanisera bland vykortsauktionerna på Tradera. Ibland köper jag ett och annat. Men mest kikar jag jag bara runt för mitt eget höga nöjes skull. Och för att hitta nya foton att skriva  om här på bloggen förstås. Bilden ovan är ett alldeles nytt fynd. Ett slitet, men, tycker i alla fall jag, väldigt vackert fotografi.

Av informationen på auktionen kan jag utläsa att den härrör från ett möte i söndagsskolans syförening i Vålberg 1914. 13 kvinnor och en man blickar mot oss, eller fotografen, detta år för snart 100 år sedan. Samma år som första världskriget bryter ut i Europa. Vem som tog bilden eller vem människorna på bilden är framgår inte. Inte heller i vilken lokal det är taget. Kanske vet du mer?

Nycklar till stadens förflutna. Karta över Karlstad strax före förra sekelskiftet.

Karlstad i slutet av 1800-talet. Klicka för större format.

Gamla kartor fascinerar mig. De är ovärderliga nycklar till kunskap om stadens förflutna. Senaste fyndet jag gjort i den vägen är kartan ovan, ur Nordisk Familjebok, som visar hur Karlstad såg ut i slutet av 1800-talet. Här är alla stadens offentliga byggnader vid denna tid utmärkta. Liksom större fabriksanläggningar. Och parker.

Här kan också stadens tänkta framväxt utläsas. Fyllda grå kvarter visar sådana som redan är utbyggda. Streckade men inte ifyllda visar planerade. Så kan man t ex se hur hela Klara var tänkt att byggas ut som en levande stadsdel i kvartersform. En alldeles naturlig och bra stadsplanetanke som tyvärr aldrig genomfördes fullt ut. Istället drogs stora infarten rätt genom området och så byggdes Karolinen. Och i ett enda trollslag begränsades Karlstads utbyggnadsmöjligheter i denna intressanta riktning radikalt.

Gasverket och gasklockorna på Kvarnberget. Vy mot dagens Karolinen..

Vidare kan man se den ursprungliga omfattningen på Stadsträdgården som vid denna tid sträckte sig långt in på dagens Tullholmen. Rester av den långa alléns sträckning på Tullholmen kapades helt okänsligt så sent som här om året. Här syns också parken framför Wåxnäs Herrgård med sina vindlande, grusade (kan man anta) gångar samt Vågmästarbostaden med sin många gånger genom åren omskrivna stora trädgård. Även här skövlades de sista resterna av den gamla trädgården märkligt nog så sent som här om året.

Jag kan inte låta bli att fundera över över dessa saker samt kring hur staden sett ut om fler av de pampiga och välbyggda offentliga byggnaderna och fabrikslokalerna som redovisas på kartan bevarats in i vårt tid. Som Gasverket med gasklockorna på Kvarnberget och vid Sjötullen, Elverket i Haga, Vattenverket på Sandgrund, Södra skolan och Folkskoleseminariet på Drottninggatan, Mejeriet på Våxnäsgatan, Karlstads Bryggeri på Herrgårdsgatan, Tullhuset i Inre Hamn eller Östra Station på Herrhagen.

Bergsons klädvaruhus på Herrhagen

Det forna Bergsonhuset i hörnet av Värmlandsgatan och Herrhagsgatan.

På den utmärkta Facebooksidan ”Herrhagen in my heart” samlar medlemmarna minnen i text och bild från sin tid på Herrhagen och ett besök på sidan rekommenderas varmt. I gruppens fantastiska bildarkiv snubblar jag över bilden ovan, på Bergsons Klädvaruhus, beläget i hörnet Herrhagsgatan och Värmlandsgatan.

Under första halvan av 1980-talet bodde jag själv på Värmlandsgatan och jag minns därför det vackra huset med sin karaktäristiska avskurna gavel mycket väl. Bland annat besökte jag en gång ett segelmakeri, Waernhoff tror jag det hette, som – om jag inte fullkomligt missminner mig – höll till på fastighetens gigantiska och synnerligen vackra vind.

