Året är 1959. Och det stora rivningshysteriet har ännu inte blommat ut för fullt i Karlstad innerstad. Många av de gamla husen som byggdes efter stadsbranden 1865 står fortfarande kvar. Det nyaste i raden är det som rymmer det populära Royal. Med bageriet i entréplan och det stora caféet en trappa upp. Där man kan välja att sitta vid ett fönsterbord med utsikt mot gatulivet. Eller mer stillsamt i dunklet litet längre bak i lokalen. Och så biografen förstås. Inte att förglömma.
I Drottninggatans förlängning bort mot Klaraborg övergår bebyggelsen i något som snarast liknar en trädgård eller en park. Ett sällsamt småstadsgemyt vilar över staden denna sommardag. Men det är ett bedrägligt lugn.
Inom kort skall grävskopornas käftar göra processen kort med de vackra gamla husen och deras konstnärligt utformade och påkostade fasader. Gigantiska varuhus och gallerior skall in i staden. Stora lådor i glas och betong. Och det gamla skall bort. På bara några år sopas staden i det närmaste ren på äldre bebyggelse. Sanering kallas det på stadsplaneringsspråk.
Ofta får en enda enformig och kvartersstor låda ersätta en mångfald av äldre hus i olika stilar och storlekar. Det är en brutal omvandling av stadsbilden som sker på mycket kort tid. I mitten av 1980-talet har även det populära Royal dragit sin sista suck. Och blir för evigt saknat av många som haft det som sitt stamställe.