Historien om Karamellen och Kolan, och om tändsticksfabriken på Herrhagen

På en alldeles utmärkt sida skriven av tändstickshistorieexperten Thore Gustavsson i Åkersberga hittar jag den spännande historien om tändsticksfabriken på Herrhagen. Carlstad Tändsticksfabrik AB startades 1874 och fabriken byggdes på Herrhagsberget, där höghusen på glasberget idag står, och var en pampig tvåvåningsbyggnad i bränt tegel med höga vackra fönster. Initiativtagare till tändsticksfabriken var Gustaf Adolf Andersson, mera känd som grundare av Karlstads Mekaniska Verkstad.

Tillverkningen av säkerhetständstickor kom igång först i slutet av året. Ett av problemen var att få tag i arbetare till fabriken, men genom rekrytering av erfarna tändsticksarbetare från Jönköping och via ett avtal med myndigheterna som innebar att även fångarna på länsfängelset kunde hjälpa till med asktillverkningen, löste man den problematiken under fabrikens första år. Även hemmafruar anlitades efter hand. Det berättas att det i fabriken satt flickor i långa rader och stoppade tändstickor i askarna. Arbetstakten var hög och arbetstiden 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan.

1885 gick den för fulla muggar med över 150 anställda som arbetade i flera skift. Tillverkningen skeppades till ägarna i England och sedan vidare ut i vida världen, bland annat till Japan och Kina. Men, säg det som varar för evigt. Redan samma år fick företaget ekonomiska problem, gick i konkurs och tillverkningen lades ned.

I tändsticksfabrikens lokaler startade några år senare, i mitten på 1890-talet, istället en ny verksamhet – en karamellfabrik. Något som gladde inte minst de yngre Karlstadborna. I början på 1900-talet när även denna tillverkning fått problem och lagts ner byggdes huset istället om till bostäder, med adress Karlagatan 11. I folkmun döptes husen på grund av sin historia snabbt till Karamellen och Kolan.

Många var de generationer av barn som föddes och växte upp i och kring Karamellen och Kolan. Men, allting har ett slut, och 1968 revs den gamla tändsticksfabriken så slutligen när höghusområdet Glasberget projekterades, det område som idag står på platsen. Men historien om Karamellen och Kolan, och om tändsticksfabriken på Herrhagen, den lever än.

Tingvallagatan öster om torget, en gång en affärsgata fylld av butiker och gatuliv

Karlstad är en stad som är byggd i östvästlig riktning, något som stundtals tycks ha gått dagens stadsplanerare helt förbi. Idag har man skurit av och gjort gågator lite här och där, till synes utan övergripande planering, och någon egentlig huvudriktning på staden går knappt längre att skönja. Därför tog det mig en stund att lokalisera platsen på bilden, trots att jag visste att det var Tingvallagatan.

Detta foto är nämligen taget längs Tingvallagatans idag avklippta sträckning öster om stora torget, i riktning österut, mot Hagahållet. Vid denna tid var denna del av Tingvallagatan ännu en pulserande stadsgata fylld av butiker, verksamhet och stadsliv. Av skyltarna på fasaden, denna av festlighet präglade studentdag, kan vi utläsa bland annat Konditori, Kappor, Elektrisk affär, Mode och så självaste fotografens egen hemvist, Ateljé Gunner.

Att skära av Karlstads två östvästliga paradgator, Kungsgatan och Tingvallagatan, öster om torget var i mina ögon mindre lyckat. Dels går det stick i stäv med Karlstads ursprungliga stadsplaneidé. Dels får det Karlstads citykärna att kännas alldeles för liten, och det skär av den naturliga kontakten med de vackra och kulturhistoriskt intressanta östra stenstadskvarteren samt med Haga. Dessa gator skulle med fördel kunna öppnas för trafik igen och planeras om till levande stadsgator. Idag är de båda trista och döda gatstumpar som tappat kopplingen till sitt ursprungliga sammanhang. Visst vore det värt ett försök?