Bergsons – eller AB B. Bergson & Söner – som firman egentligen hette, hade verksamhet åren 1900–1968, och var under sin tid en av landets största konfektionsfabriker för herr- och damkläder. Kvaliteten var i toppklass och varumärkena ”Örnkläder” och ”Eagle” var välkända långt utanför provinsen. Mer än 350 personer arbetade i företaget vid andra världskrigets början. Firman gick i arv i tre generationer av Bergsons och flera av dem var välbekanta namn i det dåtida Karlstad, som t ex Isak Bergson, känd revyförfattare samt agent och nära vän med konstären Gustav Fjæstad.

HSBs nybygge på platsen där Bergsonhuset stod. Bild från hitta.se

Av någon outgrundlig anledning lät man kring 1990 riva det vackra och sällsynt gediget byggda Bergsonhuset och lät istället uppföra en till den yttre formen påminnande ny byggnad, innehållande bostadsrätter. Den nya, som står där än idag, är dock fjärran från lika ståtlig som sin föregångare på platsen. Åtminstone i mina ögon.

Vatten. Stan är full av vatten….

Översvämningen 1916. Södra Klaragatan/Sandbäcksgatan. Klicka för större bild.

I dessa tider av miljöhot och klimatförändringar talas det mycket om översvämningsrisk här i Karlstad. Och visst är just risken för översvämning en del av priset man betalar för vattennärheten. Karlstad har genom historien drabbats svårt av flera stora översvämningar. Senast var det under 1950-talet då två stora översvämningar lade stora delar av Karlstad under vatten 1957 och 1959.

Den största i mannaminne drabbade dock staden i maj år 1916 och det är från den som hovfotograf Karl Nyströms bild ovan härstammar. Bilden visar Södra Klaragatans östra ände ut mot Sandbäcksgatan och vi kan se hur Klarälven svämmat över sina bräddar och rinner en bra bit in i kvarteret, till barnens förtjusning och de vuxnas förfäran.

Hagaborg 1916. Båt var enda sättet att ta sig fram. Klicka för större bild.

Och även om innerstaden drabbades hårt så var det ändå några av stadens mer perifera områden som led störst skada. I vissa av dem lades gatorna helt under vatten. Bilden ovan är tagen på Hagaborg, från Kroppkärrsvägen ner mot Vänerslundsgatan, där enda sättet att ta sig fram var med båt. Inte sällan var det just denna i mina ögon lite speciella typ av flatbottnade ekor man tog sig fram med.

Vill du läsa fler inlägg om översvämningen 1916? Klicka här.

Barnen Nyström framför järnvägsbron på Klara år 1913.

Barnen Carl-Axel och Eva Nyström framför järnvägsbron på Wåxnäsgatan år 1913.

På denna vackra bild tagen av hovfotograf Karl Nyström kring år 1913 ser vi två av fotografens fyra barn, Carl-Axel (född 1905) och Eva (född 1907), uppställda framför järnvägsbron vid Wåxnäsgatan i Karlstad. Att barnen eller hustrun Asta (född Nerman) agerade som modeller på Nyströms fotografier var alls inte ovanligt.

Carl-Axel ärvde faderns estetiska talang och blev en efterfrågad inredningsdesigner i egna firman ”Firma Interiör” med kontor i barndomshemmet på Södra Klaragatan 2. Eva gifte sig med en ingenjör vid namn Nobel och flyttade sedermera till Vänersborg. Både Carl-Axel och Eva levde långa liv och blev 95 respektive 97 år gamla.

Jag är förälskad. I Gunnar Karlssons vackra villa på Råtorp.

En villa att förälska sig i. Gunnar Karlssons villa i Råtorp. Bild från Värmlandsarkiv.

För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura när jag hittade bilden på Gunnar Karlssons vackra villa i Råtorp. Det nätta formatet till trots utstrålar villan med sin detaljomsorg all den stolhet och hantverksmässighet som präglade det tidiga 1900-talets arkitektur.

