Råtorp 1925. Alice med mamma och syskon utanför huset på Råtorpsvägen.
Med sorg i hjärtat har jag hört om Klarälvens svåra översvämningar. Då erinrar jag mig en mer lustbetonad händelse i samband med en översvämning år 1924. Jag var då 13 år och bodde med mina föräldrar och syskon i Råtorp (Karlstad) vid Klarälvens strand.
Såväl grönsaksland som potatisland och torrdass låg under vatten. Ekan med metspön och mask hade vi rott närmare villan. En dag hörde och såg vi ett stim med stora fiskar som vid närmare betraktande visade sig var braxen. Fort på med mask och alla metspön!
Från verandan metade två av mina yngre syskon tillsammans med tre av sina kamrater. Själv höll jag till i ett fönster som jag öppnat i sängkammaren. Oj, vad det nappade. Masken tog snart slut. Då kom vår mamma till undsättning. Hon gjorde i ordning en gröt av vatten och mjöl. Fiskarna var så glupska så hon fick fullt sjå med tillagningen.
Men ett, tu, tre så var det roliga slut. Inte ett enda litet napp mer. Men hela verandan full med fisk. Vi gav bort till grannar och traktens alla hönsägare. På Nickebos restaurang, som vi bodde närmaste granne med, blev det inkokt braxen på menyn. Jag minns att ägarinnan, den snälla tant Kässel, betalade oss barn styckvis för firrarna. Veckopengen var ej uppfunnen då, så vi var ju jätteglada att få en slant till godis.
Ett par dagar efter vårt fiskeäventyr steg vattnet ytterligare. Det var spännande men inte så roligt. Det flöt mindre hus och uthus förbi på älven, men värst av allt var det med djuren. Det var grisar, kor och kalvar, även hästar och en fölunge såg vi en gång.
Älven steg dock inte så högt som 1916. Vi hade en stor gran på tomten. Högt uppe på stammen var målat en röd ring samt årtalet 1916. Vi bodde ej där då men fick omtalat att till det märket var vattenståndet detta år. Pappa målade en ring för år 1924. Undrar om de röda ringarna finns kvar?
Kanske blir det en ny ring i år? Men allt är nog borta, både träd och vattenmärken. Jag som undrar och minns är en värmlandstös, född 1911, som i 65 år bott i Stockholmstrakten, men till Värmland mitt kära barndomsland jag längtar ännu ibland!
Kommentar: Denna fantastiska berättelse skrevs på 1980-talet av Alice Allstrand (1911-2005), då bosatt i Enebyberg utanför Stockholm, som en insändare till Hemmets Veckotidning. Här på den Historiska Karlstadbloggen hamnade den i november 2011 tack vare Alices döttrar Anita Andersson och Siv Hermansson. Via dem har jag också fått veta att huset de bodde i, liksom de vackra grannhusen, i synnerligen smakfullt designad tidstypisk jugendstil, var uppförda av Alice pappa, byggmästaren Anders Valfrid Andersson. Jag tackar för denna information och för den målande berättelsen och hoppas ni hör av er till mig nästa gång ni besöker er mammas barndomsstad. Än nappar braxen i Råtorp och under stundom stiger den mäktiga Klarälven än idag över sina brädder. Dock inte i den omfattning som innan regleringarna i begynnelsen av 1900-talet.
Bilder och historier från det gamla Karlstad 