Bilden kommer från Värmlands Museums fotodatabas.

Tingvallagatan, E Wallerstedts diversehandel och några tankar om ett förlorat småstadsgemyt

Småstadsgemyt på Tingvallagatan i Karlstad på det sena 1930-talet.

Varje gång jag ser den här bilden, sannolikt från 1930-talets slut, slås jag av den stillhet och det intima småstadsgemyt som synes råda, där ett sällskap av äldre gentlemen slagit sig ner på en parkbänk vid Rådhusets fasad mot Tingvallagatan för att samspråka, medan solen silar ner genom lövträdens kronor mot den vackert stenlagda gatan. Mitt emot dem, på den plats där Handelsbanken idag ligger, ligger diversehandeln Wallerstedts, och lite längre nedför gatan, på platsen för dagens Mitt i city, ligger det nyligen uppförda EPA-huset (EnhetsPrisAktiebolaget) med en bowlinghall och det populära café Centrum i bottenvåningen. På bilden råder onekligen ett sällsamt gemyt med få, men omsorgsfullt valda valörer, något som idag tyvärr gått förlorat i en uppsjö av stadsplaneringsiver. Är det månne möjligt att idag återskapa något av detta stadens gatugemyt med samma redskap som man en gång berövade den det med? Onekligen en fråga värd att fundera över, för den som är intresserad av dessa frågor.

Men hur var det då med Wallerstedt? Jo, företaget grundades redan 1855, dvs före den stora branden, av A. W. Wallerstedt och hade sina första lokaler i stadens centrum. Rörelsen övertogs 1862 av grundarens bror, E. V. Wallerstedt. Efter branden i Karlstad 1865 fick firman en hörnbutik vid Tingvalla- och Västra Torggatan. Det var en bättre diversehandel men blev så småningom den största och ledande i staden. För att upprätthålla ordningen, och hålla efter eventuella ficktjuvar, hade firman en egen detektiv. År 1896 inträdde Emil Rune som delägare till fram till 1915. Efter E. V. Wallerstedts död övertogs firman av hans son, Bror Verner Wallerstedt, som 1927 flyttade firman till Tingvallagatan 17, dvs platsen på bilden.

Bilder och fakta om Wallerstedt kommer från Värmlands Museums stora fotodatabas, som sedan en tid genomgår en omfattande och välkommen uppdatering under sakkunnig ledning av Karlstadkännaren Sven Wallin.

Ankersbron, Malmströms Gård och historien om herrhagspojken Hugo Duhs

Pråmkanalsidyll vid Ankersbron år 1933.

Ankersbroa, hette den i folkmun. Bron som gick över Pråmkanalen och förenade Haga med Tingvallastaden. 16 trappsteg av järn ledde på varje sida upp till den plankklädda platån, hög nog för mindre segelbåtar att komma under. Emil Anker hette han som gav namn åt bron. Han var faktor och boktryckare på Karlstads-Tidningen.

Boktryckare Anker bodde på Herrhagen och lade in en motion om brons byggande till stadens fullmäktige 1914. Hans förslag gick igenom och Emil Anker fick på så vis en klart kortare promenadväg in till sin tidning som hade kontor på Södra Kyrkogatan. Idag är den gamla Ankersbron sedan länge borta, och ersatt av en nyare, mycket lägre bro. Och av någon konstig anledning förefaller hela kanalen mycket smalare, och klart skitigare, idag år 2008. Vad kan det komma sig tro?