De vackra takvinklarna, den växelvis lagda fasadpanelen, burspråket, de vackert spröjsade fönstren med de tidstypiskt utformade markiserna, de likaledes vackra entrédörrarna med överljus, trappräckena och de vackert utformade balkongerna, flaggstången – som var självklar vid denna tid, den lummiga trädgården med grusade gårdsgångar och så fika i en vackert svängd trädgårdsgrupp. Idyllen är total.

Villan uppvisar klara arkitektoniska likheter med min egen villa på Strand, byggd 1909. Jag skulle faktiskt till och med kunna gissa att den är uppförd av samma byggmästare, den synnerligen skicklige Jöran Magnusson. Vem Gunnar Karlsson var och om huset fortfarande finns kvar vet jag inte. Men kanske kan någon av bloggens läsare hjälpa mig med den saken?

Karlstads Mekaniska Werkstad och dess grundare Gustav Adolf Andersson.

KMWs industrilokaler i Karlstad, en få kvarvarande industrimiljöer från 1800-talets Karlstad.

I kvarteret Gjutaren på Herrhagen finns några av de gamla industribyggnaderna från Karlstads Mekaniska Werkstad (KMW) kvar, men idag med nytt innehåll. I det som en gång var det gamla gjuteriet huserar t ex idag Nöjesfabriken. Och i en annan kulturföreningen Gjuteriet.

KMWs kontor och gjuteri på Herrhagen. Till höger KMWs vackra disponentbostad som revs 1924.

När KMW grundades 1860 av fabrikören Gustaf Adolf Andersson, som f ö står staty på Hagatorget, var Karlstad en liten stad med ca 4 500 innevånare. Verksamheten bestod från början av en repslagarbana (därav Repslagargatan) och en mindre smedja med gjuteri där man tillverkade kokkärl, stekpannor, kaminer, spisar, takfönster, trädgårdssoffor och liknande gjutgods.

KMWs kontorspersonal på ett gruppfoto framför tjänstemannakontoret år 1925.

Verkstäderna byggdes successivt ut och år 1900 var antalet arbetare över 300 och produktionen innefattade även ångbåtarna ”Selma Lagerlöf” och ”Gösta Berling” som kom att trafikera Fryken. 1902 specialicerade KMW sig enbart på maskiner för trämasse- och pappersindustrin och 1916-1917 utvidgades verkstaden med laboratorium för utveckling av nya maskintyper.

KMW var arbetsplats för mängder av Karlstadbor. Här ett gruppfoto från 1925.

Att ha en så omfattande industri mitt i den framväxande staden blev emellertid med tiden både olämpligt och opraktiskt. 1949 flyttade man till nyinvigda lokaler på Lamberget. Och Gustav Adolf Anderssons företag växte vidare till en gigantisk koncern. Men först 1970 lämnade man lokalerna på Herrhagen helt och Karlstad Kommun köpte dem.

KMW, vackra grannhuset Mariedal 8 samt den nybyggda Ankersbroa.

Idag finns tyvärr få av Karlstads en gång många, ofta pampiga industribyggnader från 1800-talet kvar. Stadens mejerier, bryggerier, vattenverk, vattentorn, gasverk, gasklockor, tobaksfabriker och tågstationer har nästan undantagslöst fallit offer för grävskopornas käftar. KMWs gamla industrilokaler på Herrhagen är ett glädjande undantag. Trots att de i vissa avseenden behandlats ganska okänsligt så står de där, än idag, och påminner oss stressade 2000-talsmänniskor om hur en svindlande industriepok en gång tog sin början i 1800-talets Karlstad.

I år, 2010, firar KMW sitt 150-årsjubileum. Och vi har den stora äran att få gratulera.

Årtal i KMW:s/Metsos historia:

• 1860 startar Gustaf Adolf Andersson en verkstad på Herrhagen.

• 1871 bildas AB Carlstads Mekaniska Werkstad.

• 1895 levereras den första yankeecylindern till Göteborgs Pappersbruk.

• 1897 köper KMW Kristinehamns Mekaniska Werkstad.

• 1936 köps KMW av Johnson-koncernen.

• 1949 byggs företagets nya gjuteri på Lamberget.

• 1984 invigs nya huvudkontoret på Lamberget.

• 1986 delas KMW och finska Valmet köper pappersmaskindelen.

• 1999 företagen Valmet och Rauma slås samman och bildar Metso.

• 2001 byter Karlstadsdelen namn till Metso Paper Karlstad AB.

• 2010 firar KMW/Metso 150-årsjubileum.

Bilderna kommer från Värmlandsarkivs bildarkiv samt Facebooksidan ”Herrhagen in my heart”

Oscarspaviljongen på Lilla Våxnäs

1895 års paviljong vid Lilla Våxnäs, uppförd till Kung Oscar II:s besök.

Pratar jag idag om Våxnäs Herrgård så är det knappt någon som vet vilken byggnad jag avser. Inte blir de klokare av dess gamla namn, Lilla Våxnäs. Men att reda ut bakgrunden till detta ber jag att få återkomma till. Herrgården ligger i alla fall på Klara, längst in i parken alldeles jämte Karolinen.

Här befinner vi oss på historisk mark. Benämningen Våxnäs lär ha varit omnämnt redan på 1400-talet. Själva fastigheten, Lilla Våxnäs, uppfördes kring 1820 som ett större, rödmålat envåningshus. Något decennium senare byggde dåvarande ägaren, greve Gustaf Wachtmeister, överstelöjtnant vid Värmlands regemente, på en våning och gården fick dagens utseende.

Benämningen herrgård fick den emellertid först när Otto August Malmborg, sedermera generallöjtnant och adlad, flyttade in 1831. Malmborg, som fick inte mindre än 12 döttrar, var en av stadens populäraste gestalter. Ytterligare detaljer om Lilla Våxnäs historia ber jag också om att få återkomma till, då dessa förtjänar en längre utläggning.

Avsikten var ju, som rubriken antyder, att i detta inlägg berätta kort om en av stadens märkligare lokaler – den sk Oscarspaviljongen. Den rikt dekorerade och påkostade paviljongen, magnifik enligt dåtidens smak, ligger som en utbyggnad framför herrgårdens sydvästra hörn, och tillkom inför ett kungabesök (Oscar II) i september 1895. Avsikten var att den skulle fungera som matsal för den kungliga festen. Hur det blev med den saken känner jag dock inte till.

Oscarpaviljongen står där än idag, 2010, men är okänd av de flesta i Karlstad. Anledningen är sannolikt det faktum att den idag, av en eller annan märklig anledning, byggts om till och tjänstgör som kontor. Den rikliga dekoren lär dock sitta dold bakom billiga påspikade spånskivor och laminatgolv. Att åtminstone delar är intakta har jag själv konstaterat vid ett besök för några år sedan. Då fann jag dock dessutom ett fult arkivskåp insågat mitt i den pampiga kakelugnen som idag står i förrådsdelen av kontoret.

Att behandla och använda en kulturmiljö som denna på detta vis känns i mina ögon som ett onödigt slöseri och nästan lite föraktfullt. Nog vore det trevligt om paviljongen kunde återställas, och hitta nya och bättre användningsområden. Kanske som ett sommarcafé.

Karlstadbröderna Nils och Alf Juhlin på två ateljéfoton av hovfotograf Karl Nyström

Syskonen Alf och Nils Juhlin från Karlstad, på foton av Karl Nyström.

På auktionssajten Tradera samt på loppisar hittar jag med jämna mellarum gamla porträttfoton tagna av några av fotograferna som varit verksamma i Karlstad. Jag har tidigare skrivit om Arvid Kjerling, Dan Gunner och Sigfrid Lindholm. Denna gång snubblar jag över två fina foton tagna av en av stadens riktigt stora fotografer kring förra sekelskiftet, Karl Nyström.

Av ateljéfotonas baksida framgår att de är tagna i ateljén på Klara 4.