Den lilla villan längst till vänster bakom bron har också sin historia. Den kallades Malmströms Gård. Här växte en yngling vid namn Hugo Duhs upp. Efter uppväxten flyttade han till Stockholm för att studera till civilingenjör. Sitt uppehälle finansierade han på gott värmländskt manér genom att uppträda som skådespelare. Hans specialitet var att tolka Gustaf Fröding och det var säkerligen därför han senare i livet skänkte staden den byst av Gustaf Fröding som än idag står i Museiparken i Karlstad. Hugo Duhs yrkeskarriär slutade som generalkonsul för Monaco och chef för konsulaten i Sverige. På fritiden var han ordförande i Kungliga Motorbåtsklubben. (Fakta från artikel i NWT)

Det stora, med omfattande snickarglädje dekorerade och synnerligen vackra, trähuset närmast bortom Malmströms Gård hette Axellska huset (tack Sven, se kommentar nedan). Längs kanalens östra kant låg en rad påkostade och pampiga villor av trä och sten. Idag är de alla rivna och ersatta av stora, höga s k lamellhus av tegel, och en gata, Strandvägen, har dragits fram längs kanalens östra sida, där trädgårdarna fordom anslöt ända ner mot vattnet, med bryggor och båtplatser.

Snickarglädjen, trädgårdarna, båtbryggorna och båtarna är historia. Den nya tiden skulle fram, och denna del av Herrhagen bytte ansikte. Från en småskalig, idyllisk sjöstad, till…..ja, till vadå?

Hamngatan anno 1905 – en idyllisk allégata

Hamngatan anno 2007 är idag en av de ogästvänligaste och fulaste miljöerna i Karlstad. Annat var det i början av 1900-talet när denna bild togs. Då var Hamngatan en idyllisk smågata, kantad av vackra alléträd och vackert dekorerade trähus. På få ställen är den moderna stadsplaneringens tillkortakommanden i Karlstad så väl synliga som just här på Hamngatan. Hamngatan har fått betala ett högt pris. Gemytet och stillheten lär aldrig återvända då den livligt trafikerade Hagaleden idag drar fram här. Men visst skulle miljön kunna förbättras avsevärt trots detta. Varför inte börja med att återplantera alléträden i tre rader, en rad på varje trottoar och en i mitten av gatan? Det skulle vara en bra början tycker jag.

Ännu en bild på det gamla Hotel Kung Carl

På en vykortsauktion på Tradera hittade jag ännu en bild på det vackra Hotel Kung Carl på hörnet Hamngatan–Järnvägsgatan. Detta är från den tid då hotellet hette Centralhotellet och man ser ut att förbereda någon form av parad eller liknande. Eller kanske ett kungligt besök. Kommunen gamla symbol till höger och Värmlands Regementes I2 till vänster. Hmm. Någon som vet mer om det kanske….?

Stadskarta över Carlstad från 1865, före branden

Karta över Karlstad anno 1865. Samma sak, fast annorlunda.

Återigen på Värmlandsarkivs sida hittade jag följande intressanta karta över Carlstad från 1865 (se i stort format) som visar stadens planering precis före branden. Kika själv och jämför med dagens Karlstad. Mycket är naturligtvis förändrat, men visst känns staden igen. Se hur vissa av gatorna bytt namn, Fredsgatan hette t ex Skutbyggaregatan och Älvgatan hette Hamngatan. Karlstad var ju en sjöfartsstad av stora mått vid denna tid.

Torget låg på andra ledden, i nordsydlig riktning, Sandgrund var en ö och Tyggårdsviken var – ja just det – en vik som gick ända in till kanten av nuvarade fängelsemuren. Och Skepparegatan, som byggdes över efter branden, trampar vi nu åter när vi passerar genom Mitt i City. Skriv ut den stora kartan och ta med den nästa gång du beger dig på söndagspromenad, och gör promenaden till en historisk vandring i Carlstad före branden.