Om syskonen på bilderna, brödraparet Alf och Nils Juhlin, vet jag tyvärr inget annat än att Nils kan ha bott eller haft en yrkesmässig koppling till Klaraborg. Av kortens framsida framgår dock att de är tagna i Karl Nyströms atelje i hans fastighet på Södra Klaragatan 2, eller Klara 4, som adressen var vid denna tid.

Karl Nyström fastighet och ateljé, se takfönstren, på Södra Klaragtan 2, eller Klara 4.

Nyström föddes år 1874 i Karlstad och började sin fotografbana 21 år gammal. Bortsett från ett år som fotoelev hos Dahllövs Eftr i Stockholm förblev Nyström därefter sin födelsestad trogen. Sin första ateljé öppnade han 1897, nyss hemkommen från Stockholm, på området Mariedahl på Haga.

Karl Nyströms atelje på Mariedahl i dagens Haga. Här var han verksam år 1897-1900.

Nyström, som under sin verksamhetstid var Värmlands enda fotograf som förärats titeln ”Hovfotograf”, levde ett långt liv och avled först 1963, 89 år gammal. I Karlstad förstås. Idag är bägge de vackra hus där han verkade, liksom merparten av husen från denna tid i Karlstad, tyvärr rivna.

En bild från det gamla Skattkärr. Fler efterlyses.

Fyra småkillar i ett vintrigt snölandskap i Skattkärr kring förra sekelskiftet.

Skattkärr hör kanske inte direkt till Karlstad, utan förtjänar i ärlighetens namn en egen historisk hemsida här på webben. Precis som Karlstad har Skattkärr berövats allt för många av sina vackra sekelskifteshus. En del av naturliga skäl. Andra helt i onödan. Idag tycks det dock som om merparten av dem som har nöjet att få äga och bo i ett av de kvarvarande husen vårdar dem med varm hand, vilket är glädjande att se.

Bilden ovan hittade jag på Tradera. En bild från det gamla Skattkärr. Fyra smågrabbar i en vintrigt snölandskap strax efter förra sekelskiftet. Lever de idag lär de vara kring de hundra. Tyvärr vet jag inget om varken dem eller husen. Kanske vet du?

Fotbollsmatch på Malmtorget i Klara vid förra sekelskiftet

Fotbollsmatch på Malmtorget mellan Karlstad och Örebro år 1904. Klicka för stor bild.

Malmtorgsparken i Klara var en gång stadens största torg. Och här samlades Karlstadborna vid tiden kring förra sekelskiftet för allehanda begivenheter, som militärparader, marknader och – faktiskt, fotbollsmatcher. Vid denna tid hade stadsdelen just börjat få ett mer stadslikt utseende, med höga, pampiga stenhus med tinnar och torn enligt tidens senaste arkitektoniska ideal.

Ännu en fotbollsmatch i Malmtorgsparken. Året år 1906. Klicka för stor bild.

På den övre bilden ser vi ett av dessa under byggnation år 1904. På den nedre bilden, tagen två år senare, år 1906, är huset färdigbyggt så som det ser ut idag, 104 år senare. Nåja. Inte riktigt kanske. Som så många av våra kvarvarande tornprydda hus från denna tid, och de är tyvärr inte så många, så har det berövats sin vackra tornspira. Men tornspiror går att återskapa. Så vem vet. Kanske sitter den där igen en vacker dag.

Hotell Ritz. En gång ett av landsortens mest moderna hotell.

Hotell Ritz i Karlstad. På 1930-talet ett av landsortens mest moderna hotell. Foto: Dan Gunner

På 1930-talet uppfördes på Västra Torggatan 20 i Karlstad ett resandehotell i högsta klass och i tidens moderna arkitekturstil, funkis. Hotellet fick namnet Ritz och det blev snabbt känt som ett av landsortens mest moderna hotell, bl a med eget badrum i nästan alla rum.

Hotell Ritz by Night. Fotograferat år 1936 av Karlstadfotografen Dan Gunner.