Carlstad före branden

Denna vackra gamla målning, målad i slutet av 1850-talet vid älvkanten på Älvgatan av Henrik Liljebjörn , hittade jag av en tillfällighet på en av sidorna på Värmlandsarkivs hemsida (se bilden i stort format). Ingen av siluetterna känns bekanta för oss idag. Men där vi badar utanför teatern låg redan då ett kallbadhus. Och stensättningarna längs Älvgatan är desamma som idag 157 år senare. Värt att tänka på när du tar din söndagspromenad. Bilden är hämtad från boken Mercurius – en köpmangård i Karlstad skriven av Håkan Eles.

Gula Villan i Viken

Gula Villan i Viken, eller Wennbergsvillan. Idag riven.

Gula Villan i Viken, eller Wennbergsvillan som många föredrar att man kallar den. Eller föredrog. För trots våldsamma protester från såväl Karlstad Lever och Carlstad-Gillet och trots att villan var utpekad som kulturhistoriskt intressant i Kommunens egen kulturmiljöinventering från 1984 så revs Gula Villan sommaren 2007. Företaget Karlstadhus hade ansökt om att få bygga på tomten och Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd med rivningsglade ordföranden Håkan Holm i spetsen röjde vägen.

Villan uppfördes 1902 av industrifamiljen Wennberg, upphovsmän till Wennbergs Mekaniska Verkstad i Viken och grundare av Carlstad-Gillet. Villan var i ett sällsynt välbevarat originalskick med bröstpaneler, glasveranda, kakelugnar och parkettgolv. Detta trots den vanvård och avsaknad av regelbundet underhåll den fått utstå under de många åren i Karlstad Kommuns och Karlstad Bostads ABs ägo. Karlstad Kommuns Teknik- och Fastighetsförvaltnings sätt att förvalta utpekade kulturhus lämnar milt sagt ett och annat övrigt att önska. Tempelriddarhuset och Vågmästarvillan är två andra aktuella exempel som talar sitt eget tydliga språk.

Bild: Värmlands Museum

Extreme Stadsbild Makeover. Part 3.

Abra...

Före: Kvarteret Rosenbad heter det kvarter du möter hörnet av när du kommer upp ur gångtunnel under järnvägen på Vikensidan. Här låg fram till slutet av 1980-talet en sällsam blandning av gammalt och nytt och bottenvåningarna var fyllda av olika typer av verksamheter. Här låg gamla trähus från 1800-talet i bästa vilda västern-stil sida vid sida med Löfbergs vackra stenhus i fyra våningar från början av 1900-talet (t.v).

Ett av de sista exemplen på det ursprungliga Vikens blandade bebyggelse och därför med ett stort kulturhistoriskt värde, sade stadsarkitekt Per Lagergren i den stora kulturmiljöinventering som framlades 1984. Skulle de pittoreska husen därmed få vara kvar?

Kadabra.

Efter: Naturligtvis inte. Istället rev man rubbet. Och lät Riksbyggen smälla upp en enda jättefastighet som ersatte dem allesammans. Alf Svensson satt i Byggnadsnämnden och Lars-Rune Bengtsson var stadsarkitekt. Vem som gjorde vad vet jag inte – men – med facit i hand, blev resultatet lyckat?

Kunde det ha gjorts annorlunda?

Fakta om Viken: Av de 16 hus som pekades ut som kulturhistoriskt intressanta i inventeringen 1984 har man idag, 2007, 23 år senare, rivit 14, dvs 90%. När man rev det senaste i somras, Gula Villan, hördes argumenten ”man kan inte spara allt”, ”vi behöver bygga bostäder”, ”det är fallfärdigt” och ”det är ju det enda som finns kvar och då har det inget värde” från Stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holms läppar.

Den blandade trähusbebyggelsen i Viken är nu historia. Rader av likartade hus dominerar nu i en stadsdel som för bara drygt 20 år sedan kännetecknades just av sin stora mångfald. ”Miljön utmed Vikengatan ska bevaras” läser jag i Karlstad Kommuns Bostadsförsörjningsprogram från 2006. Det är tydligen ok för Karlstadpolitiker att skriva en sak i sina planer och sedan i praktiken göra precis tvärtemot.