Hotell Ritz har sedan dess bytt namn och byggts om många gånger. Nu för tiden heter det Hotell Ibis och av det en gång så läckra funkishusets fasad och interiör återstår idag intet. Som så många andra gamla vackra karlstadhus har det tyvärr genom okänsligt genomförda ombyggnader helt berövats sin forna karaktär och arkitektoniska tids- och särprägel. Visst är det lite trist att det ska behöva vara så?

PS. I den översta bildens vänstra kant skymtar det hus på vars innergård den pyroman som härjade i Karlstad 1959 slutligen greps. Läs mer om det här. DS

Arvid Kjerling, Dan Gunner och Sigfrid Lindholm. Tre fotografer i det svunna Karlstad.

"Maja" står det på fotot, taget av fotograf Arvid Kjerling i Karlstad. Klicka för stor bild.

På loppisar, och på Tradera, hittar man då och då vackra gamla porträttfoton tagna på forna fotoateljeér i Karlstad. Som bilden på vackra Maja ovan, tagen av fotograf Arvid Kjerling. Arvid Kjerling var verksam i Karlstad på det tidiga 1900-talet och hade ateljé både på Hamngatan 4 och på Drottningatan 5. Båda husen står glädjande kvar än idag, och på Hamngatan 4 huserar faktiskt fotografer än idag i Kjerlings gamla atelje, Fotografiska Aktiebolaget med flitigt anlitade fotograferna Johan Eklund och Öyvind Lund.

Ateljé Gunner hade från 1931 fram till Dan Gunners pension 1970 sin hemvist på Tingvallagatan 7.

År 1920 övertogs Kjerlings ateljé av en av Karlstads mer kända och aktiva fotografer genom tiderna, hovfotograf Dan Gunner. Inledningsvis drev Gunner ateljén tillsammans med fotograf Sigfrid Lindholm, men efter fyra år gick de skilda vägar och Gunner drev den då vidare i egen regi. 1931 flyttade Gunner ateljen till Tingvallagatan 7, mittemot Tingvallagymnasiet, och på denna plats blev han kvar fram till 1970. Också detta hus står kvar än idag.

Men hur går det egentligen med porträttbilderna som tas i det digitala 2000-talet? När inga bilder längre finns kvar att fynda i loppislådorna, vem berättar då historierna om människorna och fotograferna?

Knuttarna John och Sture framför ordenshuset vid Malmtorget i Klara år 1931

John Stålhed och Sture Kleve framför Klara Ordenshus år 1931. Klicka för stor bild.

På denna charmiga bild från år 1931 ser vi de tvenne studentmösseprydda Karlstadgrabbarna John Stålhed och Sture Kleve posera stolt på sina motorcyklar framför Klara Ordenshus på Malmtorgsgatan i Karlstad. Kamraterna John och Sture var båda tekniskt intresserade och gjorde sig kända som några av stadens pionjärer inom amatörradio och byggde bl a egna radioapparater.

Klara Ordenshus uppfördes redan 1885 och var hemvist för IOGT. Huset revs 1950 men monterades faktiskt ner timmerstock för timmerstock, och återanvändes vid bygget av Råtorpskyrkan, som står kvar än idag. Kretsloppstänk år 1950 alltså. Hur ofta sker det idag?

Sture Kleve, född på Eriksbergs Gård utanför Karlstad år 1911, studerade senare på Chalmers och blev sedermera framgångsrik flygplanskonstruktör på SAAB i Malmslätt, där han bl a var med om att konstruera succéplanet Viggen. Så framgångsrik blev han att han belönades med en utmärkelse från självaste kung Gustav VI Adolf. Inte illa.

John Stålhed var inte sämre han. Han flyttade till Stockholm, studerade till överingenjör i mineralogi och blev framgångsrik industriman inom Stora Kopparberg och LKAB. För dessa framgångar belönades även han med en utmärkelse av konungen när han tilldelades den sk Vasaorden och sålunda blev Riddare av Vasorden. John, som för övrigt kan nämnas var släkt med karlstadflickan och sedermera internationella berömdheten Zarah Leander, levde ett långt liv och gick bort 2003, hela 93 år gammal.