Bilderna kommer från boken 70- och 80-talets Karlstad av Lars Bäckström och Sten-Ove Carlvik.

Tingshuset i Klara

Bussomstigning framför Tingshuset i Klara. Ritat av Carl Crispin.

Bussomstigning för Säfflebussen utanför Tingshuset i Klara på 1940-talet. Tingshuset stod i västra änden av Malmtorget i Klara, där Arkitektkopia idag har sina lokaler. Huset brann tyvärr i slutet av 1970-talet och revs, kanske allt för snabbt, trots att det eventuellt kunnat renoveras. De tidstypiska dekorpelarna på hörnen av det höga tornet står där faktiskt än idag, som märkligt malplacerade reliker, för den som är nyfiken.

Huset ritades av Carl Crispin, stadsarkitekt i Karlstad 1899-1930. Crispin ritade vid denna tid flera Karlstadhus i sin fantasifulla, rikt dekorerade, och av medeltida borgar inspirerade, stil. Tyvärr är de flesta av dem idag rivna. Men några står där än idag, som exempel på Crispins känsliga penna – som t ex två av de sk patriciervillorna längs älven mellan Stadshotellet och Muséet (nr 1 och 3 från norr) samt det sk Tabernaklet i östra änden av Tingvallagatan. Carl Crispin var för övrigt son till den likaledes kände arkitekten Adrian Crispin Peterson, verksam i flera städer, bl a i Göteborg.

Som kuriosa i sammanhanget kan nämnas att det gamla smidesstaket som en gång satt utanför Tingshuset plötsligt återfanns här om året, i ett grustag utanför Karlstad. Hur det hamnat där förtäljer inte historien. Men det gjorde därefter tjänst en kort tid på Munkens uteservering tills Karlstad Kommun via Operation Karlstads försorg fick kännedom om staketets historia och köpte in det. Inom kort kommer det vackra gamla smidesstaketet därför åter att pryda trädgården till en annan kulturhistorisk byggnad, Tempelriddarordens hus på Drottninggatan, uppfört 1885.

Bilden är tagen av den legendariske Karlstadfotografen Dan Gunner och finns med på bild-cd:n 176 bilder från Gamla Karlstad, som kan köpas på Värmlands Museum.

Hotel Kung Carl och Järnvägsgatan

Järnvägsgatan och Hotel Kung Carl. Välkommen till Karlstad!

Denna ståtliga utsikt mötte tågresenärer när de klev nerför trappan på tågstationen i Karlstad när 1900-talet ännu var ungt. Ståtliga Hotel Kung Carl med tinnar och torn samt den vackert stenlagda Järnvägsgatan med rader av borgmästarstenar inlagda i trottoarerna. Delar av denna stenläggning var intakta ännu hundra år senare, framför gamla Domushuset, och skulle bevaras i samband med bygget av Mitt i City 2003. Men någonting gick snett i kommunikationen mellan den högra och den vänstra handen. Som det tyvärr allt för ofta verkar göra här i Karlstad. Så nu tillhör den vackra stenläggningen tyvärr historien. Men visst var de vackra?

Bilden kommer från Värmlands Museums samlingar och finns på cd:n 176 bilder över gamla Karlstad som säljs på Muséet.

Extreme Stadsbild Makeover. Part 2.

Ibland går förvandlingen av stadsbilden i flera steg. Som här, i hörnet av Järnvägsgatan och Hamngatan i Karlstad.

Tripp....

Tripp: Hotel Kung Carl. Med största säkerhet ett av de mest dekorerade och påkostade hus vi haft i Karlstad. Ett värdigt första möte för hitresta tågresenärer.

...trapp...

Trapp: Jodå, det är faktiskt samma hus, även om det är svårt att förstå. Nu har det en gång så rikt dekorerade hotellet fått anpassa sig till den nya tidens mer sparsmakade arkitektoniska ideal. Alla dekorationer på fasaden har hyvlats av, tinnarna och tornen har kapats bort och taket har planats ut. Så gick det till på 1950- och 60-talet. Längst fram i avhyvlingståget gick dåvarande stadsarkitekten själv och en rad karlstadhus gick samma oblida öde till mötes. Vad tycker du själv? Blev det bättre? Var det bra för stadsbilden? 1970-talet lider, liksom huset, när denna bild togs, mot sitt slut.

..trull. Klart!

Trull: 1986. Bort med alltsammans. Alla husen i hela kvarteret på en gång. Hotel Kung Carl, Stadskällaren och populära Cafe Royal på Drottninggatan åker på ett enda bräde i grävskopornas käftar. Och så upp med en enda fastighet som ersätter allihop. En rosa betongborg. Duvanhuset. Välkommen till Karlstad. Är det en slump att glasdelarna sitter där de ursprungliga tornen satt på Hotel Kung Carl? Skulle jag, om jag letade i arkiven, hitta någon text om att Duvanhuset har klara arkitektoniska referenser till det gamla hotellet? Det skulle inte förvåna mig. Vad är din egen bedömning?

Översta bilden är del av ett vykort. Övriga två är från boken 70- och 80-talets Karlstad av Lars Bäckström och Sten-Ove Carlvik.

Extreme Stadsbild Makeover. Part 1.

Palladiumbiografen och Restaurang Mejt. En småstadsidyll.

Före: Östra Torggatan mellan Drottninggatan och Tingvallagatan. En idyllisk småstadsgata med fr v den vackra Palladiumbiografen, ritad av Carl Crispin, Noax-Nilax Bolagens hus med smidesbalkonger samt populära Restaurang Mejt. Idag är de alla historia. Den nya tidens stadsbild skulle fram.

Arkaden. Blev stadsbilden verkligen bättre?

Efter: De moderna stadsbyggarna har gjort sitt. Arbetsförmedlingen, ritad av dåvarande stadsarkitekten själv, Per Lagergren, samt Arkadens Galleria. Jag ser fyrkantiga lådor staplade på varandra. Vad ser du? Vacker stadsmiljö?

Bilderna kommer från boken 70- och 80-talets Karlstad av Lars Bäckström och Sten-Ove Carlvik.

Karlstads Bryggeri AB

Karlstads Bryggeri, med nya hörnhuset ritat av stadsarkitekt Carl Crispin.

Karlstads Bryggeri AB, en gång beläget på tomten mitt emot Stadshotellets terrass på Herrgårdsgatan, var en fantastiskt mångfasetterad och spännande anläggning, med ett flertal nästan borgliknande fastigheter med en uppsjö av skorstenar, tinnar och torn.

Verksamheten på bryggeriet upphörde emellertid efter att ha blivit uppköpt av större aktörer i ett antal affärer och folket i Karlstad ville då att kommunen skulle göra kulturhus av de gamla pampiga bryggerilokalerna. Snacka om häftigt kulturhus! Men, det blev för kostsamt tyckte politikerna, och så revs hela klabbet istället. Och blev en tom parkeringsplats i många år innan de fastigheter som står där idag byggdes.

Gatuarbete på gamla Fryksdalsvägen kring år 1900

Gatuarbete utanför Teatern på Sandbäcksgatan, strax före sekelskiftet 1900. Månne lägger man avloppsrör? Närmast till höger om Teatern skymtar ”Kråkslottet”, uppfört 1896 och vid denna tid ett av Karlstads vackraste och mest dekorerade hus, idag 2007 ombyggt till oigenkännlighet och berövat all sin forna stolthet. Husen till höger om Kråkslottet är alla rivna. I det vackra hörnhuset längst till höger bodde bl a Margaretha Kamprad, hustru till IKEA-Ingvar, som barn. Idag står Landstingshuset där dessa hus stod. På paradplats i Karlstad.